15.36
Idag bär det av till Lund igen. Jag saknar Martin & Pixie en massa, saknar Ronja & tåttorna.
Men på onsdag så bär det av tillbaka till Halmstad. Jag ska bo här ett tag hade jag tänkt, av olika anledningar. Hitta mig själv kan man väl säga.
Dessutom så saknar jag familjen & många ifrån Moses. Nu när folk väl vill umgås med mig så vill jag umgås med dem. Har börjat få ångest varje torsdag & lördag då jag inte kan vara på Moses, men det löser sig nu.

Herregud, jag har inte bott i Halmstad på 3 år, det känns rätt konstigt. Visst har jag åkt hit, har börjat vara här varannan vecka, men jag har ändå räknat Lund som mitt hem. I & med att jag inte har bott här på flera år så är det ju självklart att jag längtar hit. Det har ju ändå varit mitt hem i 15&ett halvt år.
Innan så spelade det inte så stor roll att jag inte var i Halmstad, men den senaste tiden har jag börjat få hemlängtan, antagligen för att jag har hittat människor som jag känner mig trygg med. Förutom Martin så har jag ju bara en (ibland två) att umgås med, & det kan bli lite enformigt i längden, även om jag älskar dem.

Det jobbigaste är ju dock när man kommer till Moses & folk pratar om saker som har hänt & jag sitter där som ett fån & har ingen aning om vad de pratar om. Jag hatar det, jag vill ju också veta, vill ju också vara med i gemenskapen på det sättet, vill veta vilka de pratar om, vad de pratar om. Vill inte vara utanför.

Fredag till lördag sov jag hos Nancybaby, det var fint & jag saknar dig. Vi satt vid varsin dator & spelade BetaPet (Nancy har fått dille på det) & bara var. Det är så skönt att vi inte alltid måste ha en massa att berätta, att vi kan sitta tysta utan att det blir en jobbig tystnad. Jag älskar dig darling, .

Igår satt jag på Bastionen med narkomanbror Isak & drack, blandat med lite Sobril/Oxascand & Atarax. Det var fint tills jag började må illa. Vi skulle börja gå därifrån, låtsaspappa skulle hämta mig för att jag skulle med tåget. Tro sig fan på att jag spydde däruppe, första gången på 10 år som jag har spytt (jag räknar inte med överdosen för snart 4 år sedan), men det var faktiskt inte så hemskt som jag trodde. Kanske för att jag inte satt & spydde i några minuter.

Vi lyckades iallafall ta oss ner till Norra vägen, men precis när låtsaspappa kommit så spydde jag igen, vid elskåpet utanför Musikalen. (Vi hoppas att den bimbo trampar i det). Jag känner mig så jävla vidrig, äcklig & väntade bara på att Isak skulle säga det & sedan sticka, men han stannade faktiskt kvar & sa att det inte var någon fara (vilket han även sa senare i telefon). Men kanske att det bara var något han sa.
Jag känner mig iallafall fortfarande äcklig. Men jag upptäckte att det inte var själva grejen att spy som var jobbig, det var känslan före. Usch. Men nu vet jag att jag kan spy, så behöver jag så kan jag stoppa fingrarna i halsen, även om det kan bli svårt eftersom jag utan problem kan gräva runt vid mina halsmandlar (jag har en grop i den ena där det samlas mat, så jävla vidrigt). Men tydligen så kan man använda tandborstar. De som använder galgar förstår jag mig inte på.

Vi var aningen höga i torsdags & lördags också. Benso & Atarax gör mig väldigt glad så i torsdags gick jag runt i säkert en halvtimme & sjöng "just keep swiming, just keep swiming" (Hitta Nemi). I lördags var det flummisar & lite benso som gällde. Jag rasade ett tag, men olyckssyster visste att det funkar lugnande när jag blir riven på ryggen & olycksbror visste att det är lugnande att bli riven (hårt) på ryggen & att bli biten (hårt) i halsen. Tack för att ni finns.
Nancy hann gå utan att jag märkte det, men när jag kollade mobilen ett bra tag senare så hade hon skrivit ett så otroligt fint sms:
Om du kommer tillbaka så ska jag fånga dig i ett fjärilsnt av vackra ord

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Min lilla olycksfamilj, jag har hittat hem nu.
Vos amo in aeternus, amin mela lle, jag älskar er, .

19.04
- Blanda inte piller & sprit.
Vilket jag gjorde idag. Jag spydde en gång på Bastionen & en gång utanför Musikalen, vid elskåpet.
Men narkomanbror/olycksbror tyckte iallafall inte att jag var äcklig, men jag vet inte, han kanske bara sa det. Jag kände mig så jävla vidrig & pinsam. Usch, helvete.
Men nu vet jag att det inte är själva spyandet som är hemskast, det är känslan innan.

Tack fina bror, för att du inte skrämdes iväg. Jag älskar dig.

& jag saknar olyckssyster som in i helvete. Fick världens finaste sms ifrån henne igår, när jag mådde crap på Moses. (fast sen blev det bättre, hej flummisar.) Det var dock efter att hon hade gått som jag läste det, men jag blev så glad. Finare olyckssyster finns inte.

Tack förresten:
Syster - för att du vet att jag ville bli riven på ryggen.
Bror - för att du vet att jag vill bli biten i halsen & riven på ryggen.
(Funkar bättre än några lugnande i världen.)

& tack, för att ni finns, för att ni får mig att känna mig älskad.

12.43
Världen är en jävla fitta & jag skadar mig varje dag, förra veckan svalde jag spegelbitar, det blev sjukhus & akutpsyk & bla bla BLA. Ja, jag vet, jag är dålig, men fuck you, gå & dö, eller nått.

Jävla kukfitthelvetesfan.

01.59
Jag tror att Seruquelen snart kommer börja verka, så jag funderar på om jag ska borsta tänder & sedan lägger mig & glo på Cartoon Network (♥) tills jag somnar. Men samtidigt så vet jag, kanske att jag kan hitta på något annat.
Jagvet iallafall det kommer innehålla mat, tack vare min jävla Seroquel. Jag hatar den & vill bara sluta ta den poffpang men det går inte med tanke på abstinensbesvären.

nu blir det hejdå, jag börjar få svårt att komma ihåg hur ord stavas.

natti nattnatt, ♥.

01.05
Nätter är ett helvete numera. På ca 1 vecka så är det 1 - 2 nätter då jag inte har skadat mig. Det blev ju spegelätning & rakblad. Men sedan så upptäckte jag att det fanns vassa bitar, av den trasiga puderdosan, som gick att skära med, typ. Så nu står det sanning på min mage. Det blir kanske inte så djupt, men det blöder såpass lite att jag inte behöver plåstra & hålla på.
Men det blir ju att göra mycket istället. Dock så börjar magen bli full så det går upp mot bh:n & bak mot ryggen. Jag struntar i om jag förstör kroppen, den är redan söndertrasad.

Jag förstår inte hur Olyckssyster & Olycksbror kan vilja andas samma luft som mig, än mindre umgås med mig. Pesten rinner i mina vener, kommer ur mina andetag & jag är rädd för att smitta. Så otroligt rädd för att de ska upptäcka hur hemsk, usel & äcklig jag egentligen är, lämna mig & inte kunna förstå hur de någonsin ens kunnat titta åt mig.

