14.53
uppenbarligen så tycker de som kommenterade här att mitt liv inte är intressant längre. väldigt märklig. jag byter blogg & helt plötsligt så är jag .. ensam. jag kan inte neka till att jag faktiskt är besviken på er.

nåja, adressen är iallafall http://andhappypeopleneverfantasize.blogg.se, om någon mot förmodan skulle bry sig.

20.18
jag kommer att hänga på en annan blogg ett tag. jag vet inte riktigt varför, men jag känner för det. om ni vill fortsätta läsa (vilket hade varit snällt) så är adressen http://andhappypeopleneverfantasize.blogg.se.

puss puss.

21.34 ~ sängen, Halmstad
Jag skriver numera dagbok på sockerdricka.nu under namnet imovane.
Varför vet jag inte riktigt, men då & då ska jag lägga in dagboksinläggen här. När jag orkar.

Så, som sagt; sockerdricka.nu & användarnamnet imovane.

Puss

02.20 ~ Sängen, Lund
För tillfället så håller jag mig till att skriva dagbok på Sockerdricka. Jag vet inte varför, trivs väl bättre där för tillfället. Det har trots allt varit min ventil under så många år.

Helgon ligger fortfarande nere & jag har panik, för även Helgon har varit en ventil.

19.30 ~ Skrivbordet
Idag inträffade en av de saker jag är mest rädd för: inbrott. När vi var hemma dessutom. Mammas plånbok blev stulen & jag förstår inte hur man kan göra något sånt här. Ska jag inte ens få känna mig trygg i mitt eget hem?
Det här är anledningen till att Martin får använda tre lås på vår ytterdörr.

Plånboken har iallafall kommit till rätta, det enda som fattades var ca 50 - 100 kr & mammas Valutakort som hon redan har spärrat. Det var något gammalt par som hade hittat plånboken i sin trapp & de ringde polisen. TACK söta rara.

Övrigt: Jag äter Kindereggchoklad istället för mat. Det här med att äta ordentligt har väl aldrig riktigt varit min grej.

10.14 ~ Sängen
Skitkul start på dagen, verkligen: Jag vaknade 06.51 & kunde inte somna om. Jag hatar att vakna tidigt & jag hatar söndagar.

Det enda som är lite fint är väl att de visar Den vita stenen på Barnkanalen. Fast den har jag bara på i bakgrunden. Egentligen har jag igång Winamp igång, med musik jag inte lyssnat igenom ordentligt än:
Lacuna Coils Karmacode (Lyssna på deras version av Enjoy the Silence!)
Siouxsie and the banshees (uttalas det förresten Suxsi eller Susy?)
Sisters of Mercy
The Crüxshadows
Welle:Erdball &
VNV Nation.
Vi får väl se vem/vilka jag fastnar för, eller om jag rent av tycker om allting. Lyssna igenom ska jag iallafall göra, så mina öron kommer väl blöda ikväll.

Det finns ingenting att göra idag. & det suger.

OBS: Jag lagt till en bokrecension under J tycker & tänker om ..

23.16 ~ Sängen
Det känns som att jag bor i min säng nu för tiden. Orken har försvunnit helt & allt jag gör är att önska att jag får sova. Jag förstår inte vart det här kommer ifrån. Allt jag vet är att det känns som att jag aldrig får sova ut, hur mycket jag tid än spenderar i drömlandet.

Lara Croft, my darling, är på tv. The cradle of life på tv4. It brings back memories från när jag var totalt fixerad vid Angelina & kunde hela Girl, interrupted utantill. Fast i & för sig, det kan jag nog fortfarande. Men jag var totalt fixerad, fixade en autograf & hade väggarna tapetserade med posters ifrån vissa av hennes filmer. Jag äger även en busshållsplansch med Mr & Mrs Smith, som självklart täckte en stor del av min ena vägg.

Jag minns även alla de sömnlösa nätter då jag om & om igen tittade på Gia & Original Sin samtidigt som jag skrev dagbok på engelska. Den dagboken finns fortfarande kvar, dock i Lund. Det var på den tiden då jag precis hade börjat skada mig, & Angelina räddade mig nog ett antal gånger ifrån att göra något riktigt dumt.

Jag ville vara henne & det vill jag fortfarande, men som det var då & inte nu. Det är så otroligt synd att hon har gått ner sig så mycket & jag önskar att jag kunde göra något åt det. Jag vill ju ha tillbaka min gamla Angelina. Hon som blev min närmaste vän. Hon som räddade mig om & om igen.

19.01 ~ Sängen
Ensamheten biter i mitt bröst. Det är de där sakerna med svärd, som jag & psykologen diskuterade. De som river, hugger, sönder mig inifrån. Det finns bara ett sätt att få dem att sluta, & det vet både de & jag. Bara ett sätt.

Det är inte den sortens ensamhet som innebär att jag känner mig ensam fysiskt. Det är ensamheten som innebär att jag bara vill att någon ska bry sig. Att jag för en gångs skull är den man kan sakna, den man kan vilja träffa. Istället så känns det som att jag inte existerar. Det känns som att alla andra är saknade, utom jag. Ingen vill träffa Isa.

Jag vill bara ha ett litet tecken på att jag faktiskt existerar i folks liv.

 Mew

18.47 ~ Sängen
För en gångs skull så hade jag velat vara saknad. Kanske att någon hade laddat upp en bild på bilddagboken & skrivit att de saknade mig. Jag känner mig så jävla utanför, osynlig, utbytbar.
(För egentligen, vad finns det att sakna hos mig?)

14.02 ~ Vardagsrummet
Igår var jag hos tandläkaren. Det gick bra, förutom att jag hade tid 14.50 & fick komma in ca 15.30. Extrem tandvärk så jag gick fram till receptionen.
"Ursäkta, men har ni en värktablett?"
"Du får prata med läkaren."
Ja, för det är ju verkligen nödvändigt om det är hos tandläkaren jag ska laga tanden så att den inte gör ont. Jävla pucko.
Men nåja, nu är tanden iallafall lagad, & förutom allt jävla bananlack så känns det bra. Fick en ny tid i Augusti, så jag hoppas att tiden går fort.

Inatt sov även Nicadarling här, & det var mysigt, även om vi inte gjorde något speciellt. Älskar dig babylove, <3.

Mammi håller på att göra soppa & det ska bli gott. Jag har en ta-det-lugnt-dag idag, bara sitta & slappa, invirad i sjukhusfilten jag snodde på BUP.

02.26
Jag är halvt om halvt borta i huvud p.g.a diverce kemikalier. Men jag & Isak pratade i telefon & hade webcam igång samtidigt & det var mysigt.

The Sims 3 ligger & väntar på att bli spelat, men spelet hatar mig. Jag fattar inte deras omständiga saker & jag orkar inte fatta. Det är ansträngande.

Det exploderar nästan i mig av ord som vill ut, men de hittar ju inte den rätta vägen. FAN. jsfhdgiurtgeurghieugteruthfkdrjeuydif

08.44
Hemma hos Nicadarling. Hon ligger & sover medan jag snor hennes dator. Mycket busigt. & tro det eller ej, men jag sitter vid en avancerad skrivmaskin. Det är ett stort framsteg, det vet de som vet vad jag prata om, haha.

Igår fick jag träffa Isak! Har saknat honom en massa, min finaste bror. Dock så mådde jag inte särskilt bra, vilket jag inte har gjort den senaste tiden. Något är det som har hänt men det är just det som är problemet: jag skär mig för att jag inte vet varför jag skär mig.
Låter det totalt vanvettigt eller går det ändå på något sätt att förstå?

Vet inte vad vi hittar på idag. Jag vaknade lite innan 7 så jag kommer ju att vara död ikväll. Jag förstår inte varför jag vaknar så tidigt. Jag tog mina nattmediciner & ovanpå det en Zolpidem. Ändå så vaknar jag svintidigt. Det blir så rätt ofta när jag sover över hos folk. Men varför?
(Där har ni något att klura på.)

17.59 ~ Sängen
Det låter ju som att jag spenderar all min tid i sängen, haha. Men det blir så när datorn är i sovrummet.

00.25
Jag upptäckte att Martin hade ritat på mitt ben.
"För att göra skärsåren till något fint" som han uttryckte det.

12.33
Världens sötaste lilla Ronja låg i hängmatten & såg söt ut.

14.35
Vi bestämde oss för att åka till Nova, eftersom jag ville gå till BR & leta efter ett stickersalbum
(Jag hittade ett men det visade sig att det var fullt med klistermärken. Inte som jag trodde med andra ord.)

14.35
Såhär tycker vi om att det blåser satan.

15.34
Efter lite shopping gick vi till Max & åt nomnomveggoburgare.
Det allra bästa var att när vi kom in så stannade jag upp & tänkte "jag känner igen den här låten". Det visade sig vara Broder Daniel’s Army of Dreamers! Lycka. Jag var tvungen att smsa min BDÅwsa & berätta.

10.55 ~ Sängen
Inatt blev en blodig & väldigt, väldigt, trasig natt. Jag vet att jag borde tänka på hur andra reagerar, men det är svårt att byta vanor. Självskadning är ett invant beteende i mitt huvud, det är mitt sätt att hantera problem. Så är det bara, det går inte att sluta med en fingerknäppning, som folk verkar tro ibland.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that’s real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

Annars så vet jag inte riktigt hur dagen blir. Vi använda de sista förbanden till att lägga om benet & armen, så en tripp till Apoteket blir det iallafall, eventuellt även BR eftersom jag vill ha ett klistermärksalbum (hej barnslighet). Tyvärr så måste vi åka ut till Nova isåfall, & det vet jag inte riktigt om jag orkar. Vi får se, för just nu så orkar jag inte flänga iväg. Annars så kanske de har det på antingen Jättekul eller Akademibokhandeln. Någon som vet?

11:13 ~ Sängen
Just nu så saknar jag min fina narkomanbror väldigt mycket. Jag vet inte vart jag hade tagit vägen utan honom. Han förstår de ord jag inte förstår själv.

"I’ve become impossible
holding on to when
when everything seemed to matter more
the two of us
all used and beaten up
watching fate as it flows down the path we
have chose

you and me
we’re in this together now
none of them can stop us now
we will make it through somehow
you and me
even after everything
you’re the queen and I’m the king
nothing else means anything"

11:27 ~ Sängen
Nå, dags att ta morgonpillrena ifrån den gigantiska dosetten.
(Jag skojar inte, den är gigantisk, 20 x 13 cm, ungefär. Helt sinnessjukt).

Lamotrigin 100 mg + 200 mg (varför kan de inte gör de jävlarna som kapsal?)
Sertralin 50 mg + 50 mg
Lyrica 300 mg
Metformin 850 mg
P-piller
Inderal 40 mg

12:07 ~ Fortfarande sängen
Helvete. Jag förstör ALLTING.

01.37
Martin ligger & sover.
Martin: Älskling?
Jag: Ja?
Martin: Vad gör du?
Jag: Sitter vid datorn. Vadå då?
Martin mumlar något ohörbart.
Jag: Va? Vad sa du?
Martin mumlar ännu mer ohörbart så jag skakar honom.
Jag: Vad sa du?
Martin: Ghostbusters.
Jag: Vadå Ghostbusters?
Martin: Inget.
Sedan fortsätter han att snarka.

Slutresultat: min man är smått galen, haha.

18.56
Jag har ju glömt att berätta. Jag har numera snake! Känner mig så jävla snygg i det, trygg.
Tack Martin, Jossekatt & KlyftEllen, för att ni fick mig att våga. (Det kändes inte ens)

17.22
Idag blev det staden nästan direkt efter att vi vaknat. Det blev mysigt med frukost på Grafitti & sedan trampande runt i staden. Det blev en del inköp (jag är shopoholic) & jag tycker om.

- Badbyxor.
- Bodysplash + lite till i samma förpackning. Tyvärr Snobben, men jag var i behov av något som tog bort den väldigt (o)charmiga svettlukten.
- 3 telådor med Muminmotiv.
- Batmanvattenflaska (äntligen!).
- 2 förpackningar klistermärken

Det var nog allt. Jag är mycket mycket nöjd.

Det som dock förstörde dagen en aning var att det var en stor plansch på halva Tokio Hotel inne på H&M. Jag förstår inte hysterin runt dem. De är enbart pinsamma, med små pojkar som har ett pojkband. Inte okej.

Jag åt en glass & börjar tro att jag är aningen laktosintolerant för fan vad jag mådde illa av den. Samma illamående som jag får när jag dricker ren mjölk.

En bra sak med dagen är att jag fick prata med fina bror en lång stund i telefon medan vi var på väg till bussen. Dock fick vi vända eftersom älskling var klantig & glömde sitt busskort.

Martin ligger & spelar DS, jag datornördar mig & dagen känns okej. Inga cuts än så länge.

18.13
Jag & Martin var ute på en fotopromenad (söta bilder) runt huset för en liten stund sedan & känner oss väldigt duktiga för att vi faktiskt gick ut. Jag är stolt över att jag föreslog det & faktiskt genomförde det istället för att tänka "nej, förresten, jag orkar inte".
Före det så gjorde jag någon form av sit-ups, jag vet inte vad de heter. Ca 10 stycken, bara för att jag hade det allmänt tråkigt. Heja Isa!

Det är en bra dag idag.

13.25
Jag börjar backa bakåt till 2005.

Sockerdricka.nu har tramsat en del de senaste två dagarna & det gör mig ledsen, när jag nu har börjat att hänga där igen. Min vanliga tur antar jag.

BDkonserten spelas om & om igen. Idag är en rätt bra dag, vilket är ovanligt nu för tiden.
Jag lekte med smink & det blev fint, bra, & jag blev glad.

Det enda dumma just nu är att det fastnar müsli i min piercing men det är sånt man får ta.

19.31
Kaos i huvudet, skakningar i hela kroppen. Numera kommer ångesten över mig när som helst, vad jag än gör. Jag vet inte varför & det är det värsta. Att jag inte ens kan ge en anledning.

13.11
Snuskigt värre. Nica duschar & jag sitter med datorn i badrummet, haha. Men så kan det gå när man heter Isa & Nica.

Idag blir det älskade Moses & vad är bättre än att ha med sig sin darling Nica dit?

Nica duschar & deras duschställ ser ut som imma med droppar som tagit bort imman.
Nica: Jag ser dig genom vissa hål.

01.38
Igår var lite klantig, det blev överdos igen & dessutom hemma hos Nica. Hennes mamma tog allting rätt lugnt medan Nica var extremt orolig & ringde ambulansen.
Själv så minns jag ingenting, men jag blåmärken på höger sida av kroppen (kindbenet upp mot ögat & ett blåmärken på röven) efter att ha ramlat & antagligen slagit i hennes dator.
Jag känner mig .. jag vet inte hur jag känner mig, men jag förstår mamma. Hon sa att hon skämdes inför Nica’s föräldrar & det förstår jag, men jag visste ju faktiskt inte att det skulle bli såhär.

Sedan sa hon att hon ska ringa läkaren på måndag & fråga vad vi ska göra för, som hon sa; såhär kan det inte vara, det fungerar inte.
& hon sa dessutom att fortsätter det i den här stilen så ber hon dem tvångsinlägga mig. Trots det så har jag inga planer på att sluta. Någon gång måste ju mina lugnande börja funka & det är den gången jag så desperat väntar på, försöker skapa, försöker mana fram.
Än så länge så har jag inte lyckats men kanske, kanske, att det funkar nästa gång. Det är så mitt tänkande går till. Jag hoppas på förändring.

