Rebelle: Jag ser ett åskväder, vad är det nu som tar upp hela ditt hjärta?
Jessica: Jag lyssnar på fel sånger, önskar mig något som jag aldrig kommer få.
Rebelle: Berätta.
Jessica: Ja, jag behöver ju inte fråga om du hört låten eftersom du hör det jag hör, men ändå. Har du hört, lyssnat ordentligt på Olyckssyster av Lisa Ekdahl? Hon sjunger om en olyckssyster och en olycksbror, och mitt hjärta blir svart. Jag önskar mig en olyckssyster och en olycksbror.
Rebelle: Jag kan vara din olyckssyster?
Jessica: Tack, men ibland så behövs det någon som man kan ta på. Jag har en syster, men vi träffas nästan aldrig, jag har en fruga men vi pratar nästan aldrig. Världen vänds upp och ner, och jag vill bara ha trygghet. Det är så lätt att hitta en olyckssyster, men vart kan jag hitta en olycksbror?

Jessica: Ibland känns det som om jag har en neonskylt ovanför mig, med texten ”MOBBA”.
Rebelle spelar Coldplay’s Speed of Sound: Jaså?
Jessica: Ja. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör, folk är ändå på mig, jag blir ändå mobbad, inte accepterad som jag vill bli. Ska det verkligen vara så svårt att skaffa vänner, att känna att man passar in någonstans? Jag tittar igenom min bilddagbok, fixar med bildtexterna och sådär..
Rebelle byter till Dia Psalmas Vi svartnar och svarar med ännu ett ”Jaså?”.
Jessica: De sjunger ”Ta bort mig”. Är det en pik ifrån din sida?
Rebelle: Nej du, verkligen inte. Men kanske att du har sökt dig till fel sorts människor ..
Jessica: Menar du att jag borde umgås med bimbos istället, hade jag mått bättre då tror du?
Rebelle: Okej, vi kör inte på den teorin. Såhär då; du är så pass osäker på dig själv att det är som en mur mellan dig och alla människor, en mur som är fylld av dina känslor, en mur ..
Jessica: Det känns som sirap i skallen.
Rebelle: Det känns som om det börjar spåra ur lite nu. Vi pratar inte, du skriver helt enkelt och upprepar samma sak för mig. Det känns helt enkelt inte som ett samtal.