Nu blir det faktiskt puderdosbit mot bröstkorg & sidor. Måste iallafall försöka skära bort fettet.
(Tur iallafall att vi numera testar en ComHembox & att det finns Cartoon Network dygnet runt (+ alla andra barnkanaler) som kan hålla mig sällskap.. Det blir ju lite bättre då, även om det bästa hade varit att jag hade impulskastat mig ner för trappan hos Pixie i Hofterup.)

00.21
Sitter hemma hos Pixies pappa & vi skriver ut bilder & slösar upp all färg, haha.

Vi försökte titta på The Rise of Evil men den var långtråkigt, så det blev att leta upp bilder att skriva ut. Pixie är snäll & skriver ut bilder till mig också, heja heja.

Fast det var lite pinsamt när vi hade åkt hit, jag hade glömt min ryggsäck i hennes mammas bil, så att hennes mamma fick köra hit den. Otroligt pinsamt, men hon blev iallafall inte arg. Hennes pappa är snäll & bjöd på chili con carne med körsbärstomater till, heja! Han var även iväg & köpte cola, chips & godis. Colan börjar dock ta slut, men vi ska försöka spara lite så att jag slipper ta mina Lamotrigin med vatten imorgon. Det är den värsta tabletten jag någonsin har tagit (förutom den korta tiden när jag inte hade Fluoxetin som kapsel) & den har en skrovlig yta som tycker om att fastna på tungan, i gommen eller på väg ner i halsen.
Varför kan den inte finnas i kapsel? Jag fattar inte, ><.

Annars så har vi det bra, även om vi är lite sega. Jag känner mig duktig, om Pixie somnar före mig så har jag antingen korsord, bok eller ds att roa mig med. Heja Isa!

Nej, nu har jag varit tillräckligt osocial.

Tänker på er, my darlings, ni vet vilka ni är, <3.

00.49 - ursäkta stavfel
Nu har Seroquelen börjat verka & den har gett mig den där ”världen kanske inte är så hemsk”känslan som är den jag tycker att man borde få av lugnande. Men icke, & Seroquelen är dessutom nedtröttande, annars hade jag ta mig fan använt den som lugnande. Det är fan att den inte vill som jag vill.

Jag känner mig lite mosig i huvudet, som om jag är berusad utan att ha druckit alkohol, vilket är bra, frågan är väl bara hur lång tid det tar innan sovkänslan tar över & gör mig stenad. Förhoppningsvis innan Pixies har börjat verka, så att jag slipper känna mig taskig för att jag sover som en gris medan hon sitter, helt ensam. Det hade känts elakt, hellre att hon somnar först, för då har jag ju saker jag kan roa mig med.

Nåja, nu ska jag försöka att umgås med Pixie. Vi ska titta igenom min bildddagbok & jag ska berätta, typ. Vi får se vad som händer, men skrivaren jobbar på, en massa till Isa & ännu mer till Pixie, haha, ^^.

Älskar er, ni vet vilka ni är. <3.

07.33
Men heja att jag vaknade vid 06.35, ><. Känns ju inte särskilt kul med tanke på att jag sover hos Pixie, då får jag vara vaken ensam ett par timmar. Men jag klarar mig, får låna deras dator & vet hur jag ska göra för att komma ut & röka, haha.
Just nu känner jag dock att jag är hungrig, så jag funderar på att fråga Pixie om jag får snylta något ur deras kylskåp. Me need food, ><.

(Vad tråkiga ni är som inte är online någonstans, ><.)

09.45
Pixie var snäll & följde med ner första gången jag skulle röka när hennes pappa var vaken. Det kändes inte riktigt lika läskigt då, om ni hänger med?
Sedan så rökte jag precis & då var hennes pappas brud där & jag vågade hälsa! Heja Isa, eller nått.
Men det var jobbigt att röka, jag blev illamående & jag vet inte om det var för att jag frös eller för att jag gäspar hela tiden. Jobbigt var det iallafall, men jag klarade det! Heja Isa igen.

Jag saknar min fina olycksfamilj & alla söta människor runt om i landet. Det jobbigaste är att när jag pratar om mina vänner så låter det som att jag har jättemånga & visst, jag har en del, men de är ju utspridda i hela Sverige. Det är det som är kruxet & jag hatar det.

10.55
Nu kom Pixie’s pappa hem med Pixies lillasyster Maya. Det är så jag tycker Maya ska stavas. Maja är äckligt, Maya är fint. Det hette min fina busvovve. Hoppas att hon sover gott. Vi saknar dig.

Men iallafall. Jag är sjukt röksugen, men jag är rädd för att gå ner. Nya människor är läskiga. Men nu låter det som att de är i köket, så jag kanske kan smyga ner. Jag kan alltid prova.
(men egentligen, vad tusan är jag rädd för?)

11.06
Jag vågade! & det var nog läskigare för Maya än vad det var för mig. Lilla syster är ju ungefär i hennes ålder, så jag vet ju vad jag ska säga, men det är ju lite annorlunda för henne. En helt okänd brud liksom.

Nu ska jag se om jag hittar lite cola.

01.20
Idag har jag varit duktig.
Vaknade vid 16.00, ingen mat.
Hämtade mina byxor (love them) & mötte Martin, vi hämtade ComHemboxen = promenad.
Vi kom hem, datornördade oss, ingen mat.
Pratade med Isak i telefon.
Martin kopplade in boxen i sovrummet, jag är barnsligt glad för att vi har alla barnkanaler nu.
Jag studsade in i sovrummet för att hålla Martin sällskap, ingen mat.

Jag har levt på cola & cigg idag. Jag känner mig duktig.
Ja, jag vet, ni kommer tjata om att jag måste äta, att jag är smal, bla bla bla.
Men jag vet bättre. Ni är inte i mitt huvud.

Nåja, det jag var ute efter att berätta är att jag är stolt.
(& nej, det är inte anorexia, jag äter som jag ska, osv.)

08.01
Det blev en ganska kaotisk kväll, & det slutade som jag trodde, med spegelsplitter nersvalt i magen. Det dröjde ett väldigt långt tag innan jag överhuvudtaget gick ut ur badrummet & sa till Martin. Men tack bror, för att du prata med mig, & tack Nica, för dina fina sms.

När jag väl hade berättat för Martin så blev det att ringa mamma & berätta medan Martin ringde sjukvårdsupplysningen. De ansåg att jag borde åka upp till akuten så det var det vi gjorde. Väl där så behövde vi inte vänta särskilt länge innan vi kom in i ett undersökningsrum, då hade jag redan hunnit med att skada mig på en pappershållare (för att jag bara förstör).
Dr Felix (tror jag) klämde & kände på min mage men trodde att det inte var någon fara. Jag fick berätta vad jag tar för mediciner, han antecknade & tyckte att jag skulle åka vidare till akutpsyk uppe på St. Lars. Jag rev ännu en gång handleden mot pappershållaren.
Vi slapp iallafall ta bussen eller betala själva, de ordnade sjuktaxi.

Framme på St. Lars så gick jag på toa medan vi väntade & helt plötsligt så smäller det så in i helvete på dörren.
Sjuksköterska: Vad pysslar du med där inne?!
Isa: Jag kissar.
Sjuksköterska: Med kranen igång?
Isa: Ja, jag kan inte gå på toa annars.

Jag blev ju för tusan livrädd, räcker det inte med kamerorna i badrummet? Måste hon skrämma mig ännu jävla mer?