00.43
Sitter hemma hos my darling Nica & hon har precis läst ur Mina hångel, en bok hon fått ifrån Lunarstorm. Den är lite lustig & det roligaste är människorna som faktiskt har kvar sina användarnamn så att man kan hitta dem (& de som inte kan stava), även om boken gavs ut för ca två år sedan.
Det var i stort sett bara bimbos, vilket inte är förvånande.

 Nu ligger darling & ska försöka sova, medan jag är klarvaken & inte riktigt vet vad jag ska hitta på. Det är lite irriterande & dessutom så är jag röksugen, men vi såg på skräckfilm innan & nu är jag rädd för att gå ner själv, i mörkret. Heja mitt låtsasmod, haha.

01.33
Nu ligger Nica & sover, som en liten kattungen. Zolpidemen jag fick har börjat verka & det slutar väl med att jag somnar med datorn i knäet. Det är en sådan typisk Isasak, att somna med saker. Det brukar dock vara mat/godis, men några gånger har det faktiskt blivit datorn också.

20.34
Jävla skitkropp.
Jag skulle ju sovit hos Nancy men orkade inte ens ta mig upp ur sängen. Sedan upptäckte jag att jag har feber, igen. Jag hatar min kropp just nu.
Tydligen så kan man vara matt i kroppen ett bra tag efter att man har haft influensa (tre veckor sedan) men det här är ju löjligt.

Försvinner inte febern så kan jag dessutom inte åka till Lund & då börjar jag grina. Jag har inte träffat Martin på hur länge som helst & jag står inte ut. Jag vill bara borra in näsan i hans tröja, känna trygghetslukt & starka, trygga, armar som håller om mig. Armar som är som sköldar & håller monstren på avstånd.

Har jag fortfarande feber nästa vecka så blir det farbror doktor för mig. Förhoppningsvis så får jag isåfall medicin, för jag orkar inte med det här. Den här veckan blir det annars en månad då jag i stort sett bara har orkat gå ut för att åka till Moses, ibland för att träffa folk. Men mestadels har jag bara orkat ligga i sängen & titta på dåliga tv-program.

Nu ska jag göra dipp & morotsstavar, sedan får jag försöka läsa eller glo på ännu mer dåliga program.

11.56
Ljudbok. Jag måste ju uppdatera mig tills filmen kommer på bio. Uppläsaren har mysig röst & det är så skönt att bara kunna ligga & lyssna.

Jag är fortfarande totalt matt i kroppen. Det känns som om jag i vissa stunder inte orkar något annat än att ligga i sängen, glo på tv, eller som nu: lyssna på en ljudbok. Men det är nästan så att till & med det gör mig trött. Att koncentrera mig överhuvudtaget gör mig matt, trött.

Inatt blir det sleepover hos Nancybaby, det ska bli mysigt.
Det jobbiga är att jag ska ta med min dator, men båda musknapparna tramsar & är på gränsen till att vara totalt oanvändbara. Jag vet i fan inte vad jag ska göra tills jag har beställt en ny dator.

Apropå beställa & dator: jag har köpt en handdator!

23.14
Bl. a så har jag blivit medlem på skunk igen. Skriv till mig!

Lista över de communitys jag är medlem på:
Helgon.net - imovane ****
Bilddagboken.se - imovane ****
Sockerdricka.nu - imovane ***
Facebook.com - Isa Draven ***
Emocore.se - imovane **
Lunarstorm.se - imovane **
Pixbox.se - imovane **
Playahead.se - imovane **
Vintervila.se - imovane **
Ungdomar.se - imovane *
Skunk.se - imovaneoverdose *
Fotosidan.se - imovane *
Frida.se - imovane * (haha, jag vet, det är pinsamt.)

**** - Aktiv
*** - Relativt aktiv
** - Inte speciellt aktiv
* - Knappt hunnit upptäcka

15.20
Idag ska jag till Halmstad, kommer sakna Martin som en dåre. Men jag kunde äntligen få tid hos specialisttandläkarna imorgon så då får det bli så att jag åker idag istället.
(Jag är rädd för hur många hål de kommer hitta.)

Annars så känner jag mig fin idag. Somnade med smink men det ser ändå bra ut, så jag är rätt nöjd. Nya örhängen har jag också, har ett par i öronen just nu & de är så söta så.

 
Söt figur, dödskallar x2 & trollsländor till fina Tonks, .

13.58
Ja, igår så var det 3 hela år för mig & Martin. Tre år av tårar & skratt, av lycka & olycka. In sickness and in health. Jag älskar honom så otroligt mycket, förstår inte att jag en gång klarat mig utan honom.

18.07
& det gick ju som det gick. Åt helvete med andra ord.

17.08
& jag vet inte hur, men helt plötsligt så rasade allting. Bara poffpang åt helvete. Den där venen lyser blå under huden, försöker dölja sig under ärmen men lyckas inte. Det känns som att den skrattar åt mig.
"Haha, du vågar inte, du kan inte. Du är svag."

Ja, jag är svag. & jag hatar det.
Jag vill vara stark, våga. Det är ju det enda jag är någorlunda bra på här i livet, men inte ens något sånt klarar jag. Det är ju egentligen patetiskt. Men det är all ärrvävnads fel.
(Jag skyller på det, även om jag egentligen vet att det knappt är någon ärrvävnad på just det stället. Fegis fegis FEGIS.)

You’re too important for anyone
You play the role of all you long to be,
But I, I know who you really are
You’re the one who cries when you’re alone

But where will you go
With no one left to save you from yourself
You can’t escape
You can’t escape

You think that I can’t see right through your eyes
Scared to death to face reality
No one seems to hear your hidden cries
You’re left to face yourself alone

But where will you go
(where will you go)
With no one left to save you from yourself
You can’t escape the truth

I realize you’re afraid
(I realize)
But you can’t abandon everyone
You can’t escape
You don’t want to escape

I am so sick of speaking words that no one understands
Is it clear enough that you can’t live your whole life all alone
I can hear you in a whisper
But you can’t even hear me screaming

Where will you go
(where will you go)
With no one left to save you from yourself
You can’t escape the truth

I realize you’re afraid
(I realize)
But you can’t reject the whole world
You can’t escape
You won’t escape
You can’t escape
You don’t want to escape

 Mew

12.04
Både helgon & bilddagboken verkar ha gett upp. Bilddagboken är en sak, det har man blivit van vid. Men att det även är helgon, det är lite jobbigt. Man känner sig så smått handikappad.

Valborg var hur fin som helst. Det blev Stationsparken med en massa människor & det kändes precis som att vara tillbaka i parken. Som jag har saknat den känslan, av en massa människor som vill prata med mig. Dessutom så kände jag mig trygg, just för att vi var ett sådant stort gäng.

Inga bråk eller liknande överhuvudtaget. Det var till & med två olika kompisgäng som började spela brännboll. Det enda negativa var att jag frös som in i helvete. Shorts, tunna strumpbyxor & inte-riktigt-sommarvarma-nätter är ingen bra kombination.

Stack hem ganska tidigt & Milliebejb & Mikael (bup-kompis) var snälla & följde mig eftersom jag inte orkade springa till bussen. Det blev långa diskussioner om psykvården & knark. Mycket fint.
Det är en sådan dag som man vill ha tillbaka.

Finast på Valborg
- Alla människor som faktiskt pratade med mig frivilligt.
- Pussar & kramar.
- När Blondii, Cattha & BlondElin skulle bevisa att de kunde hjula & stå på händer*.
- Grillade grillchips.
- Fina diskussioner.

Sämst på Valborg
- Rädsla för äckliga djur.
- För tunna kläder & för kallt väder.
- Ingen Martin, Nancy, Isak eller Nica.
- Betala för att gå på toa.

Nej, nu hinner jag inte skriva mer, vi måste springa till bussen. Jag, lillebror & mammi ska till staden.

* jag har det på film, kommer väl upp på Viddler om en miljon år.

00.57
Opens up her blouse to the cool night, with no shaking of time,
because she has in mind a dark design.
Now I’m a so-called cube speaking out, she said to me.

She said:
"Hi! I’m twice coloured, wait till you see how they’re in love with my sickness.
There is no more time for the weaklings with an unfamiliar smile, a self-destructive mind of dark design.
We may just live through life watching it from sweet repose.
Cut up with knives that slice open, I’m professional now."

Everly, everly I.
Can you not look at me through sides?
Everly, everly I.
Did you not summon up their kite?

Opens up her face to the delight of their red piercing beaks.
It didn’t hurt this time, my dark design, they leave her left behind.
Slits into her all convinced that she’s their favourite way.
Practicing, but getting worse.

So high, I’m twice coloured.
Wait till you see I made a truce with the blackness dyer.
I know colours wait for you,
I feel so car-sick and alone.

15.57
Nu har Martin antagligen precis hoppat på tåget. Åh, min älskade man är snart här, .

Jag känner mig underligt stressad hela tiden. Kan inte slappna av, det känns som om jag ständigt är på språng, som att det är något jag måste göra, men det finns ju ingenting. Det är som när man ska springa till bussen & måste hinna rafsa ihop sina saker. Men som skrivet, problemet är ju att jag inte har något att stressa till. Jag har inte ro till något, är stirrig.
Det allra jobbigaste är att jag inte har ro att läsa. Läsning, som är ett av mina största intressan, för att man kan fly till en annan värld, & jag kan inte varva ner med det.
Vad är det egentligen som har hänt? Kan det vara att man i dagens Sverige alltid måste ha ett projekt på gång, alltid något att göra?

Jag funderar på att ta en Xanor & en Atarax & hoppas på lite lugn. Om inte annat så blir jag rolig av dem.

12.56
Jag hade så många drömmar.

Jag var 6 år & skulle bli en känd sångerska. Mina största idoler var Spice Girls.
Jag var 13 år & skulle bli en extremt känd skådespelerska. Mina idol skiftade.

Jag skulle bli så otroligt mycket. Jag skulle bli känd, jag skulle bli älskade. Jag skulle visa dem att jag vann över dem, att jag kom längre än dem.

Istället blev jag ett psycho med söndertrasade armar, ångest, piller & diagnoser, med självmordsförsök & inläggningar på psyket i bagaget.

Tänk om jag kunde berätta för dem, för henne, hur de förstörde mitt liv. Trasade sönder mitt självförtroende & krossade mina drömmar. Hur de förstörde min skolgång & mina chanser till ett normalt liv.

Tänk om jag kunde visa dem hur förstörd de gjorde mig.

11.59
Idag är det exakt en vecka kvar till min & Martins 3-årsdag. Jag kan inte förstå hur tiden kan ha gått så fort. Var det inte igår vi firade ett år? Var det inte igår jag precis hade flyttat hem till honom i Lund?
Det är helt sinnessjukt.

& idag kommer min älskling hit, till Halmstad, för att stanna till Onsdag. Det ska bli underbart att få känna hans trygga armar runt mig igen, sköldarna som håller mina monster på avstånd. Känna hans mjuka läppar mot mina, lukta i hans hår, hålla i hans trygga hand. Helt underbart.

Vi har även lite planer. Imorgon ska jag träffa mina fina psykolog igen, kl 14.00, & Martin ska följa med, få träffa henne & sådär. Vi ska diskutera förföljelsemanin som jag har spånat på om jag lider av. Martin håller med & han om någon borde ju veta med tanke på att jag har bott hos honom nästintill konstant i tre år. Det hade varit skönt om psykologen håller med, för jag hatar när det känns som att något passar in men inte gör det inte professionella. Det var likdant med borderlinediagnosen. Jag fick ju vänta i nästan 3 år innan min läkare ens kunde fundera över tanken på att jag kunde lida av borderline. (Sedan kom han i & för sig ganska snabbt fram till att jag är bipolär efter borderlinediagnosen, men ändå.)

00.08 ~ Vardagsrummet
Citatdelen är nu uppdaterad & ändrad en aning.

15.59
Åh, vi har tingat en liten illerflicka, albino. Hon föddes den 22 April, med 10 syskon. Hon & 7 till överlevde.
Aurora blir namnet på denna lilla flicka. Ronja har ju sitt namn efter Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, som är både min & Martins favorit. Aurora är efter Törnrosa, Disneyfilmen som är vår favorit. Nu får vi bara hoppas att allting är bra med henne & att ingenting händer.

Det ska bli så skönt att äntligen få en liten vän till Ronja. Man får ju så dåligt samvete när hon är hemma själv för det kan ju inte vara roligt att springa runt ensam. Dock så kommer det säkert bli ett herrans liv, för illrar är ju jävligt speedade. Men det kan jag stå ut med för att göra Ronja glad. Det mysigaste ska bli att se två små illrar sova tillsammans.

Åh, jag vill ha henne nu. Men när hon är fyra veckor så får vi äntligen träffa henne för första gången. Jag kan inte vänta.

15.46
Jag känner för att uppdatera bloggen & Kotten tyckte att jag skulle skriva något random, men det blev lite svårt.

Men jag är nyfiken. Ska jag ha de äldsta citaten först, eller ska jag ha de nyaste först? Jag funderar även på att ta bort de allra äldsta, de ifrån högstadiet. Jag vill väl inte riktigt bli påmind antar jag. Så jo, de åker bort.

14.26
Har folk slutat läsa, eller?

11.14

I open my eyes
I try to see but I’m blinded by the white light
I can’t remember how
I can’t remember why
I’m lying here tonight

And I can’t stand the pain
And I can’t make it go away
No I can’t stand the pain

How could this happen to me
I made my mistakes
I’ve got no where to run
The night goes on
As I’m fading away
I’m sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me

Everybody’s screaming
I try to make a sound but no one hears me
I’m slipping off the edge
I’m hanging by a thread
I wanna start this over again

So I try to hold onto a time when nothing mattered
And I can’t explain what happened
And I can’t erase the things that I’ve done
No I can’t

How could this happen to me
I made my mistakes
I’ve got no where to run
The night goes on
As I’m fading away
I’m sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me

I made my mistakes
I’ve got no where to run
The night goes on
As I’m fading away
I’m sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me

08.43
Jippie, jag vaknade lite före åtta idag, trots att jag i stort sett däckade igår. MEN, jag gick & la mig själv, borstade till & med tänderna. Heja mig liksom.

Idag blir det antagligen Eurostop med lilla mammi. Tyvärr så finns det inget Indiska där & jag behöver köpa rökelser. Men man vet aldrig, kanske att jag hittar något litet ställe. Vi ska dessutom kanske besöka Jysk & prova sängar, för snart ska jag köpa en ny. Jag vet iallafall att vi ska till Apoteket, hämta mediciner & sen blir det BR för att se om de har dödskallepennan eftersom min tråkigt nog gick sönder.

Jag vill ha Milliebejbs & Jossans säng, den är sjukt bekväm. Man vill bara lägga sig & sova när man är där, haha.

