Ja, som det står här ovanför, så har jag bytt msn. Jossekatt bytte sin och jag kände för att byta min, för att få glömma alla minnen som blackpainted ger mig. Minnen av sånt som inte finns längre, minnen som bara får mig att må sämre.

Så min förhoppning med den här nya mailen är alltså att göra en nystart. Den ser likadan ut som den gamla, men den är ändå ändrad.

Det känns som att det jag skriver blir väldigt luddigt. Mina piller började verka för längesen men tror ni att jag går och lägger mig? Icke. Så nu sitter jag här och hänger inte med i världen, i tiden. Det känns lite som att vara haschad. Du blinkar och det hinner gå en timme. Jag är snurrig, och snart kommer jag väl glömma stänga munnen så att jag sitter och dreglar. Eller så somnar jag rakt över tangentbordet.

Det var som vi misstänkte, Zelda var gravid. 6 små korvar än så länge, och hon verkar vara klar, Jossekatten har åkt, Zelda är med Skrutt i stora buren, ungarna är borttagna och förhoppningsvis så kommer Zelda glömma allting.

Memory, All alone in the moonlight
I can dream of the old days
I was beautiful then
I remember the time I knew what happiness was
Let the memory live again

Det kan hända att bloggen ser konstigt ut ett tag, jag håller på att rumstrera om lite, hoppas att ni har överseende .

Hur kommer det sig att man alltid kommer på en massa att skriva när alla piller börjat verka? Hur kommer det sig att man alltid kommer på allt smart först efteråt? Jag hatar det, när man träffar någon på stan eller i skolan som är så otroligt kaxig. Man vet aldrig vad man ska säga, men på natten, när man tänker igenom dagen, då kommer man på allt smart som man skulle sagt. Man kanske borde gå runt med samma sorts fusklappar som programledare så att man slipper skämmas för att man inte kan kaxa tillbaka. Men då blir man väl retad för att man inte ens vet vad man ska säga. Aldrig ska det var okej.

På ett sätt så hatar jag det. Hatar när jag hittar låtar som kan beskriva precis hur jag mår. (Fast det beror väl på vilket sorts mående det är.) Jag lyssnar på My Immortal och bilderna, minnena, flyger förbi, vägrar fastna på näthinnan men stannar ändå såpass länge att jag hinner få den där klumpen av tårar i magen.

Lyssnar på My Immortal, minns när Malin sjöng för mig i telefon, minns när Elins sminkhylla rasade ner (jag har det inspelat), jag minns hur Eva räddade mig ifrån kaoset. Men inget av det här är likadant längre. Min värld ändras och jag tycker inte om det, vill inte att den ska ändras, vill att allting ska vara som det var innan.

Prolog
Vinter, och vem håller egentligen reda på årtal, månader och dagar? Det är inte viktigt, i det stora hela. Det viktigaste nu, är överlevnad. En värld övertagen av vampyrer. Det enda du kan göra är att gömma dig, bli en av dem eller dö.
Vad väljer du?

Paniken ligger i luften, jag känner det. Det triggar, kittlar, och det förvånar mig att jag kan stå still på ett ställe. Men det ligger inte i vår natur att vara hastiga. Det är inte för inte som vi i alla filmer framstår som eleganta, vackra varelser, något som människorna verkar ha uppfattat trots att vi tidigare inte har haft behov av att visa oss för dem. Men det ändrades. Människorna blev försiktigare, mer uppmärksamma. Dödsfallen blev svårförklarliga och De äldste beslutade att vi inte längre ska gömma oss. Vi är tillräckligt många för att kunna klara oss, vi är tillräckligt många för att kunna utplåna städer i tystnad.