Nåja, men hon frågade lite snabbt, jag fick upprepa mina mediciner ännu en gång. Sedan fick vi gå ut i väntrummet för att hon skulle prata med läkaren. Det bästa med akutpsyk i Lund är att de har ett rökväntrum, så ni kan ju gissa vart vi satt.

Läkaren kom & hämta oss, jag minns inte vad hon hette.
Vi pratade en massa, hon frågade ju såklart varför & jag sa som det var: för att de skulle hålla käften. Det blev lite "jaha, mhm" & sedan frågade hon om det var röster, varpå jag svarade att "ja, det kan man ju kalla det". Sedan, helt plötsligt utan att jag vet varför, så säger hon "Tycker du att du ha en ätstörning?". Jag blev helt paff, hur fan kom vi in på det liksom? Men jag svarade som jag brukar, att "nej, jag tycker att jag äter som jag ska, men jag vet att jag är fet, jag vill gå ner i vikt & jag önskar att jag kunde spy". Det blev lite mer "jaha, mhm".
Sedan var det ännu mer, typiska psykfrågor. Men hon ville iallafall inte lägga in mig, som Martin var rädd för, & det var jävligt skönt. Hon sa att jag skulle få med mig en 10:a Stilnoct att ta, men jag fick Zolpidiem istället, vilket antagligen är en billigare version.

Sedan gick vi till Centralen för att jag ville ha godis men självklart så var Sleven stängt, de hade stängt redan klockan elva. Visst, jag vet att det heter just seven eleven men ändå. Lite längre kunde de väl haft öppet.

Iallafall. Bussarna hade slutat gå så vi tog en taxi hem. Chauffören kunde inte stava vår adress så Martin fick guida honom hela vägen, det var lite lustigt.

Sen kom vi hem, jag åt en Gorby’s, kände mig stor som ett hus & svalde mina piller. Tydligen så var jag jätteflummig i & med att jag fått med en Zolpidiem, men jag har inget som helst minne av det. Jag minns bara att jag åt ost & hade skalat en potatis & en morot, som jag aldrig åt av.

& nu sitter jag här, kan inte somna om sedan Martin väckte mig när han skulle gå, trots att jag tog både nattmedicin, tre Sobril & en Zolpidiem. Jag borde ha varit stenad vid det här laget.

(Mamma frågade om jag kanske borde komma till Halmstad ett tag, i & med att jag har börjat må sämre & har läkare & psykolog där, och så. Det är säkerligen också så att hon känner sig tryggare eftersom hon då kan ta hand om mig.
Jag velar. Å ena sidan så vill jag vara vid Martins sida nonstop. Å andra sidan så saknar jag lilla olycksfamiljen, Moses, en stad jag hittar i, nya fina vännen Nica & sådär.

jag hatar att vela.)

20.25
ensam ensam ensam
i mitt kaos.

jag borde hålla käften om det, sluta orsaka oro, sluta förstöra. sluta förpesta.

(överdosen ligger fortfarande nära & jag väntar bara på det som ska göra så att jag rasar. vi har extremt mycket piller här hemma, ett mindre apotek av antidepressiva, antipsykotiska, olika sorters sömnpiller & lugnande. det är bara att bryta upp skåpet & hälla i mig allting.
jag vill tugga spegel igen, men jag har ingen tom puderdosa. kanske att jag får försöka slå sönder spegeln utan att förstöra pudret.
jag vill ha kall metall mot ärrvävnad. det blir inte djupt men det är alltid något.
jag vill ha glöd mot händer fulla av runda ärr.

jag vill inte dö. jag vill bara slippa det här. slippa den ständiga klumpen, slippa gå runt & hoppa till av minsta ljud.
jag vill sluta vara rädd.)

02.49
Igår eftermiddag blev ganska kaotisk & det slutade med blank metall mot ärrvävnad. Högre upp än jag brukar också, jag var i någon slags trans, på ett sätt som jag inte brukar vara. Men olycksbror ringde & räddade mig, fick mig att skratta & komma ur transen. Tack.

Sedan kom Pixie över & vi hade bestämt att hon skulle bli en överraskning till Martin (hon hade varit på akutpsyk & vi trodde att hon blivit inlagd, men icke). & en överraskning blev det också, en bra sådan.
Sedan ritade vi, jag var halvtrött av mina två Sobril men det gick bra ändå. Vi hade det allmänt mysigt, men musketörkvällar är alltid mysiga.

& nu sitter jag här. Jag vet inte om jag vill skära mig eller inte, jag kan inte sätta fingret på om det är en ångest jag har i halsen, eller om det är något annat. En överdos kan jag inte sluta tänka på. Jag funderar över vilka piller isåfall, i vilken mängd jag ska ta så att det är precis så mycket att de bryr sig men precis så mycket att jag inte behöver spy. Antingen det eller så mycket att jag svimmar & de får magpumpa. Något för att dämpa smärtan som har kommit tillbaka med extrem styrka de senaste veckorna.
Jag vet inte vad jag ska göra.

Men jag är samtidigt glad, för jag har äntligen en olycksfamilj. Jag älskar er, olyckssyster Nancy & olycksbror Isak.

(Förresten, kalla mig Isa.)

02.42
Igår var en sådan dag man inte vill ska sluta. Olyckssyster, olycksbror (nu är vi en hel familj), Nica & andra fina människor på Moses.
Nu sitter jag här & borde tvätta bort mitt smink men ensamheten håller fast mig, kväver mig & Destruktiva Jessica ser sin chans att kunna få mig att älska med rakblad.

Jag hatar det här. Antingen Moses med fina människor eller hemma med älskling, men inte det här mellantinget. Jag önskar att jag kunde slippa det & jag kan väl inte neka till att rakbladen fresta så fuktansvärt mycket. Jag funderar på att svälja 2 Sobril. De jag tog utanför B&B hjälpte inte, skakningar kvar, ångeststress kvar. De hjälper säkerligen inte men i det här läget är jag beredd att testa, allt för att slippa känna ensamheten försöka slå sönder mina revben & klösa sönder mina lungor.

04.02
Den här världen var aldrig skapad för mig.

Anledningarna till att leva bleknar snabbt & rakbladen känns som den enda lösningen för att få minnas älskade människors ansikten. Jag har tagit 2 Sobril & väntar (lönlöst) på någon slags reaktion, men inget än så länge.

Jag har försökt smsa ca 4 människor men inget svar. Jag har inte ens vågat höra av mig till älskling, han behöver sova, eller till Isak för han har tagit hand om mig tillräckligt som det var igår. Jag vågar inte ringa någon, jag vet inte ens om jag har någon som jag känner att jag kan ringa när allt krisar. Om jag inte ens vågar ringa min pojkvän sedan (snart) tre år tillbaka, vad gör jag då? Denna ständiga känsla av att vara påträngande, att vara oönskad.

(eller är det så att jag inte ringer eller hör av mig för att jag inte vill bli räddad, för att jag vill ha rakbladssmek?)

00.39
Ja, nu är jag i Halmstaden. Det känns både bra & dåligt. Bra för att jag får träffa vänner & besöka Moses () men dåligt för att jag saknar min Martin som en liten tok.

Måndag 9 Mars: Tågresan gick bra, den var lugn & jag fick två stolar för mig själv. Hon som satt mitt emot var också trevlig så allting gick bra. Det enda jobbiga var att säga hejdå till Martin.