DAGENS PLAN: Eurostop med mammi. Ikväll blir det Moses, .
DAGENS KLÄDSEL: Fisktrosorna (det står Cool Fish på röven), ännu trasigare Batmankalsonger än sist, Ingen vill höra din ringsignal-tröjan & mina smycken.
DAGENS HÅR: Knut & en lugg som egentligen skulle vara uppsatt med klämmor.
DAGENS SMINK: Inget
DAGENS ACCESSOARER: Jag hatar den här frågan, men okej; Ett Sidhalsband (kedja med hänglås), kedjehalsband med rakblad + Sagan om Ringenringen (som inte är den riktiga) + nyckel till Sidhalsbandet + handbojsnyckel + dagboksnyckel till en jag inte har börjat skriva i än, vänster arm: 95 gummiarmband (i färgerna svart, rosa, rött & rött/glittrig) + två taggtrådsarmband, höger arm: Way Out West tygarmband + tre pärlarmband ("vanliga" i svart/vitt, rött/rosa & självlysande) + ett pärlarmband (stora pärlor i svart/rosa som jag fått av älskling) + två armband (små pärlor (ett rosa/vittaktigt & ett rosa/rött) + ett bokstavsarmband (där det står EVA, pärlorna var silvriga en gång i tiden) + ett armband (i blått med diamantaktiga pärlor) som jag fått av Sofie + min lapp ifrån akutpsyk, en ring på höger långfinger, en silvrig drake i vänster öra + en svart plastswirl i höger. 
DAGENS VILL HA: BD-sakerna.
DAGENS LÅT: Jag vet inte, än.
DAGENS LÄSNING: Story, haha.
DAGENS TV: Pokémon på TV2 Danmark.
DAGENS INKÖP: Än så länge ingenting, men det kommer ändras.
DAGENS SAKNAD: Martin, Sofie & narkomanbror, .
DAGENS ORO: Att Isak ska vara död.
DAGENS DROG: Cigg & cola.
DAGENS ROLIGASTE: Det har inte hänt något roligt, än.
DAGENS ILSKA: Jag kunde inte somna om.
DAGENS FULASTE: Alltid samma: jag.
DAGENS FINASTE: Martin & mammi, alltid, .
DAGENS GODIS: Jag är sugen på morotsstavar med dipp.
DAGENS HUMÖR: Trött & irriterad över att jag inte kunde somna om.
DAGENS INSIKT: Det verkar som om folk har slutat att läsa min tråkiga blogg.

15.58
Pappa kunde inte träffas idag, Lilla Syster är sjuk. Fina lilla, hoppas att hon blir frisk snart. Hon måste! Jag vill inte att det ska bli som när hon var typ 2 & låg på sjukhus i stort sett hela tiden. Bli frisk Lilla Syster!

Men det var mysigt, pratade med pappi i ca 12 minuter om allt & inget. Jag är så glad att vi har en mycket bättre relation nu. Jag vågar ringa hem till honom & det är skönt att han förstår så bra. Det finns alltid något att prata om. Idag pratade vi bland annat om hur dåligt det är när föräldrar tar med sina sjuka barn till dagis så att de smittar alla andra.

Annars så har jag beställt BD-saker & hoppas att det inte tar lång tid innan de kommer. De är totalt underbara. Poster, tygmärke, tjocktröja & väska. Jag kommer att bli så fiiin.

Nu blir det att röka. Även om jag inte borde med min jävla hosta, .

11.54
Nu har helvetet börjat. För någon dag sedan, i helgen när jag hade influensa, så flög en humla in i mitt rum. Så nu har alltså det värsta börjat. Våren, snart sommaren, med alla dessa insekter. Jag hatar dem, är otroligt rädd för dem. Varför kan de inte bara lämna mig ifred, eller utrotas?

GAH, jag hatar dem. Bort!

21.43
Igår natt sov jag hos finaste tvillingsyster. Vi var galna, jag hostade som en dåre & sedan så filosoferade jag & fick "visioner" när jag tagit Zolpidem. Jag blir så jävla rolig på de där pillren.
Vi tog en massa söta bilder som Nica tyckte att jag inte fick lägga upp, . Taskigt värre.
Men vi hade iallafall roligt.

Idag åkte jag hem & även om det är lite skönt att vara i sitt eget rum så saknar jag Nica en massa. Men jag fick iallafall flera timmar att umgås med henne. Dessutom så fick jag träffa narkomanbror i typ 4 minuter. Bättre än inget, jag har saknat honom en massa, .
Jag fick även sällskap på bussen av Blondii, som vrålade åt bimbos/fjortisar/brats som satt bakom oss. Jävla knäppis.

Nu sitter jag & är retad i halsen, det kittlar & det är inte bekvämt. Halvtittar på The Mentalist & har allmänt tråkigt.

16.37
Okej, då skiter vi väl i det då. Jag ska hålla käften, hålla mig ur vägen, om det nu hjälper. Isolera mig igen kanske. Då är det ju en person mindre att bli arg på.

Jag kan bli skuggan, den som blir trampad på för att folk inte förstår att skuggor också kan få ont.

16.01
Isa. Du är fel, du gör fel. Du är FAIL. Fattar du inte det?

Snor mixat med täppt i näsan. Illamående & yr.
Jag vill sova tills allting blir bättre, tills kaoset försvinner.

(Men jag har videosamtal med Martin, det är ju iallafall positivt.)

09.06
Igår var en mysig dag. Idag är en förvirrad. Mamma kom in imorse & skulle känna på min panna eftersom jag hade feber för någon dag sedan. Ljuset utanför lurade mig & jag trodde att klockan var runt 12 kanske. Men icke, den var 07.54.
Tempen togs iallafall. 40 jävla grader, tro sig fan på att jag mår dåligt & har ont i hela kroppen. Det blir att knarka Bisolvon & Panodil idag, för Ibumetinen var tydligen inte febernedsättande? Äsch, sålänge jag blir någorlunda frisk så.

Det är bestämt att jag ska leka med Bea idag, men på grund av den här jävla förkylningen (mamma spekulerar i att det skulle vara flunsan) så vet jag ju inte om mamma anser att jag ens får gå ut & låser in mig på mitt rum eller något. Tänkte att jag väntar tills Bea hör av så, då kanske jag mår lite bättre. Förhoppningsvis, jag saknar ju min Beatch, ♥.

01.00
Som det kanske har märkts så har jag varit dålig på att skriva här. Det har dock blivit mer skrivande i min "riktiga" dagbok. Vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva.

Det blir kanske lite mycket piller på Moses & allting gick upp & ner. Jag är fortfarande vinglig & ser i kors, vilket är jävligt jobbigt. Men annars så var det mysigt, pratade en massa med Isak, Milliebejb & Josefina & en del med Sara, så allting har rett ut sig där, det är skönt.
Up’s & down’s som sagtt. Det värsta var när Markus kom dit. Jag rusade ut, kasta mig i toppes famn & vrålade "ta bort honom" flera gånger. Varför måste han alltid förstöra allting, jag fattar inte.

Sedan så kom den vanliga känslan. "N är arg på mig, jag har gjort fel". Det är självklart att hon vill umgås med F nu när hon äntligen har kommit hit ifrån Göteborg, men ändå .. Nåja, jag är inte arg, bara orolig för att jag har gjort något fel, som vanligt.
När de skulle gå så gick Isak dit & kramade dem. Jag vågade inte, kalla mig feg om ni vill, men jag vågade verkligen inte. Klarar verkligen inte av att bli bortknuffad, eller vad man nu ska kalla det.

Annar så här väl saker varit ganska upp & ner, de också. Har ju börjat vara i Halmstad med, 2 veckor blir det nu, som Martin får ensam & jag får så jävla dåligt samvetet för att jag lämnar honom ensam. Jag vill orolig & rent ut sagt skräckslagen för att han ska göra något dumt.
Älskar dig bebis, gör inte något dumt!

Kommer jag på att det har hänt något mer så får det skrivar senare, nu ska jag lägga mig & läsa. Puss puss

Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…

Och gäst ikväll är Jesus
Han har kickat heroin
Han läppjar på sitt glas
Och Ramlösa blir vin
Han berättar om sina vapen
Sin tid i San Tropez
Om att ge sig själv en chans
Om sin nya Z3
I en värld av idioter
Står han först i kön
Han berättar framför kameran
Om hur han bytte kön
Eller något helt annat
Som också är privat
Om alla dom han älskat
Och dom han bara sög av
Men han sa alltid nej

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…

16.23
Någon hade sagt att jag var feg
Lilla Ego fy skäms
Att Jag alltid stod där bakom och höll med
Sanningen känns
Jag har skuggat dig i kylan
en hel dag
för att lämna tillbaks
den undanflykt
som Jag stal

Tar 2:an sitter ensam längst bak
Lilla Ego sitt still
Jag har gått i dina fotspår hela dan
till Hagnesta Hill
Den första snön har fallit allt är halt
och min halsduk blev kvar
på en hållplats
utanför stan…

Jag samlar allt mitt mod där vid allén
Lilla Ego har rymt
Jag skrek med målbrottsröst jag hatar er
som barn var jag grym
Den här känslan som Jag har
är inte min
Den blev kvar, är den din?
Den smakar som Du…

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred

15.54
Dom säger att jag varit trasig
Aldrig har jag varit hel
Dom säger det är nåt med benen
men ingenting har någonsin
varit mer fel

Dom säger att jag varit elak
Alltid har jag varit rak
Dom säger det är fel på hjärtat
men ingenting har någonsin
slagit så hårda slag

Dom säger jag varit farlig
Alltid har jag varit svag
Dom säger det är nåt med mitt huvud
men ingenting har någonsin
varit så nära ett svar

15.36
Idag bär det av till Lund igen. Jag saknar Martin & Pixie en massa, saknar Ronja & tåttorna.
Men på onsdag så bär det av tillbaka till Halmstad. Jag ska bo här ett tag hade jag tänkt, av olika anledningar. Hitta mig själv kan man väl säga.
Dessutom så saknar jag familjen & många ifrån Moses. Nu när folk väl vill umgås med mig så vill jag umgås med dem. Har börjat få ångest varje torsdag & lördag då jag inte kan vara på Moses, men det löser sig nu.

Herregud, jag har inte bott i Halmstad på 3 år, det känns rätt konstigt. Visst har jag åkt hit, har börjat vara här varannan vecka, men jag har ändå räknat Lund som mitt hem. I & med att jag inte har bott här på flera år så är det ju självklart att jag längtar hit. Det har ju ändå varit mitt hem i 15&ett halvt år.
Innan så spelade det inte så stor roll att jag inte var i Halmstad, men den senaste tiden har jag börjat få hemlängtan, antagligen för att jag har hittat människor som jag känner mig trygg med. Förutom Martin så har jag ju bara en (ibland två) att umgås med, & det kan bli lite enformigt i längden, även om jag älskar dem.

Det jobbigaste är ju dock när man kommer till Moses & folk pratar om saker som har hänt & jag sitter där som ett fån & har ingen aning om vad de pratar om. Jag hatar det, jag vill ju också veta, vill ju också vara med i gemenskapen på det sättet, vill veta vilka de pratar om, vad de pratar om. Vill inte vara utanför.

Fredag till lördag sov jag hos Nancybaby, det var fint & jag saknar dig. Vi satt vid varsin dator & spelade BetaPet (Nancy har fått dille på det) & bara var. Det är så skönt att vi inte alltid måste ha en massa att berätta, att vi kan sitta tysta utan att det blir en jobbig tystnad. Jag älskar dig darling, .

Igår satt jag på Bastionen med narkomanbror Isak & drack, blandat med lite Sobril/Oxascand & Atarax. Det var fint tills jag började må illa. Vi skulle börja gå därifrån, låtsaspappa skulle hämta mig för att jag skulle med tåget. Tro sig fan på att jag spydde däruppe, första gången på 10 år som jag har spytt (jag räknar inte med överdosen för snart 4 år sedan), men det var faktiskt inte så hemskt som jag trodde. Kanske för att jag inte satt & spydde i några minuter.

Vi lyckades iallafall ta oss ner till Norra vägen, men precis när låtsaspappa kommit så spydde jag igen, vid elskåpet utanför Musikalen. (Vi hoppas att den bimbo trampar i det). Jag känner mig så jävla vidrig, äcklig & väntade bara på att Isak skulle säga det & sedan sticka, men han stannade faktiskt kvar & sa att det inte var någon fara (vilket han även sa senare i telefon). Men kanske att det bara var något han sa.
Jag känner mig iallafall fortfarande äcklig. Men jag upptäckte att det inte var själva grejen att spy som var jobbig, det var känslan före. Usch. Men nu vet jag att jag kan spy, så behöver jag så kan jag stoppa fingrarna i halsen, även om det kan bli svårt eftersom jag utan problem kan gräva runt vid mina halsmandlar (jag har en grop i den ena där det samlas mat, så jävla vidrigt). Men tydligen så kan man använda tandborstar. De som använder galgar förstår jag mig inte på.

Vi var aningen höga i torsdags & lördags också. Benso & Atarax gör mig väldigt glad så i torsdags gick jag runt i säkert en halvtimme & sjöng "just keep swiming, just keep swiming" (Hitta Nemi). I lördags var det flummisar & lite benso som gällde. Jag rasade ett tag, men olyckssyster visste att det funkar lugnande när jag blir riven på ryggen & olycksbror visste att det är lugnande att bli riven (hårt) på ryggen & att bli biten (hårt) i halsen. Tack för att ni finns.
Nancy hann gå utan att jag märkte det, men när jag kollade mobilen ett bra tag senare så hade hon skrivit ett så otroligt fint sms:
Om du kommer tillbaka så ska jag fånga dig i ett fjärilsnt av vackra ord

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Min lilla olycksfamilj, jag har hittat hem nu.
Vos amo in aeternus, amin mela lle, jag älskar er, .

19.04
- Blanda inte piller & sprit.
Vilket jag gjorde idag. Jag spydde en gång på Bastionen & en gång utanför Musikalen, vid elskåpet.
Men narkomanbror/olycksbror tyckte iallafall inte att jag var äcklig, men jag vet inte, han kanske bara sa det. Jag kände mig så jävla vidrig & pinsam. Usch, helvete.
Men nu vet jag att det inte är själva spyandet som är hemskast, det är känslan innan.

Tack fina bror, för att du inte skrämdes iväg. Jag älskar dig.

& jag saknar olyckssyster som in i helvete. Fick världens finaste sms ifrån henne igår, när jag mådde crap på Moses. (fast sen blev det bättre, hej flummisar.) Det var dock efter att hon hade gått som jag läste det, men jag blev så glad. Finare olyckssyster finns inte.

Tack förresten:
Syster - för att du vet att jag ville bli riven på ryggen.
Bror - för att du vet att jag vill bli biten i halsen & riven på ryggen.
(Funkar bättre än några lugnande i världen.)

& tack, för att ni finns, för att ni får mig att känna mig älskad.

01.59
Jag tror att Seruquelen snart kommer börja verka, så jag funderar på om jag ska borsta tänder & sedan lägger mig & glo på Cartoon Network (♥) tills jag somnar. Men samtidigt så vet jag, kanske att jag kan hitta på något annat.
Jagvet iallafall det kommer innehålla mat, tack vare min jävla Seroquel. Jag hatar den & vill bara sluta ta den poffpang men det går inte med tanke på abstinensbesvären.

nu blir det hejdå, jag börjar få svårt att komma ihåg hur ord stavas.

natti nattnatt, ♥.

01.05
Nätter är ett helvete numera. På ca 1 vecka så är det 1 - 2 nätter då jag inte har skadat mig. Det blev ju spegelätning & rakblad. Men sedan så upptäckte jag att det fanns vassa bitar, av den trasiga puderdosan, som gick att skära med, typ. Så nu står det sanning på min mage. Det blir kanske inte så djupt, men det blöder såpass lite att jag inte behöver plåstra & hålla på.
Men det blir ju att göra mycket istället. Dock så börjar magen bli full så det går upp mot bh:n & bak mot ryggen. Jag struntar i om jag förstör kroppen, den är redan söndertrasad.