- Lea? Det är snart dags, mörkret är på ingång. Gabriel kom uppsmygande bakom mig, la sina händer på mina axlar och följde min blick, som så många gånger förr.
- Månen och stjärnorna igen? Jag hörde honom le. Jag har alltid haft ett mystiskt förhållande till himlavalvet, igenom flera århundraden. Jag tror att det finns något där, att stjärnorna har något att säga oss, bara vi kan lista ut hur vi ska förstå dem. Det är vad jag har försökt.
- Du vet att jag inte kan låta bli, Gabriel. Jag vet att de vill säga något, att där finns förklaringar till svarslösa frågor, bara jag kan komma på hur de ska läsas, hur de ska avkodas.
- Men du har än så länge inget kommit på. Är det inte dags att du försöker glömma dem nu? Att du fokuserar på nuet istället, på oss. Snart kan vi lägga den här staden bakom oss.
- Staden kanske, men stjärnorna kommer alltid att finns däruppe och vänta på mig, svarade jag samtidigt som jag vände mig om och såg på honom med isblå ögon. Han drog ett andetag, det lät som om han antingen tänkte sucka eller säga något, men andades sedan ut, utan att ha gjort något av det. Istället tog han min hand och drog med mig ut genom dörren och ner för den gigantiska marmortrappan. Precis som i filmerna så är inte bara vi eleganta, vi föredrar även eleganta hem, i stil med herrgården vi för närvarande bodde i. När vi kom ner i hallen stod de andra i nattens grupp redan och väntade. De äldste har valt att vi delar upp oss i grupper som beger oss ut under olika tider, till olika platser, för att vi inte ska bli igenkända. Gruppen jag var i var den första inatt, och vi var satta på innerstaden. Ett både bra och dåligt ställe. Bra för att det alltid fanns människor där, dåligt för att det på så sätt var fler som kunde komma att känna igen oss. För att undvika det så mycket som möjligt så delade vi sedan upp oss i fyra mindre grupper; norr, syd, öst och väst.
- Så, vilken del hamnar vi i den här gången? Frågade Gabriel när vi kom ner.
- Syd, hamndelen, svarade Vanidon, den av De äldste som var närvarandra inatt.
- Åh jippi, fyllon och horor, slank det över mina läppar. Vanidon log.
- Någon måste ha den delen också, blev hans svar. Gabriel skrattade till och såg på mig.
- Om du är klar med din besvikelse över nattens plats så kanske vi kan bege oss? Jag log tillbaka, drog upp huvan på min kappa och tog täten ut genom dörren, samtidigt som jag, i likhet med Gabriel, tände en cigg. Ni kanske tror att vi vampyrer inte röker, snusar eller dricker? Då har ni fel, i alla fall när det gäller rökandet. Det är en ovana som följt med i långa tider, speciellt när vi har medlemmar som inte har fötts in i det här utan blivit skapade.
Med varsin cigg och huvan uppdragen så tog vi täten ut i natten. Uppdraget var föda, platserna var bestämda. Det var dags att ta det sista och lämna den här staden bakom oss.

På R8-forumet har vi startat en novellklubb, där vi har olika utmaningar som vi utgår ifrån när vi ska skriva en novell. Den här gången lottades det ut bilder oss medlemmar emellan och sedan skulle det skrivas en novell utifrån den bilden. Jag tänkte att jag publicerar novellen både på forumet och här på bloggen. Så i nästa inlägg kommer första novellen.

 
Jag lyssnar på fel låtar, minns och saknar dig, saknar det vi hade. Varför var det tvunget att gå åt helvete?

Follow our stars under a painted sky
We’ll leave the world behind
We’re learning to fly
We used to get by 

And if you go, I wanna go with you
And if you die, I wanna die with you

Take your hand and walk away

Jag är patetisk. Jag skriver ett inlägg i stil med det förra, och tittar sedan flera gånger om det kommit någon ny kommentar. Som om någon helt plötsligt skulle skriva "hej, jag är ifrån lund, jag behöver en olyckssyster", och sen skulle allt bli underbart. Varför kan man inte bara inse att sånt är till för alla andra?

Rebelle: Jag ser ett åskväder, vad är det nu som tar upp hela ditt hjärta?
Jessica: Jag lyssnar på fel sånger, önskar mig något som jag aldrig kommer få.
Rebelle: Berätta.
Jessica: Ja, jag behöver ju inte fråga om du hört låten eftersom du hör det jag hör, men ändå. Har du hört, lyssnat ordentligt på Olyckssyster av Lisa Ekdahl? Hon sjunger om en olyckssyster och en olycksbror, och mitt hjärta blir svart. Jag önskar mig en olyckssyster och en olycksbror.
Rebelle: Jag kan vara din olyckssyster?
Jessica: Tack, men ibland så behövs det någon som man kan ta på. Jag har en syster, men vi träffas nästan aldrig, jag har en fruga men vi pratar nästan aldrig. Världen vänds upp och ner, och jag vill bara ha trygghet. Det är så lätt att hitta en olyckssyster, men vart kan jag hitta en olycksbror?

Jessica: Ibland känns det som om jag har en neonskylt ovanför mig, med texten ”MOBBA”.
Rebelle spelar Coldplay’s Speed of Sound: Jaså?
Jessica: Ja. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör, folk är ändå på mig, jag blir ändå mobbad, inte accepterad som jag vill bli. Ska det verkligen vara så svårt att skaffa vänner, att känna att man passar in någonstans? Jag tittar igenom min bilddagbok, fixar med bildtexterna och sådär..
Rebelle byter till Dia Psalmas Vi svartnar och svarar med ännu ett ”Jaså?”.
Jessica: De sjunger ”Ta bort mig”. Är det en pik ifrån din sida?
Rebelle: Nej du, verkligen inte. Men kanske att du har sökt dig till fel sorts människor ..
Jessica: Menar du att jag borde umgås med bimbos istället, hade jag mått bättre då tror du?
Rebelle: Okej, vi kör inte på den teorin. Såhär då; du är så pass osäker på dig själv att det är som en mur mellan dig och alla människor, en mur som är fylld av dina känslor, en mur ..
Jessica: Det känns som sirap i skallen.
Rebelle: Det känns som om det börjar spåra ur lite nu. Vi pratar inte, du skriver helt enkelt och upprepar samma sak för mig. Det känns helt enkelt inte som ett samtal.