När låtsaspappa & lille bror kom & hämtade mig så fick jag ett brev av bror. Redan innan jag hade öppnat det så blev jag så rörd. Min fina bror.

Brevet ifrån lille bror.

 
Jag blev så otroligt glad. Han har tagit sig tid & skrivit ett brev till sin syster. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Det är inget djupt brev, men likväl ett bra. Det ska ligga i skattkistan jag fick utav honom i julklapp, för det här är något som ligger nära mitt hjärta.

Kortet jag fick utav bror. Även det ska ligga i skattkistan.

Tisdag 10 Mars: Dagen började med att jag först blev väckt av mamma för att jag somnat med mat (eller något sånt) så jag var uppe vid fem. Tänkte att "äsch, jag kommer inte kunna somna men jag försöker. Att bli vakna blir lätt". Men icke, det slutade med att mormor fick komma & väcka mig. Då var jag extremt svettig i nacken. Jag hatar att vakna med svettig nacke, det är så jävla obehagligt.
Iallafall. Jag behövde inte stressa, orkade inte sminka mig, så jag gick omkring & försökte fördriva tiden. Bland annat så tittade jag i lillebrors skolböcker, mest för att ha något att göra. Då hittade jag en text som fick mig att skratta & höja på ena ögonbrynet (om jag hade kunnat).

Texten jag hittade. Det är nog det konstigaste jag har läst om pepparkakor.

Jag kom iallafall iväg till psykologen. Vi diskuterade krisplaner, kbt, att jag önskar att jag kunde spy så att jag blev smal & DBT. Jag vill inte gå på DBT, tycker att det är alldeles för flummigt, vilket jag också berättade. Jag nämnde att vi en gång på DBTn (jag gick där några gånger när jag var på BUP men de "sparkade ut" mig, jag var inte mottaglig) skulle föreställa oss att vi tittade på en fisk i ett akvarium. "Men vad fan, min dog" förklarade jag & hon började tokskratta. Vi pratade om vardagliga saker också, vilket kan vara väldigt skönt, men just nu så kan jag inte komma ihåg vad. Det blev iallafall fram till tre, något efter tror jag, vilket var relativt längre med tanke på att jag hade tid kvart över ett.

Sedan åkte jag hem, gömde mig i min luva. Jag orkade inte träffa någon, ville mest gosa ner mig i sängen & var ifred. Lille bror var hemma så jag umgicks med honom. Det blev Pokémonspelande & han var snäll & hällde upp kräm till mig. Fina lille bror.

Där blev det att vänta på mamma, sedan åkte hon, jag & lille bror in till staden igen, hämta piller & sådär. Lille bror & låtsaspappa gick till BR medan jag & mamma gick till Bokia & jag fick sista Twilightboken! Jag hade precis läst ut trean så det kändes ju inte så roligt att behöva börja på en ny, annan, bok & nu slipper jag.

Sedan åkte vi hem, mammi & lille bror bråkade, jag tog tre Xanor & somnade tydligen med en cigg, av ciggmärket, i kudden, att döma.

HON
Vad heter hon? Moa.
Vad var det senaste hon sa till dig? Vi har inte pratat på ett tag.
Vad brukar hon säga när du kommer hem? "Hej", gissar jag på.
Vem umgås hon mest med? Jag tror att hon mest är hemma.
Har hon någonsin haft en pojkvän? Jag betvivlar det, om det inte är en sån där dagisgrej.
Kan du hennes mobilnummer? Hon har ingen mobil.
Vad är typiskt henne? Att hon posar så fort man tar fram kameran & att hon är lite tokig, på ett sött sätt.
Är hon din lillasyster? Japps.
Är hon din tvillingsyster? Nope.
Är hon din storasyster? Nej.

NI
Hur många år skiljer det mellan er? Jag tror att det är 13 eller 14 år.
Har ni samma föräldrar? Samma pappa.
Brukar ni göra saker tillsammans? När vi väl träffas så blir det pappa, dotter, dotter går & fikar.
Kan ni prata om allt? Hon är ju inte så gammal så det kan bli lite svårt.
Kan ni skratta åt allt? Inte åt allt, men skratta kan vi.
Bor ni i samma hushåll? Nej, men vi gjorde ett tag.
Umgås ni med samma människor? Det skulle jag väl inte vilja påstå, haha..
Är ni oftast sams? Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har bråkat med henne.
Tycker du att ni har en bra relation? Den kunde varit mycket bättre.
Tror du att hon tycker det? Jag tror att hon tycker som mig.
Samma skola? Nope, hon borde ju inte i Halmstad (& jag hoppas att hon aldrig behöver sätta en fot på den där skolan).
Samma musik? Inte direkt, men när jag bodde hos pappa så brukar hon dansa till min musik.

DU
Vad var det sista du sa till henne? Minns inte, jag har inte träffat henne på flera veckor.
Uppskattar du henne? Extremt, hon är så fin.
Litar du på henne? Jag vet inte riktigt, vi pratar ju inte precis hemligheter.
Brukar du sno grejer av henne? Nope.
Är det du som startar era fighter? Som innan, vi har nog aldrig bråkat.
Ställer du upp för henne om hon behöver? Något annat skulle jag aldrig kunnat tänka mig.
Om du såg henne gråta, skulle du gå dit? Jag finns alltid där för henne.
Till sist, älskar du henne? Det är ett kristallklart ja.

HAN
Vad heter han? Jesper.
Vad var det senaste han sa till dig? Det minns jag inte & han har gått & lagt sig, så jag kan inte precis väcka honom bara för att få ett svar på den här frågan.
Vad brukar han säga när du kommer hem? "Heeej".
Vem umgås han mest med? Jag har faktiskt ingen aning.
Har han någonsin haft en flickvän? Inte vad jag känner till, om det inte varit något "har jag chans på dig" i lågstadiet eller sådär. Men vem hade inte det?
Kan du hans mobilnummer? Inte utantill, nej, men jag har det i mobilen.
Vad är typiskt honom? Att han är jävligt envis & kan sura riktigt ordentligt men samtidigt verkligen visa att han bryr sig genom att ge mig en kram när han ser att jag mår dåligt.
Är han din lillebror? Yes, han är.
Är han din tvillingbror? Nej, men ibland önskar jag att han vore det.
Är han din storebror? Nope, även om han har fått agera något åt det hållet vid väldigt många tillfällen.

NI
Hur många år skiljer det mellan er? 7 stycken.
Har ni samma föräldrar? Vi har samma mammi.
Brukar ni göra saker tillsammans? Jo, ibland. Jag planerar t.ex. filmkväll med pizza, lite storasyster-lillebrortid liksom. & nu för tiden så känns det då & då som att jag föredrar att umgås med honom framför andra.
Kan ni prata om allt? Inte allt, men väldigt mycket, för att ha ett så stort glapp emellan våra födelseår.
Kan ni skratta åt allt? Det mesta, han kan få mig att skratta.
Bor ni i samma hushåll? Njae, jag bor ju varannan Lund, varannan Halmstad.
Umgås ni med samma människor? Haha, inte direkt.
Är ni oftast sams? Allt som oftast sedan jag flyttade till Lund, ja.
Tycker du att ni har en bra relation? Absolut.
Tror du att han tycker det? Jag hoppas det.
Samma skola? Han går i min gamla skola. Hatade ÖG.
Samma musik? Njae, något lyssnar han väl på. Anton & Affe tyckte han var bra.