Jag förstår inte hur Olyckssyster & Olycksbror kan vilja andas samma luft som mig, än mindre umgås med mig. Pesten rinner i mina vener, kommer ur mina andetag & jag är rädd för att smitta. Så otroligt rädd för att de ska upptäcka hur hemsk, usel & äcklig jag egentligen är, lämna mig & inte kunna förstå hur de någonsin ens kunnat titta åt mig.

Nu blir det faktiskt puderdosbit mot bröstkorg & sidor. Måste iallafall försöka skära bort fettet.
(Tur iallafall att vi numera testar en ComHembox & att det finns Cartoon Network dygnet runt (+ alla andra barnkanaler) som kan hålla mig sällskap.. Det blir ju lite bättre då, även om det bästa hade varit att jag hade impulskastat mig ner för trappan hos Pixie i Hofterup.)

00.21
Sitter hemma hos Pixies pappa & vi skriver ut bilder & slösar upp all färg, haha.

Vi försökte titta på The Rise of Evil men den var långtråkigt, så det blev att leta upp bilder att skriva ut. Pixie är snäll & skriver ut bilder till mig också, heja heja.

Fast det var lite pinsamt när vi hade åkt hit, jag hade glömt min ryggsäck i hennes mammas bil, så att hennes mamma fick köra hit den. Otroligt pinsamt, men hon blev iallafall inte arg. Hennes pappa är snäll & bjöd på chili con carne med körsbärstomater till, heja! Han var även iväg & köpte cola, chips & godis. Colan börjar dock ta slut, men vi ska försöka spara lite så att jag slipper ta mina Lamotrigin med vatten imorgon. Det är den värsta tabletten jag någonsin har tagit (förutom den korta tiden när jag inte hade Fluoxetin som kapsel) & den har en skrovlig yta som tycker om att fastna på tungan, i gommen eller på väg ner i halsen.
Varför kan den inte finnas i kapsel? Jag fattar inte, ><.

Annars så har vi det bra, även om vi är lite sega. Jag känner mig duktig, om Pixie somnar före mig så har jag antingen korsord, bok eller ds att roa mig med. Heja Isa!

Nej, nu har jag varit tillräckligt osocial.

Tänker på er, my darlings, ni vet vilka ni är, <3.

00.49 - ursäkta stavfel
Nu har Seroquelen börjat verka & den har gett mig den där ”världen kanske inte är så hemsk”känslan som är den jag tycker att man borde få av lugnande. Men icke, & Seroquelen är dessutom nedtröttande, annars hade jag ta mig fan använt den som lugnande. Det är fan att den inte vill som jag vill.

Jag känner mig lite mosig i huvudet, som om jag är berusad utan att ha druckit alkohol, vilket är bra, frågan är väl bara hur lång tid det tar innan sovkänslan tar över & gör mig stenad. Förhoppningsvis innan Pixies har börjat verka, så att jag slipper känna mig taskig för att jag sover som en gris medan hon sitter, helt ensam. Det hade känts elakt, hellre att hon somnar först, för då har jag ju saker jag kan roa mig med.

Nåja, nu ska jag försöka att umgås med Pixie. Vi ska titta igenom min bildddagbok & jag ska berätta, typ. Vi får se vad som händer, men skrivaren jobbar på, en massa till Isa & ännu mer till Pixie, haha, ^^.

Älskar er, ni vet vilka ni är. <3.

07.33
Men heja att jag vaknade vid 06.35, ><. Känns ju inte särskilt kul med tanke på att jag sover hos Pixie, då får jag vara vaken ensam ett par timmar. Men jag klarar mig, får låna deras dator & vet hur jag ska göra för att komma ut & röka, haha.
Just nu känner jag dock att jag är hungrig, så jag funderar på att fråga Pixie om jag får snylta något ur deras kylskåp. Me need food, ><.

(Vad tråkiga ni är som inte är online någonstans, ><.)

09.45
Pixie var snäll & följde med ner första gången jag skulle röka när hennes pappa var vaken. Det kändes inte riktigt lika läskigt då, om ni hänger med?
Sedan så rökte jag precis & då var hennes pappas brud där & jag vågade hälsa! Heja Isa, eller nått.
Men det var jobbigt att röka, jag blev illamående & jag vet inte om det var för att jag frös eller för att jag gäspar hela tiden. Jobbigt var det iallafall, men jag klarade det! Heja Isa igen.

Jag saknar min fina olycksfamilj & alla söta människor runt om i landet. Det jobbigaste är att när jag pratar om mina vänner så låter det som att jag har jättemånga & visst, jag har en del, men de är ju utspridda i hela Sverige. Det är det som är kruxet & jag hatar det.

10.55
Nu kom Pixie’s pappa hem med Pixies lillasyster Maya. Det är så jag tycker Maya ska stavas. Maja är äckligt, Maya är fint. Det hette min fina busvovve. Hoppas att hon sover gott. Vi saknar dig.

Men iallafall. Jag är sjukt röksugen, men jag är rädd för att gå ner. Nya människor är läskiga. Men nu låter det som att de är i köket, så jag kanske kan smyga ner. Jag kan alltid prova.
(men egentligen, vad tusan är jag rädd för?)

11.06
Jag vågade! & det var nog läskigare för Maya än vad det var för mig. Lilla syster är ju ungefär i hennes ålder, så jag vet ju vad jag ska säga, men det är ju lite annorlunda för henne. En helt okänd brud liksom.

Nu ska jag se om jag hittar lite cola.

01.20
Idag har jag varit duktig.
Vaknade vid 16.00, ingen mat.
Hämtade mina byxor (love them) & mötte Martin, vi hämtade ComHemboxen = promenad.
Vi kom hem, datornördade oss, ingen mat.
Pratade med Isak i telefon.
Martin kopplade in boxen i sovrummet, jag är barnsligt glad för att vi har alla barnkanaler nu.
Jag studsade in i sovrummet för att hålla Martin sällskap, ingen mat.

Jag har levt på cola & cigg idag. Jag känner mig duktig.
Ja, jag vet, ni kommer tjata om att jag måste äta, att jag är smal, bla bla bla.
Men jag vet bättre. Ni är inte i mitt huvud.

Nåja, det jag var ute efter att berätta är att jag är stolt.
(& nej, det är inte anorexia, jag äter som jag ska, osv.)

08.01
Det blev en ganska kaotisk kväll, & det slutade som jag trodde, med spegelsplitter nersvalt i magen. Det dröjde ett väldigt långt tag innan jag överhuvudtaget gick ut ur badrummet & sa till Martin. Men tack bror, för att du prata med mig, & tack Nica, för dina fina sms.

När jag väl hade berättat för Martin så blev det att ringa mamma & berätta medan Martin ringde sjukvårdsupplysningen. De ansåg att jag borde åka upp till akuten så det var det vi gjorde. Väl där så behövde vi inte vänta särskilt länge innan vi kom in i ett undersökningsrum, då hade jag redan hunnit med att skada mig på en pappershållare (för att jag bara förstör).
Dr Felix (tror jag) klämde & kände på min mage men trodde att det inte var någon fara. Jag fick berätta vad jag tar för mediciner, han antecknade & tyckte att jag skulle åka vidare till akutpsyk uppe på St. Lars. Jag rev ännu en gång handleden mot pappershållaren.
Vi slapp iallafall ta bussen eller betala själva, de ordnade sjuktaxi.

Framme på St. Lars så gick jag på toa medan vi väntade & helt plötsligt så smäller det så in i helvete på dörren.
Sjuksköterska: Vad pysslar du med där inne?!
Isa: Jag kissar.
Sjuksköterska: Med kranen igång?
Isa: Ja, jag kan inte gå på toa annars.

Jag blev ju för tusan livrädd, räcker det inte med kamerorna i badrummet? Måste hon skrämma mig ännu jävla mer?

Nåja, men hon frågade lite snabbt, jag fick upprepa mina mediciner ännu en gång. Sedan fick vi gå ut i väntrummet för att hon skulle prata med läkaren. Det bästa med akutpsyk i Lund är att de har ett rökväntrum, så ni kan ju gissa vart vi satt.

Läkaren kom & hämta oss, jag minns inte vad hon hette.
Vi pratade en massa, hon frågade ju såklart varför & jag sa som det var: för att de skulle hålla käften. Det blev lite "jaha, mhm" & sedan frågade hon om det var röster, varpå jag svarade att "ja, det kan man ju kalla det". Sedan, helt plötsligt utan att jag vet varför, så säger hon "Tycker du att du ha en ätstörning?". Jag blev helt paff, hur fan kom vi in på det liksom? Men jag svarade som jag brukar, att "nej, jag tycker att jag äter som jag ska, men jag vet att jag är fet, jag vill gå ner i vikt & jag önskar att jag kunde spy". Det blev lite mer "jaha, mhm".
Sedan var det ännu mer, typiska psykfrågor. Men hon ville iallafall inte lägga in mig, som Martin var rädd för, & det var jävligt skönt. Hon sa att jag skulle få med mig en 10:a Stilnoct att ta, men jag fick Zolpidiem istället, vilket antagligen är en billigare version.

Sedan gick vi till Centralen för att jag ville ha godis men självklart så var Sleven stängt, de hade stängt redan klockan elva. Visst, jag vet att det heter just seven eleven men ändå. Lite längre kunde de väl haft öppet.

Iallafall. Bussarna hade slutat gå så vi tog en taxi hem. Chauffören kunde inte stava vår adress så Martin fick guida honom hela vägen, det var lite lustigt.

Sen kom vi hem, jag åt en Gorby’s, kände mig stor som ett hus & svalde mina piller. Tydligen så var jag jätteflummig i & med att jag fått med en Zolpidiem, men jag har inget som helst minne av det. Jag minns bara att jag åt ost & hade skalat en potatis & en morot, som jag aldrig åt av.

& nu sitter jag här, kan inte somna om sedan Martin väckte mig när han skulle gå, trots att jag tog både nattmedicin, tre Sobril & en Zolpidiem. Jag borde ha varit stenad vid det här laget.

(Mamma frågade om jag kanske borde komma till Halmstad ett tag, i & med att jag har börjat må sämre & har läkare & psykolog där, och så. Det är säkerligen också så att hon känner sig tryggare eftersom hon då kan ta hand om mig.
Jag velar. Å ena sidan så vill jag vara vid Martins sida nonstop. Å andra sidan så saknar jag lilla olycksfamiljen, Moses, en stad jag hittar i, nya fina vännen Nica & sådär.

jag hatar att vela.)

02.49
Igår eftermiddag blev ganska kaotisk & det slutade med blank metall mot ärrvävnad. Högre upp än jag brukar också, jag var i någon slags trans, på ett sätt som jag inte brukar vara. Men olycksbror ringde & räddade mig, fick mig att skratta & komma ur transen. Tack.

Sedan kom Pixie över & vi hade bestämt att hon skulle bli en överraskning till Martin (hon hade varit på akutpsyk & vi trodde att hon blivit inlagd, men icke). & en överraskning blev det också, en bra sådan.
Sedan ritade vi, jag var halvtrött av mina två Sobril men det gick bra ändå. Vi hade det allmänt mysigt, men musketörkvällar är alltid mysiga.

& nu sitter jag här. Jag vet inte om jag vill skära mig eller inte, jag kan inte sätta fingret på om det är en ångest jag har i halsen, eller om det är något annat. En överdos kan jag inte sluta tänka på. Jag funderar över vilka piller isåfall, i vilken mängd jag ska ta så att det är precis så mycket att de bryr sig men precis så mycket att jag inte behöver spy. Antingen det eller så mycket att jag svimmar & de får magpumpa. Något för att dämpa smärtan som har kommit tillbaka med extrem styrka de senaste veckorna.
Jag vet inte vad jag ska göra.

Men jag är samtidigt glad, för jag har äntligen en olycksfamilj. Jag älskar er, olyckssyster Nancy & olycksbror Isak.

(Förresten, kalla mig Isa.)

02.42
Igår var en sådan dag man inte vill ska sluta. Olyckssyster, olycksbror (nu är vi en hel familj), Nica & andra fina människor på Moses.
Nu sitter jag här & borde tvätta bort mitt smink men ensamheten håller fast mig, kväver mig & Destruktiva Jessica ser sin chans att kunna få mig att älska med rakblad.

Jag hatar det här. Antingen Moses med fina människor eller hemma med älskling, men inte det här mellantinget. Jag önskar att jag kunde slippa det & jag kan väl inte neka till att rakbladen fresta så fuktansvärt mycket. Jag funderar på att svälja 2 Sobril. De jag tog utanför B&B hjälpte inte, skakningar kvar, ångeststress kvar. De hjälper säkerligen inte men i det här läget är jag beredd att testa, allt för att slippa känna ensamheten försöka slå sönder mina revben & klösa sönder mina lungor.

04.02
Den här världen var aldrig skapad för mig.

Anledningarna till att leva bleknar snabbt & rakbladen känns som den enda lösningen för att få minnas älskade människors ansikten. Jag har tagit 2 Sobril & väntar (lönlöst) på någon slags reaktion, men inget än så länge.

Jag har försökt smsa ca 4 människor men inget svar. Jag har inte ens vågat höra av mig till älskling, han behöver sova, eller till Isak för han har tagit hand om mig tillräckligt som det var igår. Jag vågar inte ringa någon, jag vet inte ens om jag har någon som jag känner att jag kan ringa när allt krisar. Om jag inte ens vågar ringa min pojkvän sedan (snart) tre år tillbaka, vad gör jag då? Denna ständiga känsla av att vara påträngande, att vara oönskad.

(eller är det så att jag inte ringer eller hör av mig för att jag inte vill bli räddad, för att jag vill ha rakbladssmek?)

00.39
Ja, nu är jag i Halmstaden. Det känns både bra & dåligt. Bra för att jag får träffa vänner & besöka Moses () men dåligt för att jag saknar min Martin som en liten tok.

Måndag 9 Mars: Tågresan gick bra, den var lugn & jag fick två stolar för mig själv. Hon som satt mitt emot var också trevlig så allting gick bra. Det enda jobbiga var att säga hejdå till Martin.

När låtsaspappa & lille bror kom & hämtade mig så fick jag ett brev av bror. Redan innan jag hade öppnat det så blev jag så rörd. Min fina bror.

Brevet ifrån lille bror.

 
Jag blev så otroligt glad. Han har tagit sig tid & skrivit ett brev till sin syster. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Det är inget djupt brev, men likväl ett bra. Det ska ligga i skattkistan jag fick utav honom i julklapp, för det här är något som ligger nära mitt hjärta.

Kortet jag fick utav bror. Även det ska ligga i skattkistan.

Tisdag 10 Mars: Dagen började med att jag först blev väckt av mamma för att jag somnat med mat (eller något sånt) så jag var uppe vid fem. Tänkte att "äsch, jag kommer inte kunna somna men jag försöker. Att bli vakna blir lätt". Men icke, det slutade med att mormor fick komma & väcka mig. Då var jag extremt svettig i nacken. Jag hatar att vakna med svettig nacke, det är så jävla obehagligt.
Iallafall. Jag behövde inte stressa, orkade inte sminka mig, så jag gick omkring & försökte fördriva tiden. Bland annat så tittade jag i lillebrors skolböcker, mest för att ha något att göra. Då hittade jag en text som fick mig att skratta & höja på ena ögonbrynet (om jag hade kunnat).