DU
Vad var det sista du sa till honom? Det minns jag inte.
Uppskattar du honom? Som in i helvete. Han har hjälpt mig så otroligt mycket, bara genom att finnas.
Litar du på honom? Utan tvekan: ja.
Brukar du sno grejer av honom? Kan hända att jag har lånat en t-shirt någon gång.
Är det du som startar era fighter? Det är nog ganska lika, haha.
Ställer du upp för honom om han behöver? Alltid.
Om du såg honom gråta, skulle du gå dit? Jag skulle redan vara där.
Till sist, älskar du honom? Absolut & utan tvekan. Han är den finaste bror man kan ha.

16.39 (klockan går fel)
Jag bestämmer mig för att prova på EFIT för första gången. När jag kikar in på deras hemsida så upptäcker jag att det är en väldigt bra dag jag har valt. Det är nämnligen en officiell EFITdag.

17.35
Uttråkad, så jag fördriven tiden med att göra en "Dagens".

18.42
Nu har Sofie kommit. Vi tog en cigg och pratade allmänt.

19.39
Uttråkning, tills någon kom på att vi kunde skriva en "vik"saga.
Det roade oss iallafall en liten stund.

20.23
Filmdags! Vi laddar upp med gurkstavar, morotsstavar & dipp.

20.41
Vi bestämde oss för att titta på Diary of the Dead, men ratade den väldigt fort & valde Lilja 4-ever istället.

21.48
Martin tog för sig av chips & dipp (stavarna tog slut) & det får man med all rätt göra när man har lite filmkväll.

22.33
Dags för Sofie att gå hem & vi följde henne, vilket vi oftast gör.

23.37
Jag bestämmer mig för att ladda upp de första bilderna i mitt absolut första efitinlägg.

23.41
Går igenom vilka bilder som ska upp.

(9 Mars - Jag fortsätter med EFIT tills jag går & lägger mig)
00.42
Sitter & tittar på favoritprogrammet Hemsökta Hus på tv4+.

 
02.00 - 02.01
Jag glömmer totalt bort EFIT men kommer på det precis när jag ska tömma soptunnan i badrummet. Det blir en paus i det, för att hämta kameran, & sedan fastnade det på bild. Jag känner mig väldigt duktig som faktiskt orkade byta för jag har tänkt på det ett bra tag utan att orka ta tag i det.

02.02
Ställde ut soppåsen i hallen så att Martin kan se den & kasta på väg till jobbet.

02.32
Jag kommer plötsligt på att jag inte har rökt på minst enochenhalv timme & känner mig duktig.

23.13
Sofie var här idag & det var mycket, mycket, trevligt. Tyvärr så hade vi först ingen fantasi men så helt plötsligt får någon av oss (minns inte vem) idén att vi skriver en saga. Det är säkert många av er som har gjort en sådan. Man skriver ett visst antal rader, viker så att den sista syns & sedan får nästa skriva. Vår blev ganska .. suspekt, för att använda ett favoritord.
Jag tänkte iallafall att jag skulle dela med mig av den. Kanske får ni er ett gott skratt? (Det sägs ju förlänga livet.)
Jag har tagit mig friheten att rätta felstavningar.

Saga: Inget namn
S: Det var en gång en liten fluga som hette Hugo.
Hugo var en bananfluga, så just denna
vackra dagen var han ute och letade efter bananer.
M: Han gick och han gick tills det värkte i fötterna.
Just när han gick där så träffade han sin allra bästa vän broder tusenfoting.
J: och han sa "en tunna" och ramlade
ner bland ormbunkarna. Där fanns tyvärr en myrstack och när han föll
kom kungen ut och ropade "vad menar du med att mosa vårt hem?!"
S: Huga hade sina kalasbyxor på sig och
hade självförtroendet. Hugo sa lugnt "Jag
måste mosa ert hem, för det finns en banangruva
under ert hem".
M: "Vilket bra citat utbrast tusenfotingen!
Sedan satte han sig ner på en stol och tog fram sin
pipa och
J: tände på. "Mmm" sa kungen och började vingla. "Trollhasch".
Precis då började det knaka och braka och ut kom ett troll.
"Bertil" stod det på en namnskylt som satt fast på hans Icaklädsel.
"Vad menar du med att stjäla vårt bästa hasch" vrålade han
S: aggresivt! Hugo blev ledsen i ögat och sa "ja
om ni inte har bananer så måste jag ju ta
ert hasch, du vet att bananflugor lever på
bananer och hasch" sa Hugo.
M: Tusenfotingen började
genast och ivrigt att leta i sina byxfickor, och den som träffat
en tusenfoting innan vet att tusenfotingar har väldigt många
byxfickor
J: som var fulla med knäckta ägg. Han tog av sig byxorna,
vände dem upp och ner och äggen föll ner i en stekpanna.
"Hur ska du tillaga dem?" sa trollet. "Enkelt" svarade kungen. "Skogsbrand."
S: Kungen och trollet dog i skogsbranden. Hugo levde
lyckligt ända tills han åt ihjäl sig på bananer och
rökte ihjäl sig på hasch. Han dog med bajs i
kalasbyxorna och alla blev lyckliga.

Som jag sa, en mycket suspekt saga, men hey, vi hade roligt, .

18.31
Hela historien om imovane.sajt.org är uppdaterad, ni får gärna läsa & tycka till.

Nu ska jag leka med Martin & Sofie.

17.37
Idag ska jag försöka göra min första efitdag. Som det står i rubriken så går det ut på att man ska ta ett foto i timmen & sedan lägga upp bilderna. Vi får se om jag lyckas.

16.45
Vi har sovit i stort sett hela dagen & har precis gått upp (även om Martin har lagt sig ner igen). Jag har tråkigt & känner för att svara på en massa frågor, så det blir nog ett tidfördriv efter detta.

DAGENS PLAN: Försöka orka gå till Ica.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta trosor, trasiga Batmankalsonger, neonros BH & SÄG NEJ TILL PÄLSt-shirten med Nemi.
DAGENS HÅR: Knut & luggen uppsatt med klämmor för att jag inte orkar med den idag.
DAGENS SMINK: Inget alls faktiskt, duktig Jessica.
DAGENS ACCESSOARER: Jag hatar den här frågan, men okej; Ett Sidhalsband (kedja med hänglås), kedjehalsband med rakblad + Sagan om Ringenringen (som inte är den riktiga) + nyckel till Sidhalsbandet + handbojsnyckel + dagboksnyckel till en jag inte har börjat skriva i än, vänster arm: 95 gummiarmband (i färgerna svart, rosa, rött & rött/glittrig) + två taggtrådsarmband, höger arm: Way Out West tygarmband + tre pärsarmband ("vanliga" i svart/vitt, rött/rosa & självlysande) + ett pärlarmband (stora pärlor i svart/rosa som jag fått av älskling) + två armband (små pärlor (ett rosa/vittaktigt & ett rosa/rött) + ett bokstavsarmband (där det står EVA, pärlorna var silvriga en gång i tiden) + ett armband (i blått med diamantaktiga pärlor som jag fått av Sofie) + min lapp ifrån akutpsyk, en ring på höger långfinger, en silvrig drake i vänster öra + en svart plastswirl i höger öra. 
DAGENS VILL HA: Kycklingsallad.
DAGENS LÅT: Broder Daniel - When we were winning (long version).
DAGENS LÄSNING: Jag har inte läst något än men det blir nog Stephenie Meyer - Ljudet av ditt hjärta (tredje boken i Twilightserien) + eventuellt bloggar.
DAGENS TV: Inget, än.
DAGENS INKÖP: Ingenting.
DAGENS SAKNAD: 080808 - Broder Daniels sista konsert/minneskonsert till Anders.
DAGENS ORO: Att folk ska tro att Martin & Sofie är ett par när de går till Ica (jag orkar inte följa med).
DAGENS DROG: Cigg.
DAGENS ROLIGASTE: Det har inte hänt något roligt än.
DAGENS ILSKA: Inget.
DAGENS FULASTE: Jag, som vanligt.
DAGENS FINASTE: Martin, .
DAGENS GODIS: Jag vet inte än.
DAGENS HUMÖR: Seg & trött.
DAGENS INSIKT: Att jag är lat & att jag vill att fler människor ska läsa min blogg, eller iallafall kommentera, men att jag inte vet hur jag ska få dem att göra det.

22.34
Hur kommer det sig att man alltid vill ha så mycket, men att man alltid har för lite pengar. Jag vill ha i stort sett hela Odiums utbud, till exempel. Men har jag råd till det? Nej, självklart inte. Jag får väl satsa på att jag helt plötsligt får en miljon, haha.

Idag blev det Max & veggoburgare. Igår var det musketör+Robinkväll. Mycket trevligt.

04.58
Som vanligt så kan jag inte sova. Martin skulle säga att jag inte vill men jag står fast vid att det inte går. Jag skulle bara ligga & vrida & vända på mig i sängen, skulle känna mig stressad, som om den fanns en massa jag måste göra.
Nåja.

Jag längtar tills ikväll, för då blir det musketörkväll! Alkohol & konstiga frågespel. Tyvärr så har vi redan spelat "Sanning eller konskekvens", "Bibeln" & "Jag har aldrig" så nu måste vi hitta på ett nytt spel, men jag har ett förslag.

00.45
Jag är framme i Januari nu. Hurra, jag är klar med alla bilder 2008! Jag känner mig så otroligt stolt över det, att jag faktiskt tog tag i det & gjorde klart det.

Annars så är jag hungrig & funderar på att koka makaroner & kanske ha kalkonköttbullar till. Förhoppningsvis så blir det inte som när jag & Sofie skulle göra makaroner & veggosnitzel & brandlarmet börjat tjuta så att Martin fick hoppa & försöka slå på brandvarnaren.
Önska mig lycka till.

16.11
Jag är glad, i helgen ska jag & Martin åkte till Max & äta deras extremt goda veggoburgare. Den är totalt underbar.

Han skrev nyss i ett sms att han har en överraskning till mig & jag är nyfiken i en liten stryt.

(I can’t stop thinking about cutting myself up
Visual bruises can be covered with makeup
But down to the core I’m all bruises)

I love you to the bones. Min vikt ligger på fortfarande på 52.7, så den går sakta neråt. Snart, jag hoppas att det blir väldigt snart.

14.08
Förutom att jag känner mig skabbig & äcklig (jag vill inte ens veta hur längesen det var jag duschade) så är det här nog en bra dag. För jag fick ett paket!

Hm, vad kan väl detta vara?

Jo, det var ju min tröja ifrån Djurens Rätt .

En annan sak som jag är väldigt glad över är att jag nu ska börja ladda upp bilderna ifrån December 2008 (på bilddagboken)! Jag känner mig så otroligt duktig. Visst, jag sa att jag skulle vara klar med 2008 innan Februaris slut, men det var ju nästan, eller hur? Dessutom så hade det varit lite svårt när jag var inlagd på akutpsyk kvällen 26 - eftermiddagen 28 Februari.
Men nu så!

20.11
Så är man hemma i Lund.

Jag blev faktiskt aningen förvånad över att det inte var en enda människa som hade kommenterat inläggen om min turbulenta helg, jag hade trott att iallafall någon skulle göra det.
(Nu vet jag dock att Martin har kommenterat eftersom han sitter jämte mig, men före det. Mycket förvånande.)

Det händer inte så mycket idag. Jag vaknade & bestämde mig för att läsa Om jag kunde drömma, vilket var rätt skönt. När jag skulle gå på toa så tänkte jag "äh, vad fan, jag kan lika gärna väga mig", ungefär, & jag fick en chock. 52.7 kg! Så lite har jag inte vägt på säkert 2 år, så lyckan blev fullkomlig. Snart, snart, är jag smal & vacker.
Just nu sitter jag mest & tar det lugnt, lyssnar på Broder Daniel () & tömmer kameran. Älskling tog med sig datorn in i sovrummet så jag slipper sitta ensam.
Han håller även på att göra potatisgratäng till mig & jag hoppas den är god. Men det är klart, det mesta är ju gott efter att man har ätit sjukhusmat.

Jag tänkte att om/när jag orkar så kommer det upp lite bilder ifrån veckan som gått.

23.53
Jag plockade lite med kläder innan, provade & kollade om något skulle säljas & om någon skulle kastas. Jag fick nästan på mig mina skinnyjeans! Det går bättre & bättre.
Hittade även ett par byxor som jag har funderat på att sälja eftersom jag inte ens fick på mig dem när jag köpte dem (jag orkade inte prova i affären) & gissa vad. De var förstora! Lyckan värmde mig & jag tänkte att "snart är jag smal & vacker, snart behöver jag inte skämmas". Jag är sprudlande glad just nu, om än varm.

Hemsökta Hus börjar 03.15 & det är repriser som jag vet att jag har sett, men å andra sidan, man kan ju aldrig vara säker. Om inte annat så kanske det är en bra repris & då kan jag ju titta iallafall.

00.48
Lördag 28 Februari: Jag sov inte allt för länge idag, tror jag. Däremot så hade jag extremt ont i ryggen eftersom jag sovit dålig i sängen, låg för högt upp i sängen så att jag låg fel.

Frukosten var äcklig, mörkt bröd med nötter. Lunchen var äcklig, moussaka tror jag att det var. Hur kommer det sig att sjukhusmat alltid måste vara så otroligt äcklig? Dålig kryddning förstår jag, eftersom alla inte klarar av krydda, men måste de ha så äcklig mat iallafall?

Jag tjatade om läkaren, om att jag ville åka hem. "Snart får du nog prata med henne" sa de hela tiden. Efter ett tag så blir man så jävla trött på deras upprepningar. Hur svårt ska det vara att ta reda på något sånt?

Jag minns inte om det var idag eller på fredagen, men efter att jag börjat tjata om att jag ville åka hem, & blev deppig för att jag inte fick träffa läkaren, så kom en av sköterskorna ut & frågade om jag någonsin hade provat Theralen. "Det funkar inte" svarade jag. "Kan du inte prova" kontrade hon, varpå jag sa "Jag tog 50 stycken en gång, det hände ingenting" & då slutade hon tjata & frågade vad jag mer hade provat, varav jag drog hela listan med de jag kom ihåg. Jag frågade vad de hade för annat lugnande men det var Theralen, Oxascand, Sobril & (tror jag) Lergigan. Jag har provat allihop, ingen av dem har funkat, så det blev inga lugnande för mig.