Texten jag hittade. Det är nog det konstigaste jag har läst om pepparkakor.

Jag kom iallafall iväg till psykologen. Vi diskuterade krisplaner, kbt, att jag önskar att jag kunde spy så att jag blev smal & DBT. Jag vill inte gå på DBT, tycker att det är alldeles för flummigt, vilket jag också berättade. Jag nämnde att vi en gång på DBTn (jag gick där några gånger när jag var på BUP men de "sparkade ut" mig, jag var inte mottaglig) skulle föreställa oss att vi tittade på en fisk i ett akvarium. "Men vad fan, min dog" förklarade jag & hon började tokskratta. Vi pratade om vardagliga saker också, vilket kan vara väldigt skönt, men just nu så kan jag inte komma ihåg vad. Det blev iallafall fram till tre, något efter tror jag, vilket var relativt längre med tanke på att jag hade tid kvart över ett.

Sedan åkte jag hem, gömde mig i min luva. Jag orkade inte träffa någon, ville mest gosa ner mig i sängen & var ifred. Lille bror var hemma så jag umgicks med honom. Det blev Pokémonspelande & han var snäll & hällde upp kräm till mig. Fina lille bror.

Där blev det att vänta på mamma, sedan åkte hon, jag & lille bror in till staden igen, hämta piller & sådär. Lille bror & låtsaspappa gick till BR medan jag & mamma gick till Bokia & jag fick sista Twilightboken! Jag hade precis läst ut trean så det kändes ju inte så roligt att behöva börja på en ny, annan, bok & nu slipper jag.

Sedan åkte vi hem, mammi & lille bror bråkade, jag tog tre Xanor & somnade tydligen med en cigg, av ciggmärket, i kudden, att döma.

23.13
Sofie var här idag & det var mycket, mycket, trevligt. Tyvärr så hade vi först ingen fantasi men så helt plötsligt får någon av oss (minns inte vem) idén att vi skriver en saga. Det är säkert många av er som har gjort en sådan. Man skriver ett visst antal rader, viker så att den sista syns & sedan får nästa skriva. Vår blev ganska .. suspekt, för att använda ett favoritord.
Jag tänkte iallafall att jag skulle dela med mig av den. Kanske får ni er ett gott skratt? (Det sägs ju förlänga livet.)
Jag har tagit mig friheten att rätta felstavningar.

Saga: Inget namn
S: Det var en gång en liten fluga som hette Hugo.
Hugo var en bananfluga, så just denna
vackra dagen var han ute och letade efter bananer.
M: Han gick och han gick tills det värkte i fötterna.
Just när han gick där så träffade han sin allra bästa vän broder tusenfoting.
J: och han sa "en tunna" och ramlade
ner bland ormbunkarna. Där fanns tyvärr en myrstack och när han föll
kom kungen ut och ropade "vad menar du med att mosa vårt hem?!"
S: Huga hade sina kalasbyxor på sig och
hade självförtroendet. Hugo sa lugnt "Jag
måste mosa ert hem, för det finns en banangruva
under ert hem".
M: "Vilket bra citat utbrast tusenfotingen!
Sedan satte han sig ner på en stol och tog fram sin
pipa och
J: tände på. "Mmm" sa kungen och började vingla. "Trollhasch".
Precis då började det knaka och braka och ut kom ett troll.
"Bertil" stod det på en namnskylt som satt fast på hans Icaklädsel.
"Vad menar du med att stjäla vårt bästa hasch" vrålade han
S: aggresivt! Hugo blev ledsen i ögat och sa "ja
om ni inte har bananer så måste jag ju ta
ert hasch, du vet att bananflugor lever på
bananer och hasch" sa Hugo.
M: Tusenfotingen började
genast och ivrigt att leta i sina byxfickor, och den som träffat
en tusenfoting innan vet att tusenfotingar har väldigt många
byxfickor
J: som var fulla med knäckta ägg. Han tog av sig byxorna,
vände dem upp och ner och äggen föll ner i en stekpanna.
"Hur ska du tillaga dem?" sa trollet. "Enkelt" svarade kungen. "Skogsbrand."
S: Kungen och trollet dog i skogsbranden. Hugo levde
lyckligt ända tills han åt ihjäl sig på bananer och
rökte ihjäl sig på hasch. Han dog med bajs i
kalasbyxorna och alla blev lyckliga.

Som jag sa, en mycket suspekt saga, men hey, vi hade roligt, .

18.31
Hela historien om imovane.sajt.org är uppdaterad, ni får gärna läsa & tycka till.

Nu ska jag leka med Martin & Sofie.

16.45
Vi har sovit i stort sett hela dagen & har precis gått upp (även om Martin har lagt sig ner igen). Jag har tråkigt & känner för att svara på en massa frågor, så det blir nog ett tidfördriv efter detta.

DAGENS PLAN: Försöka orka gå till Ica.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta trosor, trasiga Batmankalsonger, neonros BH & SÄG NEJ TILL PÄLSt-shirten med Nemi.
DAGENS HÅR: Knut & luggen uppsatt med klämmor för att jag inte orkar med den idag.
DAGENS SMINK: Inget alls faktiskt, duktig Jessica.
DAGENS ACCESSOARER: Jag hatar den här frågan, men okej; Ett Sidhalsband (kedja med hänglås), kedjehalsband med rakblad + Sagan om Ringenringen (som inte är den riktiga) + nyckel till Sidhalsbandet + handbojsnyckel + dagboksnyckel till en jag inte har börjat skriva i än, vänster arm: 95 gummiarmband (i färgerna svart, rosa, rött & rött/glittrig) + två taggtrådsarmband, höger arm: Way Out West tygarmband + tre pärsarmband ("vanliga" i svart/vitt, rött/rosa & självlysande) + ett pärlarmband (stora pärlor i svart/rosa som jag fått av älskling) + två armband (små pärlor (ett rosa/vittaktigt & ett rosa/rött) + ett bokstavsarmband (där det står EVA, pärlorna var silvriga en gång i tiden) + ett armband (i blått med diamantaktiga pärlor som jag fått av Sofie) + min lapp ifrån akutpsyk, en ring på höger långfinger, en silvrig drake i vänster öra + en svart plastswirl i höger öra. 
DAGENS VILL HA: Kycklingsallad.
DAGENS LÅT: Broder Daniel - When we were winning (long version).
DAGENS LÄSNING: Jag har inte läst något än men det blir nog Stephenie Meyer - Ljudet av ditt hjärta (tredje boken i Twilightserien) + eventuellt bloggar.
DAGENS TV: Inget, än.
DAGENS INKÖP: Ingenting.
DAGENS SAKNAD: 080808 - Broder Daniels sista konsert/minneskonsert till Anders.
DAGENS ORO: Att folk ska tro att Martin & Sofie är ett par när de går till Ica (jag orkar inte följa med).
DAGENS DROG: Cigg.
DAGENS ROLIGASTE: Det har inte hänt något roligt än.
DAGENS ILSKA: Inget.
DAGENS FULASTE: Jag, som vanligt.
DAGENS FINASTE: Martin, .
DAGENS GODIS: Jag vet inte än.
DAGENS HUMÖR: Seg & trött.
DAGENS INSIKT: Att jag är lat & att jag vill att fler människor ska läsa min blogg, eller iallafall kommentera, men att jag inte vet hur jag ska få dem att göra det.

22.34
Hur kommer det sig att man alltid vill ha så mycket, men att man alltid har för lite pengar. Jag vill ha i stort sett hela Odiums utbud, till exempel. Men har jag råd till det? Nej, självklart inte. Jag får väl satsa på att jag helt plötsligt får en miljon, haha.

Idag blev det Max & veggoburgare. Igår var det musketör+Robinkväll. Mycket trevligt.

04.58
Som vanligt så kan jag inte sova. Martin skulle säga att jag inte vill men jag står fast vid att det inte går. Jag skulle bara ligga & vrida & vända på mig i sängen, skulle känna mig stressad, som om den fanns en massa jag måste göra.
Nåja.

Jag längtar tills ikväll, för då blir det musketörkväll! Alkohol & konstiga frågespel. Tyvärr så har vi redan spelat "Sanning eller konskekvens", "Bibeln" & "Jag har aldrig" så nu måste vi hitta på ett nytt spel, men jag har ett förslag.

00.45
Jag är framme i Januari nu. Hurra, jag är klar med alla bilder 2008! Jag känner mig så otroligt stolt över det, att jag faktiskt tog tag i det & gjorde klart det.

Annars så är jag hungrig & funderar på att koka makaroner & kanske ha kalkonköttbullar till. Förhoppningsvis så blir det inte som när jag & Sofie skulle göra makaroner & veggosnitzel & brandlarmet börjat tjuta så att Martin fick hoppa & försöka slå på brandvarnaren.
Önska mig lycka till.

16.11
Jag är glad, i helgen ska jag & Martin åkte till Max & äta deras extremt goda veggoburgare. Den är totalt underbar.

Han skrev nyss i ett sms att han har en överraskning till mig & jag är nyfiken i en liten stryt.

(I can’t stop thinking about cutting myself up
Visual bruises can be covered with makeup
But down to the core I’m all bruises)

I love you to the bones. Min vikt ligger på fortfarande på 52.7, så den går sakta neråt. Snart, jag hoppas att det blir väldigt snart.

14.08
Förutom att jag känner mig skabbig & äcklig (jag vill inte ens veta hur längesen det var jag duschade) så är det här nog en bra dag. För jag fick ett paket!

Hm, vad kan väl detta vara?

Jo, det var ju min tröja ifrån Djurens Rätt .

En annan sak som jag är väldigt glad över är att jag nu ska börja ladda upp bilderna ifrån December 2008 (på bilddagboken)! Jag känner mig så otroligt duktig. Visst, jag sa att jag skulle vara klar med 2008 innan Februaris slut, men det var ju nästan, eller hur? Dessutom så hade det varit lite svårt när jag var inlagd på akutpsyk kvällen 26 - eftermiddagen 28 Februari.
Men nu så!

20.11
Så är man hemma i Lund.

Jag blev faktiskt aningen förvånad över att det inte var en enda människa som hade kommenterat inläggen om min turbulenta helg, jag hade trott att iallafall någon skulle göra det.
(Nu vet jag dock att Martin har kommenterat eftersom han sitter jämte mig, men före det. Mycket förvånande.)

Det händer inte så mycket idag. Jag vaknade & bestämde mig för att läsa Om jag kunde drömma, vilket var rätt skönt. När jag skulle gå på toa så tänkte jag "äh, vad fan, jag kan lika gärna väga mig", ungefär, & jag fick en chock. 52.7 kg! Så lite har jag inte vägt på säkert 2 år, så lyckan blev fullkomlig. Snart, snart, är jag smal & vacker.
Just nu sitter jag mest & tar det lugnt, lyssnar på Broder Daniel () & tömmer kameran. Älskling tog med sig datorn in i sovrummet så jag slipper sitta ensam.
Han håller även på att göra potatisgratäng till mig & jag hoppas den är god. Men det är klart, det mesta är ju gott efter att man har ätit sjukhusmat.

Jag tänkte att om/när jag orkar så kommer det upp lite bilder ifrån veckan som gått.

23.53
Jag plockade lite med kläder innan, provade & kollade om något skulle säljas & om någon skulle kastas. Jag fick nästan på mig mina skinnyjeans! Det går bättre & bättre.
Hittade även ett par byxor som jag har funderat på att sälja eftersom jag inte ens fick på mig dem när jag köpte dem (jag orkade inte prova i affären) & gissa vad. De var förstora! Lyckan värmde mig & jag tänkte att "snart är jag smal & vacker, snart behöver jag inte skämmas". Jag är sprudlande glad just nu, om än varm.

Hemsökta Hus börjar 03.15 & det är repriser som jag vet att jag har sett, men å andra sidan, man kan ju aldrig vara säker. Om inte annat så kanske det är en bra repris & då kan jag ju titta iallafall.

00.48
Lördag 28 Februari: Jag sov inte allt för länge idag, tror jag. Däremot så hade jag extremt ont i ryggen eftersom jag sovit dålig i sängen, låg för högt upp i sängen så att jag låg fel.

Frukosten var äcklig, mörkt bröd med nötter. Lunchen var äcklig, moussaka tror jag att det var. Hur kommer det sig att sjukhusmat alltid måste vara så otroligt äcklig? Dålig kryddning förstår jag, eftersom alla inte klarar av krydda, men måste de ha så äcklig mat iallafall?

Jag tjatade om läkaren, om att jag ville åka hem. "Snart får du nog prata med henne" sa de hela tiden. Efter ett tag så blir man så jävla trött på deras upprepningar. Hur svårt ska det vara att ta reda på något sånt?

Jag minns inte om det var idag eller på fredagen, men efter att jag börjat tjata om att jag ville åka hem, & blev deppig för att jag inte fick träffa läkaren, så kom en av sköterskorna ut & frågade om jag någonsin hade provat Theralen. "Det funkar inte" svarade jag. "Kan du inte prova" kontrade hon, varpå jag sa "Jag tog 50 stycken en gång, det hände ingenting" & då slutade hon tjata & frågade vad jag mer hade provat, varav jag drog hela listan med de jag kom ihåg. Jag frågade vad de hade för annat lugnande men det var Theralen, Oxascand, Sobril & (tror jag) Lergigan. Jag har provat allihop, ingen av dem har funkat, så det blev inga lugnande för mig.

Tillslut, äntligen, så fick jag iallafall träffa Dr Karin & hon såg inget fel med att jag skulle få bli utskriven, jag kunde få gå med en gång om jag ville. Men det gick dock inte, för mamma fick komma & hämta mig, hjälpa mig med alla saker.

Det var iallafall skönt att få tillbaka mobilen.

Dock var det inte lika trevligt när de efter lunch berättade att vi fick gå ut & röka eftersom någon på tillnyktringsdelen hade vinterkräksjuka. Dock hade de inte visat några symptom på ca 24 timmar, men det hjälpte såklart inte emetofoben Jessica som direkt började må illa. Därför var det en lättnad att få gå ut & röka, få frisk luft.

Medan jag väntade på mamma så satt jag mest & läst tidningar & var rastlös.

Så det blev att gå ut & röka igen.
"Vad skönt det ska bli att få tända sin egen cigg, att få gå på toa & kunna låsa" sa jag till skötaren som följde med mig ut. Det blev väl automatiskt så eftersom de fick låsa upp & sådär, & dessutom så hade jag ju haft extra tillsyn.

Äntligen så kom mamma & lillebror. Mamma följde med in på avdelningen för att hjälpa mig packa medan lillebror väntade utanför med en skötare. Eftersom jag verkligen ville sno sjukhuskoftan så försökte jag få mamma & dagens kontaktperson att försvinna ut ur rummet. När mamma nämnde att hon behövde ett intyg till försäkringskassan så lyckades jag få ut dem både två & pressade ner koftan i min väska, drog igen dragkedjan & bad till vem-vet-jag-inte att de inte skulle upptäcka mig. Jag blev så stressad att jag inte ens knöt båda skorna förren vi hade kommit ut ifrån avdelningen.

And I got it!