Tillslut, äntligen, så fick jag iallafall träffa Dr Karin & hon såg inget fel med att jag skulle få bli utskriven, jag kunde få gå med en gång om jag ville. Men det gick dock inte, för mamma fick komma & hämta mig, hjälpa mig med alla saker.

Det var iallafall skönt att få tillbaka mobilen.

Dock var det inte lika trevligt när de efter lunch berättade att vi fick gå ut & röka eftersom någon på tillnyktringsdelen hade vinterkräksjuka. Dock hade de inte visat några symptom på ca 24 timmar, men det hjälpte såklart inte emetofoben Jessica som direkt började må illa. Därför var det en lättnad att få gå ut & röka, få frisk luft.

Medan jag väntade på mamma så satt jag mest & läst tidningar & var rastlös.

Så det blev att gå ut & röka igen.
"Vad skönt det ska bli att få tända sin egen cigg, att få gå på toa & kunna låsa" sa jag till skötaren som följde med mig ut. Det blev väl automatiskt så eftersom de fick låsa upp & sådär, & dessutom så hade jag ju haft extra tillsyn.

Äntligen så kom mamma & lillebror. Mamma följde med in på avdelningen för att hjälpa mig packa medan lillebror väntade utanför med en skötare. Eftersom jag verkligen ville sno sjukhuskoftan så försökte jag få mamma & dagens kontaktperson att försvinna ut ur rummet. När mamma nämnde att hon behövde ett intyg till försäkringskassan så lyckades jag få ut dem både två & pressade ner koftan i min väska, drog igen dragkedjan & bad till vem-vet-jag-inte att de inte skulle upptäcka mig. Jag blev så stressad att jag inte ens knöt båda skorna förren vi hade kommit ut ifrån avdelningen.

And I got it!

Jag hade bestämt mig för att gå till Moses på kvällen, men före det så gick jag, mamma, lillebror & låtsaspappa på bokrean, jag köpte del 2 & 3 i Twilightserien & pennor. Sedan blev det cigg & en cola (jag syndade) ifrån torgkiosken & efter det gick jag & mamma till Lindex. Hon hittade byxor & jag hittade söta benvärmare. På Ragazza letade jag efter ett billigt nitskärp men det hade inget.
Lillebror hittade en rosa Tamagotchi till mig, som jag fick utav låtsaspappa. Den är så fin så.

Sedan åkte vi hem, jag var trött & hungrig. Det blev att ta det lugnt, gå på toa (& kunna låsa!) & få tända ciggen själv.

Då kom kaoset igen. Påsen med bl.a min dagbok fanns inte någonstans & mamma misstänkte att hon hade glömt den på Lindex & mådde så otroligt dåligt. Hon provade att ringa dit, men de hade ju naturligtvis stängt, lördag som det var. Jag mådde sämre & sämre, ville hoppa ut genom fönstret men pratade istället med Martin i telefon & tänkte att "så länge hann jag vara utskriven". Låtsaspappa frågade mamma var vi hade varit, hon gick bakåt & nämnde torgkiosken & sa att "jag tror inte att den finns där men man kan alltid prova" så hon ringde. & gissa vad. DEN VAR DÄR!

Men det var bara en halvtimme kvar tills de stängde så jag, lillebror & låtsaspappa kastade oss in i bilen, åkte in till stan & lillebror rusade till torgkiosken. Efter att han nämnt att det fanns en korsordsbok i, & sedan nämnde dagbok, så fick han påsen direkt. Han berättade att han inte ens hade hunnit tacka, han bara rusade tillbaka till bilen. Det var nästan så att jag grät av glädje.

Mamma var så lättad när vi kom hem, hon hade gråtit (tror jag) & jag började oroa mig för att hon skulle hamna på akutpsyk, men nu behövde hon inte det, tack & lov.

Sedan blev det Moses & förutom att jag var lite trött så var det väldigt fint. Jag fick träffa Nancy, Tobbe, Bemo, Denise & Isak som verkar väldigt snäll. En utav de bästa sakerna var att Markus inte var där.

Jag åkte hem vid kvart i elva, tvättade bort sminkade (det är extremt jobbigt att sminka sig i en psykspegel, ifall någon undrar, men jag skulle ju ut), tittade på hemvideos & satt vid datorn. Tog det lugnt helt enkelt.

Det var så otroligt skönt att kunna sova i sin egen säng, i sitt eget rum & med sin musik. Jag fick vara utan min musik i två dagar, det var hemskt.

Och det var den turbulenta helgen. Det har hänt rätt mycket på väldigt kort tid.

00.18
Fredag 27 Februari: Jag sov ganska länge, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte kunde somna. Frukosten sov jag igenom & jag vaknade nog inte förren det började närma sig lunch. Att vakna av att man har svettats över hela kroppen & är svettkall i nacken är inget trevligt sätt att börja en dag på.

Mina destruktiva tankar hade inte minskat & jag ville allra helst bränna sönder mina händer. Men vid det här laget var de nog ganska trasiga. 6 nya brännsår på vardera hand.

Även den här dagen spenderades på rummet, eller i rökrummet, det fanns inget annat att göra, inget jag ville göra. På eftermiddagen fick jag prata med läkaren igen, Dr Karin, & hon tyckte att det kunde vara en bra idé om Nancy kom & pratade & en skötare, sköterska (eller liknande) var med. "Visst, varför inte" tänkte jag & en sköterska vid namn Jeanette ringde till Nancy. Det måste ha varit ganska konstig att någon ifrån akutpsyk plötsligt ringer.

Nancy visste inte om hon kunde komma men Jeanette sa att hon iallafall lät positiv så vi tänkte att vi väntar & ser. Precis innan hon gick av sitt pass så gick vi en promenad runt sjukhusområdet & pratade om bl.a pappor. Jag fick veta att Jeanette har vuxit upp med min farbror, av alla människor. Så vi diskuterade att han är en bonde, haha. Men det var trevligt & jag fick motion.

Tyvärr så skulle ju Jeanette gå av sitt pass sen, men det kom en ny sköterska (jag minns inte namnet) som blev ny kontaktperson (för varje personalskifte fick man en ny kontaktperson) & hon rökte (vilket Jeanette i och för sig också gjorde) så då hade jag någon att röka med. Nancy hörde inte av sig så tillslut bad jag sköterskan att ringa till Nancy, jag vågade fortfarande inte prata med henne. Till min förvåning så ville Nancy prata med mig, sköterskan sa att hon upprepade "förlåt" & tillslut så vågade jag prata med henne. Det var ett mycket fint samtal.

Direkt efter att vi lagt på som kom jag halvskuttande ut ur rummet & sa att "nu vill jag åka hem". De blev chockade över hur ett telefonsamtal kunde påverka mitt mående. Dock så fick jag tjata i minst två timmar om att jag ville hem & tillslut så svarade de att jag fick vänta på jourläkaren som gick rond på en massa avdelningar. Hur länge & hur länge skriver de ut ville jag veta. Vi vet inte & vid 21 fick jag till svar. Så det blev att bara gå runt & vänta. Med jämna mellanrum frågade jag var läkaren var & varje gång så svarade de att hon/han gick runt mellan avdelningar & att de inte bara kunde ringa henne/honom så att jag kunde bli utskriven.