Jag hade bestämt mig för att gå till Moses på kvällen, men före det så gick jag, mamma, lillebror & låtsaspappa på bokrean, jag köpte del 2 & 3 i Twilightserien & pennor. Sedan blev det cigg & en cola (jag syndade) ifrån torgkiosken & efter det gick jag & mamma till Lindex. Hon hittade byxor & jag hittade söta benvärmare. På Ragazza letade jag efter ett billigt nitskärp men det hade inget.
Lillebror hittade en rosa Tamagotchi till mig, som jag fick utav låtsaspappa. Den är så fin så.

Sedan åkte vi hem, jag var trött & hungrig. Det blev att ta det lugnt, gå på toa (& kunna låsa!) & få tända ciggen själv.

Då kom kaoset igen. Påsen med bl.a min dagbok fanns inte någonstans & mamma misstänkte att hon hade glömt den på Lindex & mådde så otroligt dåligt. Hon provade att ringa dit, men de hade ju naturligtvis stängt, lördag som det var. Jag mådde sämre & sämre, ville hoppa ut genom fönstret men pratade istället med Martin i telefon & tänkte att "så länge hann jag vara utskriven". Låtsaspappa frågade mamma var vi hade varit, hon gick bakåt & nämnde torgkiosken & sa att "jag tror inte att den finns där men man kan alltid prova" så hon ringde. & gissa vad. DEN VAR DÄR!

Men det var bara en halvtimme kvar tills de stängde så jag, lillebror & låtsaspappa kastade oss in i bilen, åkte in till stan & lillebror rusade till torgkiosken. Efter att han nämnt att det fanns en korsordsbok i, & sedan nämnde dagbok, så fick han påsen direkt. Han berättade att han inte ens hade hunnit tacka, han bara rusade tillbaka till bilen. Det var nästan så att jag grät av glädje.

Mamma var så lättad när vi kom hem, hon hade gråtit (tror jag) & jag började oroa mig för att hon skulle hamna på akutpsyk, men nu behövde hon inte det, tack & lov.

Sedan blev det Moses & förutom att jag var lite trött så var det väldigt fint. Jag fick träffa Nancy, Tobbe, Bemo, Denise & Isak som verkar väldigt snäll. En utav de bästa sakerna var att Markus inte var där.

Jag åkte hem vid kvart i elva, tvättade bort sminkade (det är extremt jobbigt att sminka sig i en psykspegel, ifall någon undrar, men jag skulle ju ut), tittade på hemvideos & satt vid datorn. Tog det lugnt helt enkelt.

Det var så otroligt skönt att kunna sova i sin egen säng, i sitt eget rum & med sin musik. Jag fick vara utan min musik i två dagar, det var hemskt.

Och det var den turbulenta helgen. Det har hänt rätt mycket på väldigt kort tid.

00.18
Fredag 27 Februari: Jag sov ganska länge, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte kunde somna. Frukosten sov jag igenom & jag vaknade nog inte förren det började närma sig lunch. Att vakna av att man har svettats över hela kroppen & är svettkall i nacken är inget trevligt sätt att börja en dag på.

Mina destruktiva tankar hade inte minskat & jag ville allra helst bränna sönder mina händer. Men vid det här laget var de nog ganska trasiga. 6 nya brännsår på vardera hand.

Även den här dagen spenderades på rummet, eller i rökrummet, det fanns inget annat att göra, inget jag ville göra. På eftermiddagen fick jag prata med läkaren igen, Dr Karin, & hon tyckte att det kunde vara en bra idé om Nancy kom & pratade & en skötare, sköterska (eller liknande) var med. "Visst, varför inte" tänkte jag & en sköterska vid namn Jeanette ringde till Nancy. Det måste ha varit ganska konstig att någon ifrån akutpsyk plötsligt ringer.

Nancy visste inte om hon kunde komma men Jeanette sa att hon iallafall lät positiv så vi tänkte att vi väntar & ser. Precis innan hon gick av sitt pass så gick vi en promenad runt sjukhusområdet & pratade om bl.a pappor. Jag fick veta att Jeanette har vuxit upp med min farbror, av alla människor. Så vi diskuterade att han är en bonde, haha. Men det var trevligt & jag fick motion.

Tyvärr så skulle ju Jeanette gå av sitt pass sen, men det kom en ny sköterska (jag minns inte namnet) som blev ny kontaktperson (för varje personalskifte fick man en ny kontaktperson) & hon rökte (vilket Jeanette i och för sig också gjorde) så då hade jag någon att röka med. Nancy hörde inte av sig så tillslut bad jag sköterskan att ringa till Nancy, jag vågade fortfarande inte prata med henne. Till min förvåning så ville Nancy prata med mig, sköterskan sa att hon upprepade "förlåt" & tillslut så vågade jag prata med henne. Det var ett mycket fint samtal.

Direkt efter att vi lagt på som kom jag halvskuttande ut ur rummet & sa att "nu vill jag åka hem". De blev chockade över hur ett telefonsamtal kunde påverka mitt mående. Dock så fick jag tjata i minst två timmar om att jag ville hem & tillslut så svarade de att jag fick vänta på jourläkaren som gick rond på en massa avdelningar. Hur länge & hur länge skriver de ut ville jag veta. Vi vet inte & vid 21 fick jag till svar. Så det blev att bara gå runt & vänta. Med jämna mellanrum frågade jag var läkaren var & varje gång så svarade de att hon/han gick runt mellan avdelningar & att de inte bara kunde ringa henne/honom så att jag kunde bli utskriven.

Jag fick iallafall äntligen min dagbok, runt 15.26, efter att jag tjatat så att de äntligen kunde ta fram den, jag kunde dra ut rakbladet, lägga den i skåpet jag fick där & sedan få min dagbok. Att det ska ta 1&frac12; dag att få sin jävla dagbok förstår jag inte.

Jag bytte säng också, till den närmast fönstret, eftersom jag inte tycker om att sova nära dörrar. Sängen jag bytte till var en man kunde fälla upp och ner huvuddelen på, så där hade jag roligt en liten stund.
Jag fick även en rums"kompis" vid namn Jenny som jag tror var självdestruktiv. Hon verkade iallafall ha varit där många gånger förut. Jenny sov mest hela tiden & snarkade såklart.

Läkaren kom såklart aldrig.

Den här natten gick jag & la mig redan innan 23 & lyckades faktiskt somna rätt så fort. Jag kände mig drogad, som jag gör av Seroquelen ibland, vilket kan vara ganska skönt ibland, världen känns snällare & mjukare då.

23.00
Det har varit ett turbulent slut på veckan & det kommer nog ta tid att berätta om det. En jävla massa tid.

Torsdag 26 Februari: Det började som en bra dag, även om jag var skakig i kroppen, som om jag vore extremt stressad. Jag visste att jag inte var det, men ändå kunde kroppen inte sluta skaka. Tillslut så lyckades jag iallafall fixa mig & som det står i föregående inlägg så åkte jag till Moses. Det var där kaoset började. Det första som hände var att jag kom dit, andades & sedan vände mig om. Vem är där om inte Markus. Denna hatade, vidriga människa.

Jag & Nancy satte oss därför där vi slapp se honom, pratade & hade det allmänt trevligt. Sedan kom en vän till henne, vid namn Isak, fram till oss & vi började prata. Vi upptäckte att vi hade en del gemensamt, BUP, mediciner & liknande, så det blev att vi pratade om det. Nancy deltog inte i samtalet & gick ifrån efter en stund. Jag misstänkte att det var för att jag pratade med Isak, att hon tyckte att jag inte brydde mig om henne (korrekt) & jag vet ju att hon ibland går ifrån för att hon vill vara ifred, så jag lät henne vara, tänkte att jag får vänta ut det.

Men tiden gick & hon kom inte tillbaka. Isak gick för att leta efter henne (hon hade varit inne på toaletten en lång stund & jag var orolig att hon gjorde något dumt) & de gick ut & rökte (om jag minns rätt) & pratade. Hon kom tillbaka & satt vid bordet men verkade låtsas som om jag var luft, vilket Elaka Jessica tog ta i direkt & väste "ser du? INGEN tycker om dig, du är onödig, värdelös & borde dö, för det hade blivit lättast för allihop". Jag tror, dåligt minne, att jag gick ut ensam & rökte ett par gånger. Sista gången så satt jag lutad mot ett fönster en bit ifrån Moses & Nancy kom gående med några kompisar. Jag tänkte att jag skulle vänta tills hon sa hejdå, men inget hände. Hon sa ingenting.

Jag föll, jag rasade, mitt huvud exploderade till ett kaos med ord. Det blev fyra brännmärken & tre telefonsamtal till min psykolog när jag var på Moses, efter att Nancy gått iväg. Den sista gången så kände jag att det var nog, antingen så försöker jag få hjälp eller så hoppar jag ifrån bron. Jag valde det första, ringde mamma & bad henne ringa till PIBA. Men hon tyckte att jag skulle ringa själv, så tillslut gjorde jag det & de tyckte att jag skulle komma dit. Så jag gick in på Moses, sa hejdå till folk (Tobbe sa "du har väl mitt nummer?" & Isak sa "hejdå diagnos-kompis") & gick sedan hela vägen upp till PIBA, pratade med PIBA & pratade med mamma. När jag väl kom dit så fick jag ringde PIBA en gång till för att jag inte riktigt visste vart jag skulle gå.

När jag väl kom in så satt jag en stund & pratade med kvinnan som kommit ut, hon som jag även pratat med i telefon, & hon tyckte definitivt att jag skulle prata med en läkare. Sagt & gjort, hon gick för att hämta läkaren & jag satt kvar & väntade, visste inte vad tusan jag skulle göra, vad som skulle hända.

Jag fick prata med läkaren, beskriva hur jag kände, & hon sa sitt beslut ganska fort: inlagd på akutpsyk. Så jag fick följa med in på avdelningen & hade tur. Gittan ifrån BUP jobbade där, nattskift, så det kändes genast tryggare. Jag fick rum 2, sängen närmast dörren & slapp ha en rumskompis. Sedan började visiteringen, det vill säga att lämna ifrån sig "farliga" saker. Skorna fick jag inte ha kvar, men det är ju lätt att räkna ut med tanke på att de har stålhätta. Jackan tog det också, jag vet inte riktigt varför, kanske för att de trodde jag skulle hänga mig i luvan. Skärpet till kjolen fick jag inte ha kvar, inte heller mina halsband.
Jag tog de få saker som inte var vassa; Lucifer (självklart) & cigg är de jag kan komma på nu.
Tjocktröjan fick jag inte ha, det var Bye Bye Kittytröjan med säkerhetsnålar, så istället för den fick jag en sjukhuskofta. Säga vad man vill om sådana ställen men gosiga kläder gör det. Iallafall, mamma, lillebror & låtsaspappa kom för att lämna saker & det blev visitering där också. En tröja fick jag inte ha kvar, vissa saker i necessären fick jag inte heller ha (i stort sett bara tops & bomullspads var okej) & min dagbok var inte heller okej eftersom det fanns ett inklistrat rakblad i från när jag & J blev "blodsystrar", men resten var okej. KitKat hade de med sig, myskläder & en bok (tror jag, eller så hade jag den själv). En korsordsbok hade mamma också, en skrivbok & jag fick låna en penna av mamma. Lillebror fick vara Tamagotchibarnvakt.

Sedan fick de åka hem & jag var ensam kvar på akutpsyk, för första gången, & det blev barnpsyk all over. Men så läskigt var det inte, mest var det bara skönt att få vila, att slippa vara positiv & glad, att bara få hasa runt i myskläder & sjukhuskofta.

Rökrum hade de där också, så att man slapp gå ut, det var rätt skönt. Till skillnad ifrån BUP så fick man faktiskt ha sina cigg, jag har ingen aning om varför, vad tror de att man ska göra? Slå två flintastenar emot varandra & tända ciggen själv? Tändare är det självklart att man inte fick ha & det blev lite roligt att röka med jämna mellanrum & att de hela tiden fick resa sig för att tända ciggen.
Jag fick mackor & satt mest & glodde, funderade över vad som hänt & varför Nancy gjort som hon gjort. Sova kunde jag inte, somnade ifrån förren efter två, säkert inte förren efter tre heller. Det var för mycket i huvudet.
När jag skulle röka en utav gångerna så stod där en kille/man i rökrummet som frågade om det var första gången & sådär. Jag vågade inte fråga något tillbaka. Han berättade att han hette Hugo men kallades Hugolina efter tjacklinor.
Tillslut så var det bara jag & nattpersonalen som verkade vara vakna. De satt & tittade på TV (de hade ettan, tvåan, fyran & sexan!) & själv satt jag & läste Om jag kunde drömma, första delen i Twilightserien. Jag lyckades iallafall somna tillslut, i mysbyxor, strumpor, kalsonger, bh, t-shirt & kofta.

17.16
Nu ska jag iväg till mitt älskade Moses. Bussen går 36, framme 48. Det blir nog en baguett för jag har inte fått i mig så mycket mat idag. Vi får se om Nancy hjälper mig äta upp den idag också, haha. Lilla tokan, .

Rapport kommer när jag har kommit hem.

Over and out.

 Metallica - Nothing else matters

23.29
Jag har precis avslutat ett samtal på över en timme med min man. Vi har båda märkt att vi är rätt bra på att vara tysta, men när vi väl kommer på något att säga så flyter det på. Idag handlade det bl.a om skor, grönt snor & lite snabbt om Efterlyst & hans läkare. Han nämnde även att han har varit inne på  OnOff & sett att de säljer videokameror för under 3000 kr & jag önskar att jag hade råd.

Videokamera. Ja, anledningen till att jag vill ha en videokamera är bland annat för att jag hade velat spela in en dokumentär (jag har två ämnen att välja emellan) & sedan så hade jag gärna gjort en egen video till en låt, eller som MusketörSofie: en liten serie, där jag är antingen bakom, framför eller rent av både bakom & framför kameran.
Det är anledningen till att jag vill ha en videokamera.

Annars, ja, jag borde pallra mig iväg, är hungrig men alldeles för lat, haha. Men det blir nog lite jobbigt eftersom mina piller ger mig dubbelseende & gör mig alldeles skakigt så att jag, när jag ska stänga försiktigt, råkar smälla in skafferidörren.
Det är inte lätt att vara Jessica.
(Kanske att knäckemackor hade kunnat vara gott)

Det har blivit ganska mycket skrivet idag, haha, men det här blir det sista, för nu ska jag ta mat & sedan lägga mig & läsa.
Over and out.

20.42
För kanske 10 minuter sedan så fick jag veta att min fina Bolero har gått över regnbågsbron. Martin hittade honom & Fandango & Sirius var i närheten, så jag hoppas att han fick dö med sin familj.
Nu har Martin precis varit ute & begravt honom vid Arri & Belsebub. Visst väntar ni på mig på andra sidan bron?

Sov gott lilla vännen & vänta på de andra vid regnbågsbron, .

17.43
Idag letar vi efter ett av mina favoritsagoband men det verkar spårlöst försvunnet, precis som boken som hör till. Hur kommer det sig att det man letar efter alltid har en förmåga att försvinna? Finns det någon som kan svara på den frågan?

Annars, när vi letade, så hittade jag en massa gamla skoldagböcker, från 1999/2000 till 2006, det ska bli väldigt intressant att se hur jag var då, hur jag skrev & tänkte på den tiden.
Ska även titta igenom en pärm med papper om mig som mamma har, från BUPtiden.
Jag älskar att titta igenom sådana gamla saker, men jag vet inte varför. Minnen antagligen.