Jag fick iallafall äntligen min dagbok, runt 15.26, efter att jag tjatat så att de äntligen kunde ta fram den, jag kunde dra ut rakbladet, lägga den i skåpet jag fick där & sedan få min dagbok. Att det ska ta 1&frac12; dag att få sin jävla dagbok förstår jag inte.

Jag bytte säng också, till den närmast fönstret, eftersom jag inte tycker om att sova nära dörrar. Sängen jag bytte till var en man kunde fälla upp och ner huvuddelen på, så där hade jag roligt en liten stund.
Jag fick även en rums"kompis" vid namn Jenny som jag tror var självdestruktiv. Hon verkade iallafall ha varit där många gånger förut. Jenny sov mest hela tiden & snarkade såklart.

Läkaren kom såklart aldrig.

Den här natten gick jag & la mig redan innan 23 & lyckades faktiskt somna rätt så fort. Jag kände mig drogad, som jag gör av Seroquelen ibland, vilket kan vara ganska skönt ibland, världen känns snällare & mjukare då.

23.00
Det har varit ett turbulent slut på veckan & det kommer nog ta tid att berätta om det. En jävla massa tid.

Torsdag 26 Februari: Det började som en bra dag, även om jag var skakig i kroppen, som om jag vore extremt stressad. Jag visste att jag inte var det, men ändå kunde kroppen inte sluta skaka. Tillslut så lyckades jag iallafall fixa mig & som det står i föregående inlägg så åkte jag till Moses. Det var där kaoset började. Det första som hände var att jag kom dit, andades & sedan vände mig om. Vem är där om inte Markus. Denna hatade, vidriga människa.

Jag & Nancy satte oss därför där vi slapp se honom, pratade & hade det allmänt trevligt. Sedan kom en vän till henne, vid namn Isak, fram till oss & vi började prata. Vi upptäckte att vi hade en del gemensamt, BUP, mediciner & liknande, så det blev att vi pratade om det. Nancy deltog inte i samtalet & gick ifrån efter en stund. Jag misstänkte att det var för att jag pratade med Isak, att hon tyckte att jag inte brydde mig om henne (korrekt) & jag vet ju att hon ibland går ifrån för att hon vill vara ifred, så jag lät henne vara, tänkte att jag får vänta ut det.

Men tiden gick & hon kom inte tillbaka. Isak gick för att leta efter henne (hon hade varit inne på toaletten en lång stund & jag var orolig att hon gjorde något dumt) & de gick ut & rökte (om jag minns rätt) & pratade. Hon kom tillbaka & satt vid bordet men verkade låtsas som om jag var luft, vilket Elaka Jessica tog ta i direkt & väste "ser du? INGEN tycker om dig, du är onödig, värdelös & borde dö, för det hade blivit lättast för allihop". Jag tror, dåligt minne, att jag gick ut ensam & rökte ett par gånger. Sista gången så satt jag lutad mot ett fönster en bit ifrån Moses & Nancy kom gående med några kompisar. Jag tänkte att jag skulle vänta tills hon sa hejdå, men inget hände. Hon sa ingenting.

Jag föll, jag rasade, mitt huvud exploderade till ett kaos med ord. Det blev fyra brännmärken & tre telefonsamtal till min psykolog när jag var på Moses, efter att Nancy gått iväg. Den sista gången så kände jag att det var nog, antingen så försöker jag få hjälp eller så hoppar jag ifrån bron. Jag valde det första, ringde mamma & bad henne ringa till PIBA. Men hon tyckte att jag skulle ringa själv, så tillslut gjorde jag det & de tyckte att jag skulle komma dit. Så jag gick in på Moses, sa hejdå till folk (Tobbe sa "du har väl mitt nummer?" & Isak sa "hejdå diagnos-kompis") & gick sedan hela vägen upp till PIBA, pratade med PIBA & pratade med mamma. När jag väl kom dit så fick jag ringde PIBA en gång till för att jag inte riktigt visste vart jag skulle gå.

När jag väl kom in så satt jag en stund & pratade med kvinnan som kommit ut, hon som jag även pratat med i telefon, & hon tyckte definitivt att jag skulle prata med en läkare. Sagt & gjort, hon gick för att hämta läkaren & jag satt kvar & väntade, visste inte vad tusan jag skulle göra, vad som skulle hända.

Jag fick prata med läkaren, beskriva hur jag kände, & hon sa sitt beslut ganska fort: inlagd på akutpsyk. Så jag fick följa med in på avdelningen & hade tur. Gittan ifrån BUP jobbade där, nattskift, så det kändes genast tryggare. Jag fick rum 2, sängen närmast dörren & slapp ha en rumskompis. Sedan började visiteringen, det vill säga att lämna ifrån sig "farliga" saker. Skorna fick jag inte ha kvar, men det är ju lätt att räkna ut med tanke på att de har stålhätta. Jackan tog det också, jag vet inte riktigt varför, kanske för att de trodde jag skulle hänga mig i luvan. Skärpet till kjolen fick jag inte ha kvar, inte heller mina halsband.
Jag tog de få saker som inte var vassa; Lucifer (självklart) & cigg är de jag kan komma på nu.
Tjocktröjan fick jag inte ha, det var Bye Bye Kittytröjan med säkerhetsnålar, så istället för den fick jag en sjukhuskofta. Säga vad man vill om sådana ställen men gosiga kläder gör det. Iallafall, mamma, lillebror & låtsaspappa kom för att lämna saker & det blev visitering där också. En tröja fick jag inte ha kvar, vissa saker i necessären fick jag inte heller ha (i stort sett bara tops & bomullspads var okej) & min dagbok var inte heller okej eftersom det fanns ett inklistrat rakblad i från när jag & J blev "blodsystrar", men resten var okej. KitKat hade de med sig, myskläder & en bok (tror jag, eller så hade jag den själv). En korsordsbok hade mamma också, en skrivbok & jag fick låna en penna av mamma. Lillebror fick vara Tamagotchibarnvakt.

Sedan fick de åka hem & jag var ensam kvar på akutpsyk, för första gången, & det blev barnpsyk all over. Men så läskigt var det inte, mest var det bara skönt att få vila, att slippa vara positiv & glad, att bara få hasa runt i myskläder & sjukhuskofta.

Rökrum hade de där också, så att man slapp gå ut, det var rätt skönt. Till skillnad ifrån BUP så fick man faktiskt ha sina cigg, jag har ingen aning om varför, vad tror de att man ska göra? Slå två flintastenar emot varandra & tända ciggen själv? Tändare är det självklart att man inte fick ha & det blev lite roligt att röka med jämna mellanrum & att de hela tiden fick resa sig för att tända ciggen.
Jag fick mackor & satt mest & glodde, funderade över vad som hänt & varför Nancy gjort som hon gjort. Sova kunde jag inte, somnade ifrån förren efter två, säkert inte förren efter tre heller. Det var för mycket i huvudet.
När jag skulle röka en utav gångerna så stod där en kille/man i rökrummet som frågade om det var första gången & sådär. Jag vågade inte fråga något tillbaka. Han berättade att han hette Hugo men kallades Hugolina efter tjacklinor.
Tillslut så var det bara jag & nattpersonalen som verkade vara vakna. De satt & tittade på TV (de hade ettan, tvåan, fyran & sexan!) & själv satt jag & läste Om jag kunde drömma, första delen i Twilightserien. Jag lyckades iallafall somna tillslut, i mysbyxor, strumpor, kalsonger, bh, t-shirt & kofta.