Apropå minnen: Enida, har du kvar gamla citatpapper? För jag kan inte hitta mina & det hade varit roligt att läsa de som du har, om jag får?

03.14
Jag sitter så smått & försöker så smått att läsa igenom E’s blogg, samtidigt som jag halvglor på gamla heminspelade filmer. Det tråkar med dem är att allihop till största det handlar om Jesper. Jag vill ju också vara, vill se hur jag såg ut, hur jag var som person.

Nu till en annan tanke:
Som jag skrev så halvläser jag igenom E’s blogg & jag kollade lite andra också, för att se vilka som ska sparas på bloglovin (du har väl inte missat knappen?

Iallafall, tanken som kommer flygande med full fart är "Du är usel". Alla skriver bättre, om intressentare saker, får folk att diskutera, får folk att läsa & kommentera.
Ja, jag har det också så, men det sitter ju i bakhuvudet & jag vet ju att det är; Jag kan inte skriva eller ta foto, det finns de som skriver & fotar bättre så, egentligen, vad är meningen med att jag skriver blogg?

Jag kan ju inte ..

23.31
Jag är dålig på titlar nu för tiden.

Idag blev det prat ifrån kl 13.15 - 15.00 hos Pysselkologen, det har aldrig hänt förr. Men det var skönt att prata om lite allting, men det vi pratade om mest var den sociala fobin, rädslan för att bli rånad, att jag vet att alla skrattar åt mig, stirrar på mig, pratar om mig (på ett negativt sätt), så med andra ord; vi pratade om min paranoia.

Det jobbiga var att ångesten började komma redan när jag stod utanför ingången till psyk & rökte, innan jag skulle gå in (jag pratade sedan med Pysselkologen om det). Någon man kom fram & fråga om han fick bomma en cigg. "Visst, varför inte" tänkte jag & gav honom en cigg. Då början han prata med mig, jag hatar det, människor som tror att man är intresserad av vad de har att säga. Ta ciggen & stick för i helvete. Ännu värre var när jag satte mig på bänken jämte ingången. Då ska han självklart sätta sig på samma bänk & det enda som for genom huvud var "han kommer tafsa, han kommer våldta mig" & jag registrerade snabbt hans kläder, utifall att jag skulle behöva lämna signalement till polisen. Tur som det var så hände inget men jag var tvärsäker på att han skulle sitta kvar & vänta på mig när jag kom ut.

Jag valde att gå in till stan eftersom det var fin väder. Gick inom Lilla Berlin & köpte en swirl att ha i örat istället för den stora ringen. På väg därifrån så går jag förbi ett gäng & tänker "de kommer slå ihjäl mig, snälla, prata inte med mig" men självklart. En av killarna bad om en cigg, jag svarade att jag hade inte (inte till honom iallafall) varpå han säger "är du säker?". Jag trodde att han skulle hoppa på mig men det gjorde han inte & jag skyndade vidare in till stan, in på H&M för att köpa foundationsvampar + favorithårsprayen PROFFS & där var det såklart relativt mycket folk. Till slut så kom jag helskinnad därifrån men det hjälpte inte. Jag kände det, alla tittade på mig, stirrade på mig, skrattade åt mig, pratade om mig.
Jag skyndade mig att ta ut pengar, köpa min pasta & sedan börja gå till bussen. När jag nästan hunnit förbi Mittpunkten så kommer det två tjejer gående varav den ena, som sekunden före pratade & skrattade, harklar sig & tittar på mig & även om min musik skyddade mig så kände jag att de skrattade åt mig.

Sen lyckades jag dessutom ta fel buss (jag kan ta två olika) & fick sitta jämte en gubbe som luktade sprit & som självklart inte skulle av förren på samma hållplats som jag. Därefter så gick han efter mig en kort bit, vilket inte precis hjälpte. Väl hemma tog jag 2 Xanor som egentligen inte hjälpte, mer än att jag blev lite trött.

Hemma började mamma & Lille bror skrika på varandra för att han inte förstod (eller inte ville förstå) tredjedelar, fjärdedelar osv. Jag la mig först på golvet i vardagsrummet & dunkade huvudet i golvet men den hjälpte inte. Jag vrålade åt dem att sluta skrika, stängde in mig på mitt rum, försökte andas normalt, brände mig sex gånger på handen med samma cigg (så nu blir det bandage) & ringde tillslut Pysselkologen & lämnade ett meddelande på hennes telefonsvarare.
Sedan kom Lille bror in, de hade väl blivit klara med matten. Han såg att jag var ledsen & att jag bränt mig så han hämtade mamma som fick krama mig. När jag mådde lite bättre & skulle hjälpa Lille bror att leta upp ett ninjahängsmycke han fått till en Tamagotchi så fick jag en kram & en puss. Han är bäst.

Sedan ringde Pysselkologen, vi pratade & sedan kändes det bättre.

Positivt som hänt idag då.
1. Jag kände mig fin med smink & kläder.
2. Aleks höll mig sällskap när jag rökte 3 - 4 cigg & skickade hemliga sms till E.
3. Min Lille bror som gav mig puss & kram .
4. Min Tamagotchi som inte har dött än.
5. Ny swirl till örat, tre nya pennor med fjädrar, foundationsvampar, hårspray, 5 KitKat, 1 daimglass, nya Story & 2 Pokémonfigurer.
6. Min kjol i storlek 34 sitter perfekt.
7. Min vikt är nere på 52.7.
8. Leka med Efva imorgon.
9. Min man som är världens bästa .

Och något annat:
Som vissa kanske vet så ska jag ju byta namn så att Draven faktiskt finns med på pass & liknande. Men nu börjar jag fundera på att lägga till ett nytt tilltalsnamn (men ha kvar Jessica). Det namnet skulle isåfall vara Isa, men jag måste fundera på det. Jag får väl be folk att kalla mig det & se hur det känns helt enkelt.

På Torsdag blir det Moses & på Lördag blir det Moses. Det ska bli mys, .

03.05
Mina händer är svettiga, mina fötter är svettiga, hela jag är svettigt. Det känns som början på kallsvettningar men jag har ju tagit mina mediciner. Varför svettas jag?

Min mage är konstig & jag mår illa på ett sätt som jag inte brukar må illa på, ett obehagligt sätt jag inte är van vid, ett illamående som jag inte vet om jag har en inbyggd spärr för, som det andra.
En inbyggd spärr fick jag lära mig när jag läste på emetofobi.se.

Jag har för övrigt börjat ladda upp bilder på bilddagboken, är nu inne på Oktober 2008, så det går snabbt framåt. Jag sa att jag skulle vara klar med 2008 innan Februaris slut & nu vågar jag tro på det.

Martin kände sig febrig, kanske är jag också febrig?
Nope, 36.4, knappast. Då är det nog Metforminet som spökar, jag ökade till 3 tabletter x 850mg den här veckan, som jag hade ett tag, tills jag fick sänka för att jag mådde så otroligt illa. Men jag vill inte sänka igen, på den här veckan har jag gått ner & vägt 53.2 i tre dagar & nu är jag nere på 52.7 kg, så jag tänker INTE sluta förren jag är på 45 kg.

18.38
Det är Kväll med Andersson på Mix Megapol, dit man kan skicka kärlekshälsningar. Min kom med!

"Jag vill hälsa till min älskade kaospojke. Jag älskar dig. //Din trasdocka"
Det kändes jävligt häftigt att få det uppläst i radio.

Idag fyller min fina Martin 28 hela år. Grattis baby .

Nu håller jag på att fixa alla bilder till bilddagboken. Hela juni är uppladdat och det känns så otroligt skönt att kunna gå vidare till en ny månad. Jag hoppas verkligen att jag är klar med hela 2008 innan februari är slut.

04.02
Det känns som om jag har fixat med layouten i flera timmar, och det har jag nog. Därför anser jag att jag får ta en välförtjänt pause. Fundilerar över att titta runt på andra privata hemsidor eller fortsätta kolla Jonnas bilddagbok. Det blir nog det senare.
För övrigt så har jag så jävla ont på nedre tandraden, höger sida, längst bak. Vem fan uppfann visdomständer, och varför?

På måndag åker jag till Halmstad, kommer hem till Lund igen senast på fredag.
Kl 13.30 på tisdag har jag psykologtid och det ska bli skönt, jag behöver prata om allt det här med Nancy, även om det kanske inte finns så mycket andra kan säga. Och apropå Nancy, jag ska träffa henne efteråt och vi ska vara pastababes. En av de saker som jag kan sakna mest ifrån Halmstad är faktiskt pastavagnen, löjligt men sant.

Ronja kastrerades förresten i torsdags, hon såg så ynklig ut när hon inte orkade annat än att sova, men nu är det full rulle på henne igen. Dock så ska hon inte få springa ute förren vi har vaknat idag, det kändes smartast så.

Jag känner mig relativt skabbig idag, måste duscha sen. Jag har faktiskt börjat göra det också, känner mig väldigt duktig.

09.06
Jag åkte aldrig till Nancy igår, men det var skönt att hon inte blev ledsen eller arg. Somnade klockan sex på morgonen & orkade knappt gå ur sängen på hela dagen, än mindre gå ut. Men vi ska träffas när jag är i Halmstad igen, vilket blir nästa vecka.

Det har inte hänt något speciellt här hemma, förutom att vi ska upp tidigt idag (Martin satte klockan på elva, men jag vaknade vid åtta & var nästan klarvaken) för att hinna åka in till staden & handla förnödenheter innan Martins mamma kommer med bilen (vi har ingen egen så vi lånar hennes). Imorgon ska nämnligen Ronja till veterinären för att kastreras, jag hoppas verkligen att allt går bra. Förhoppningsvis så blir hon lite lugnare & inte lika bitsk, men hur det än blir så älskar vi henne.

Jag skriver en checklista över förnödenheter, för säkerhetsskull:
[ ] Raklödder
[ ] Toalettpapper
[ ] Byxor till Martin (?)
[ ] Cigg
[ ] Potatis
[ ] Jordgubbskräm (?)
[ ] Mjölk (?)

Vi måste även komma ihåg att gå in på apoteket, Martin ska hämta ut piller & jag ska se om mina imovane har kommit in, annars måste jag ringa mamma som får ringa läkaren (jag är för feg för att ringa själv).
Potatis känns också viktigt, dels för att jag älskar rå potatis, dels för att jag ska göra soppa för att kurera mig. Har nämnligen blivit förkyld, igen. Just när jag trodde att slemmet började försvinna, så kommer det tillbaka, tillsammans med halsont och snor. Nu har jag haft slem sedan i oktober - november, skitkul.

Jag funderar på om jag ska fortsätta ladda upp bilder på bilddagboken, jag vill bli klar med 2008 nu. Juni & framåt har jag att ladda upp/fixa. Jag får sluta vara så seg, & dessutom så blir det ju bara mer & mer hela tiden.

06.26
Jag kom tillbaka hit för en stund sedan, hade duschat. Det är något jag känner mig stolt över eftersom jag för ca 1&frac12; vecka sedan inte brydde mig om min hygien överhuvudtaget. Jag har glömt tandborstningen ett par gånger, men det är en bit på vägen, eller hur?

Anledningen till att jag gick och duschade var faktiskt ganska lustig. Jag låg och tittade på Hemsökta Hus när jag kom på mig själv med att tänka "jag vill raka benen". Det om något känns lustigt nu på morgonen.

Jag känner att jag går på sparlåga nu, och avslutar med
jag älskar dig olyckssyster, bli bra snart, idag kommer jag och hälsar på igen.

08.10
Halmstad i Måndagskväll, och igår blev det psykologen. Det var inget "det här måste jag berätta för annars dör jag", vi pratade om senaste tiden, vad jag vill uttrycka med min klädstil och lite sånt.

Jag träffade även sötispaj igår, och köpte sjukt fina kläder av henne, och vartenda litet plagg passar, Jessica tycker om. Vi satt på Österskans och bara pratade, det var mysigt att träffa henne, vi har ju inte träffats på minst 1&frac12; år, men det kändes som om det snarare var 1&frac12; vecka. Jag ska smsa henne nästa gång jag är i Halmstad. Jag tycker att vi får fika. Jessica älskar att fika, haha.

Idag, kl 16.35 bär det av tillbaka till Lund, och min bebis. Jag ska ha på ett rosa set jag köpte av Julle, för Martin tyckte att det var skitsnyggt på bild. Jag tycker att det är skitsnyggt på riktigt också, haha.

Tänkte mest att det skulle vara en liten uppdatering här, jag har ju inte skrivit något ordentligt på jättelänge. Layouten ska jag försöka fixa snart, något som inte är relaterat till årstiderna, det blir lättast så. Det blir ännu roligare nu när jag har lärt mig hur min ritplatta fungerar, då kan jag göra det lite mer eget.

Dock så vet jag inte hur jag tycker att layouten ska se ut. Jag känner att jag vill använda "mina" färger, det vill säga svart och blodrött, men utöver det så har jag ingen aning. Förslag?

11.44

Det känns som om jag verkligen borde uppdatera här, för det var ett bra tag sedan jag överhuvudtaget kastade ett öga på bloggen, & jag vet faktiskt inte varför. Det känns som om det har hänt relativt mycket sedan jag skrev sist (vilket var den första december )

Jag kör på en punktlista, & vi får se om jag orkar utveckla den, men först & främst så ska jag leta upp min dagbok, som har en förmåga att vara totalt bortblåst när jag letar efter den .
Det blir inte i någon speciell ordning, jag bara skriver det som jag kommer på först, eller läser först.

1. Jag har en helt underbar psykolog .
2. Jag har dessutom en helt underbar barnmorska .
3. Jag har slemhostat sedan 18 december.
4. Jag har köpt en ny, jättefin, dagbok. Akademibokhandeln är bäst, ibland.
5. Jag är inte vän med Johanna längre, men jag känner att det är mellan oss två, eller några fler eftersom jag pratat om det med ett par människor, bl.a Martin & mammi.
6. Det är bestämt att jag ska börja bo i Halmstad varannan vecka.
7. Vilket betyder att jag äntligen kan börja hänga på Moses igen, & träffa vänner.
8. Jag har världens underbaraste, vackraste olyckssyster; min Nancybaby.
9. Jag har blivit vän med Efva, & det är underbart.
10. Jag har dessutom fått träffa min wunderbara Beatch igen .
11. Jag har haft dubbelseende ett par gånger, jävligt obehagligt.
12. Jag har börjat leka mycket mer med dolltwin .
13. Jag har äntligen färgat mitt hår, men jag måste göra det igen, suck.
14. Jag har börjat träffa pappa, låtsasmamma & lilla syster igen .
15. Jag har haft en hemsk fredag den 5/12, & gamla Jessica kom tillbaka.
16. Jag har börjat skriva i en psykologbok, när jag mår dåligt, eftersom mitt minne suger.
17. Det har varit relativt mycket upp & ner.
18. Min psykolog & jag kom fram till att det finns många Jessicor: Jessica, Elaka Jessica, Destruktiva Jessica, Impulsiva Jessica & jag har för mig att det finns iallafall en till, men henne har jag glömt för tillfället.
19. Min psykolog kom fram till att det finns en lilla My inom mig.
20. Jag har blivit vän med söta Sofie.
21. Jag har sovit hos dolltwin .
22. Jag börjar övervinna min telefonskräck. Numera vågar jag prata med (förutom mammi & Martin) pappa, Efva, Beatch, frugan, olyckssyster & dolltwin.
23. Jag har en ny alltid-i-väskankamera (lille bror har min gamla), en Canon Powershot A590.
24. Jag har inte haft msnfobi sedan jag "gjorde slut" med Johanna.
25. Jag firade nyår med Martin & dolltwin .
26. Jag har bilder ifrån 8 juni till idag att ladda upp på bilddagbok.
27. Mitt nyårslöfte är att ladda upp dem & att bli smal, vilket folk kommer säga att jag redan är, men det är jag inte.
28. Mitt midjemått ligger nu på 76/77.
29 Jag är nere på 43.8, fast ibland ligger jag på 54.2, eller något sånt.

Nu kommer jag inte på något mer, förutom att jag ska börja fixa layouten, och blir klar den här gången. Det är ju inte höst längre.

SNÖA!

Jo, det är sant, det är snö i Lund, och relativt mycket också, iallafall senaste jag tittade. Imorse så ville jag nog egentligen inte vakna men vem kan ligger kvar i sängen när en Martin kommer och halvropar "Jessica, det snöar". Jag flög upp som en raket, tog foto med min lilla Canon, min systemCanon och den analoga systemkameran jag fått låna av låtsasfar, minns inte vilket märke. Jag hoppas att de bilderna blir bra, jag kan ju inte kolla, ta om, eller redigera.

Tänkte att skulle tömma mina två Canon och lägga in några bilder här, men det får ni vänta på en stund.

Puss, nu är jag glad.

It’s over now. Jag har lämnat minnena bakom mig, jag andas ren luft.
En totalt onödig resa, men nu har jag iallafall filmerna, och jag stänger dörren bakom mig, och låser.

Annars så är jag otroligt lat, och orkar aldrig skriva här. Jag hoppas att det bara är en fas. Eftersom jag har börjat läsa upp mig på allt jag missat, på R8forum, så är jag rätt säker på att även blogguteblivningen är en övergångsfas. Någon dag kanske jag till och med orkar skriva ett relativt långt meddelande.

Idag
Vi var i stan, Jessica vill ha en klänning som inte fanns, och hon och Martin fick byta busskort eftersom båda två hade blivit avmagnetisierade. Jag tror att det är 5 gången på mindre än 2 månader, vilket betyder att bussarna har crapdåliga stämpelpipsakgrejer. Har de ens något namn?
Varför är det bussarnas fel kanske du undrar? Jo, för att det går att använda dem för att köpa tågbiljetter. Till och med de på Skånetrafiken har sagt att det är stämpelpipsakgrejerna som är gamla. Hur många är med på att demonstrera mot deras skitsaker?

Nu skriver jag ett nytt, roligare inlägg.

Jag satt vid Martins dator och kom inte ihåg lösenordet hit. Men på min dator så har jag ju så att jag kommer direkt till dashboarden, det är najs.

Pappersdagboken blev det:
25 Se Torsdag 25 September, kl 17.25 ~ Sängen
"Jag kör på tedieten: Blue Fruit, en skvätt (ca 1 cm) mjölk och 2 sockerbitar

Jag tror att det var
54.1 kg
20.3 - 19 till 25 är normalvikt

Snart är jag nere på 40delen.

17.57 ~ Samma ställe
Förreste, igår handlade jag för 1500 kr.
Sen tappade jag kortet, jävligt klantigt.

Jag har bestämt mig för att försöka börja skolan här. Var för gammal för Spyken så nu söker jag till LBS (det fanns här!)
Sista försöket blir Vipeholm, sen för jag söka till Komvux för jag tror inte att Katedralskolan har media. Jag håller tummarna för LBS, mamma sa att det kan bli lättare, i och med att det är friskola. Jag tror att Tifa var 19 när hon började. Jag får fråga.

Anledningen till att jag ska börja här är för att jag vill slippa vara så ensam.

Det blir att byta till Draven: (jag kan inte lägga in min sign)
Har dock inte funderat på h ännu.

Ska träffa pappa imorgon.
Micke (Fias man, Jonas och Sofies pappa) ska på cancerkontroll och pappa ska följa med som stöd här i Lund. Sjukt läskigt."

Jag känner mig så jävla dum i huvudet, jobbig och onödig. Just nu så saknar jag Halmstad så att jag kunde gråta.

Jag har aldrig mått illa på grund av Broder Daniel, förren nu. Jag startade Shorelinevideon och PANG så vände sig magen upp och ner. Men det är inte maginfluensa/eller liknandeillamående, det är ångestillamående. Ångest och panik, för jag kommer aldrig att få se Broder Daniel igen, Broder Daniel, kommer inte att finnas på samma sätt längre. Det blir iskallt i magen, iskallt i hela kroppen och "tänk om, varför gjorde jag inte?". För det är så, varför i helvete tog jag inga foton på konserten. Visst, videos räcker och blir över, speciellt när jag har hela Whirlwind och hela No time för us, men varför tog jag inga foton? Varför förevigade jag inte det? Varför i helvetes jävla kuk, var jag så dum? Vartenda gång jag ser något som jag på något sätt kan förknippa med konserten, om jag en ser en livevideo eller livefoton så vill jag slå mig själv med knytnäven rakt i ansiktet. För jag ångrar och våndas, jag kan inte gå tillbaka, jag kan inte göra om, göra rätt.

Men det som gör mest ont är att jag aldrig mer kommer att ha en chans att göra rätt.

När jag kollade mitt BMI så råkade jag skriva in 44 istället för 54 (önsketänkande).
Mitt BMI är 20.3, inte 16.6. Jag ber om ursäkt.

 Pelle Svanslösjulkalendern

Jag har blivit helt tokig i julkalendrar och det är i stort sett allting jag tittar på. Jag gissar att det är för att kompensera att jag verkligen vill att det ska bli jul. Trolltider, som Martin fixade, var rätt söt, men Pettson och Findus var skittråkig, vilket är synd för jag trodde verkligen att den skulle vara rolig. Jag blev sjukt besviken.

Jag borde försöka sova för jag har bara 4 cigg och Martin kommer ju inte hem förrens halv sju, eller något sånt. Det är fan att jag ska röka så jävla mycket, idiot. Och jag orkar verkligen inte gå ner till Ica. Jag lyckades få energi att sminka mig innan, men när jag skulle börja på höger öga så försvann all energi och yrseln slog mig i huvudet. Jag har varit väldigt yr och illamående den senaste tiden, så när mamma & dem kommer på lördag så tar hon med sig blodtrycksmätaren.

Ja, det har ju inte jag sagt förresten. Jag fyller ju år i övermorgon och de kommer på lördag, för att fira. Jag och mamma ska göra tårta, och det kommer bli mysigt. Vi måste bara diska allting, och få bort alla flugor. Jag mår illa när jag ser dem, och det är den där jävla mutterliknande sakens fel. Jag förstår inte varför den tvunget skulle gå sönder i gängorna. Det äckligaste var när vi hade glömt att det var disk i maskinen, så när jag väl öppnade så var allt mögligt. Det var nog en av de äckligaste saker jag någonsin varit med om.

Jag är hungrig, och Martin borde komma hem så att jag kan få goda maten. Maaaat ,__,

Det går långsamt frammåt med alla överskrifter men jag tror inte att ni inser hur jävla ont jag får i handen när jag ritar dem. Jag vill ha en ritplatta.

Mamma ska ringa ikväll och läsa igenom hela hennes kalender så att jag kan fylla i allting i månaderna som gått, det ska nämnligen finnas en "föregående datum" knappar vid September.

 Enya - Boadicea

Mellan lördag och söndag så sov jag mer än 24 timmar (från runt 18 på lördagen till runt 21 på söndagen) och när jag vägde mig så hade jag gått ner ett helt kilo! Så nu ligger jag på 54.0, vilket betyder att det är nio kg kvar och sedan blir jag vacker.

Min mage är åt helvete just nu. Trodde först att det var maginfluensa, men sedan pratade jag med min allvetade moder, och hon nämnde att det kan bli så när man har mens (jag hade mens för två veckor sedan men den kom tillbaka i helgen) och jag får hoppas att det är fallet. Som det är nu så är det precis så att jag kan sitta upp i sängen utan att må illa. Försökte mig på att diska en stund efter att jag vaknat runt 9 - 10. En sked lyckades jag diska, med nöd och näppe. Jag hatar när min mage gör såhär. Speciellt när jag verkligen vill diska så att det blir rent. (Inte en enda ren tallrik, och de äckliga flugorna är tillbaka). Men vad gör man? Allt på grund av att det jävla skruvfästet har gått sönder i gängorna. Vi måste ta oss till Silvan snart.

Det dumma med att vakna tidigt är att det bara är frågetävlingar ala gissa ordet på tv. Hur fan orkar dem?

Jag sov hela fredag (och trodde jag sovit i en vecka och dödad råttorna, och vaknade tidigt igår morse med en känsla som var obehagligare än abstinensbesvären jag får av Seroquelen. Varje jag gång reste mig så hade jag känslan av att ha tyngder i hela kroppen, när jag gick så var det en blandning av att världen gick för fort, att jag hade ätit tyngder och att något försökte skaka på mig. I stort sett så kändes det som om min kropp höll på att lägga av. Men jag klarade mig och så fort jag lyckats få i mig mina piller* (och de fått börja verka) så gick allting mycket bättre. Då började jag känna hur äcklig jag var (duschar väl högst två gånger i månaden nu för tiden) och jag klarade verkligen inte av mitt flottiga hår så jag övertalade Martin att hålla mig sällskap och flydde in i badrummet. Det blev en sådan gång då jag verkligen ville bli skinande ren så alla armband åkte av (i vanliga fall är det bara halsbanden, vill inte ha rost) och jag skrubbade, gosade ner mig i vattnet och skrubbade lite till. Martin hjälpte med ryggen och fasiken vad mysigt det är när någon annan river en på ryggen med en borste (en ordentlig ryggborste dessutom, som jag alltid använder till hela kroppen). Man vill inte att det ska ta slut, samma sak som att bli killad i håret, för det bli en form av avslappningsövning = andas in, andas ut, känn killandet osv.

(* sedan jag råkade få dispergerbara lamotrigin så har jag haft svårt att ta mina piller utan att må illa. De blir äcklade miner och nästintill klökningar så fort jag tänker på mina piller, nu för tiden, vilket aldrig har hänt innan.)

När jag började känna att kroppen var ren (mina nyckelben var för övrigt helt svarta innan badet) så blev det dags för håret. Mitt äckliga, flottiga hår, som jag aldrig vill ha något att göra med nu för tiden. Men jag klarade mig, tog mitt Muminschampo (de finns på Ica nu!) och spred en lukt av persika i hela badrummet. Tog även efterbehandlingen till en hårfärg som glömts kvar på en badrumshylla, eftersom jag inte har hunnit köpa inpackning. Håret ska börja skötas, nu är det bara hygienen överhuvudtaget, och tänderna. Till sist en skrubbhandske och Clearasil. Sedan fick jag vara ren.

Orkade faktiskt följa med till Ica, jag brukar alltid knixa gällande det. Men nu har jag mitt jäkla Blue Fruitte. Prova det.

Tänderna ja, apropå tänderna. Jag måste verkligen börja komma ihåg att borsta dem, jag får hål i lagningarna, hål överallt och tack och lov så måste jag än så länge inte betala men jag måste lära mig att borsta dem innan detta händer, annars kommer jag antingen inte ha något pengar eller sönderfallande tänder. Jag önskar att jag hade någon som var vaken när jag var det och hela tiden påminde mig om saker som att borsta tänderna, inte äta godis, dricka vatten, göra det jag skulle när jag råkade fastna med något annat, ja, ni hänger men. Men hur tusan gör man? Lappar hjälper inte, att tänka på det hjälper inte, jag behöver någon som fysiskt tar tag i mig och tvingar in tandborsten i munnen. Man skulle varit liten igen. Eller gått "som vanligt" i skolan, för där kunde man ju inte gå runt utan att borsta tänderna på flera veckor, man kan ju inte gå runt med äcklig andedräkt. Jag behöver en spark helt enkelt.

Annat då. De pratade med mamma angående mina p-piller och nämnde att Lamotrigin inte passar ihop tillsammans med dem, så nu väntar vi, medan vi stampar med foten, på att den nya läkaren, som jag inte ens verkar ha fått än, ska ringa ifrån vuxenpsyk så att vi kan klara upp det här. I värsta fall får vi ringa till Dr Håkan, men jag ska ju tydligen vara helt utslängd ifrån barnspyk nu (jävla skit) så det kan bli problem där.

Det känns så otroligt skönt att jag har börjat prata med pappa ifrån, och han skrev en så söt kommentar till inlägget Små fotspår.

Förresten, jag har väl inte skrivit att min mamma har skaffat en blogg? Jag har nämnt det några gånger och mamma har funderat och nu har det hänt. Hon har inte skrivit mycket, men det kommer, för jag vet hur mycket tankar hon har, om allt möjligt, som snurrar. I det senaste inlägget, Vem är jag, så skrev hon en dikt om mig, och den rörde mig, hade jag kunnat gråta så hade jag gjort det. Jag förstår inte att min mammi inte kan se hur bra hon är på att uttrycka sig. Jag menar, varifrån skulle jag fått det? Pappa skrev dikter innan och mamma kan skriva, även om hon inte själv ser det, så det var ju knappt en nyhet att även deras dotter skulle komma att bli en som älskar skrivandet och att, som Berny Pålsson uttrycker sig: trolla med ord.

Det går upp och ner, hit och dit, men mina föräldrar är de bästa på sitt egna lilla vis.

Jag håller på att fixa ett hemligt paket. Jag är Draven. Jessica Draven.

Tänkte ladda upp en bild på hur mysigt jag har gjort det, nu när jag fick kolla på dvd för att sovrumstvn var på reparation, men blogsome tramsar. Får fixa det sen, måste ju ändå fixa en massa annat. Men puss sålänge.

Det går framåt med babysteps mellan mig och pappa. Det började med tjaffs, men det slutade med att vi pratade om hur svårt det var när jag var liten, vem jag skulle ty mig till, vem jag skulle sova hos, för sov jag hos den ena så då kändes det som om jag svek den andra.
Men som sagt; babysteps. Funderar på att hälsa på dem i Åled inom en snar framsida, se hur det går med huset, och rent allmänt se hur de har det. Men jag saknar Maya så otroligt mycket. Det blir aldrig samma sak.

Något mer jag saknar är de tre månaderna när jag var inlagd och fick besök av pappa och Ing-Ing ett par gången i veckan + att pappa sov över på avdelningen (var det bara en natt?). Jag och pappa fick kontakt igen. Man får se om man trolla med knäna och få en liknande far-dotterrelation. We’ll see, we’ll see.

Mother looking at me
Tell me what do you see?
Yes, I’ve lost my mind

Daddy looking at me
Will I ever be free?
Have I crossed the line?

Som ni antagligen har sett på Klottrarendelen så har jag några frågor att svara på, för att jag suger på att berätta kortfattat om mig. Nu vänder jag mig till er, eftersom jag tycker att frågorna är för få. Har du någon fråga som du tycker passar så säg till för tusan.
(Men frågor som "vilken färg har du helst på dina strumpor" får ni skriva i Fråga Jessicadelen.

Pusspuss