Hälsokontroll idag.
Inget roligt.
Har gått ner från 47 till 45 på en vecka ung.
Slutat äta.
Vill inte till skolan.
Gråter.
Alla säger att det bara är tonårsdepression.
Det går över.
Men dem har fel.
Det går inte över.
Det kommer det aldrig att göra.

Får kanske anorexia.
Nicole, Malin, Lina och skolsystern säger att det finns risk.
Anorexia Nervosa tror jag det heter egentligen.
Hmm.
A-n-o-r-e-x-i-a. Säger det för mig själv.
Riktigt suger in ordet.
Ano-rex-ia.
Vem kom på ordet anorexia?
Egentligen.

Jag vet inte vad som händer med mig, men det känns som om jag ska börja stortjuta. Helt plötsligt så känns det som om världen har vänts upp och ner, och all panik och sorg i helvetet har hällts ut över mig tills jag dränks.

Iskall händer, dåligt blodcirkulation och jag är sugen på kanelgifflar samtidigt som jag känner mig som en fet äcklig gris. Världen är åt helvete och jag vet inte ens varför jag skriver det här. Vad är det för mening med någonting alls?

GÖR-DET-SJÄLV-AVSKEDSBREVET

Byt ut siffrorna mot svaret du får på motsvarande frågenummer.
Till slut har du ett färdigt avskedsbrev till din partner!

Käre - din partners namn. Är du singel, skriv John-
Jag vet inte hur jag ska säga det här, men ___1___.
Jag tror jag förstod det ___2___ ___3___, och jag såg dig ___4___ ___5___.
Jag är säker på att du är ___6___ nog att förstå ___7___.
Jag skickar tillbaka ___8___, men jag behåller ___9___ som ett minne.
Du ska veta att jag ___10___ ___11___.
___12___, -ditt namn-

1. VILKEN FÄRG HAR DIN TRÖJA?
Blå – vår romans är slut
Röd – vår affär är död
Vit – jag ska gå i kloster
Svart – jag avskyr dig
Grön – våra horoskop passar inte ihop
Grå – du är ett pervo
Gul – jag går på gatan
Rosa – dina näsborrar är en förolämpning
Brun – maffian är ute efter dig
Ingen tröja – du är en nolla
Annan – jag är kär i din syster

2. VILKEN MÅNAD ÄR DU FÖDD I?
Januari – den där natten
Februari – i fjol
Mars – när vi badade nakna
April – när jag trippade på sesamfrön
Maj – senaste första maj
Juni – när du satte bojor på mig
Juli – när jag kräktes
Augusti – när jag såg det krympta huvudet
September – när din dvärg bet mig
Oktober – när jag reciterade ”Tomten”
November – när jag bytte tennisskor
December – när din fårhund löpte amok

3. VILKEN MAT ÄTER DU HELST?
Tacos – i din lya
Pizza – i din campingbil
Pasta – utanför Säffle
Hamburgare – under bussen
Sallad – medan du åt enchiladas
Kyckling – i din garderob
Kebab – med Knutby-pastorn
Fisk – i kvinnokläder
Mackor – på Hare Krishna-avslutningen
Lasagne – på mentalsjukhuset
Korv – i trans
Annat – med paret Bush

4. VILKEN FÄRG HAR DINA STRUMPOR?
Gul – stöta på
Röd – förolämpa
Svart – ignorera
Blå – knocka
Lila – hälla sirap på
Vit – karva dina initialer i
Grå – slita kläderna av
Brun – sätta blodiglar på
Orange – snöpa
Rosa – slita tupén av
Barfota – sitta på
Annat – driva ut

5. VILKEN FÄRG HAR DINA UNDERKLÄDER?
Svart – min bästa vän
Vit – min far
Grå – Carl Bildt
Brun – min pruttkudde
Lila – min senapsufflé
Röd – Björne
Blå – min avocadoplanta
Gul – min brevvän i Ghana
Orange – min Carl Larsson-samling
Rosa – Djurgårdens förstakedja
Inga – min Ingvar Carlsson-staty
Annat – den galne munken

6. VAD SER DU HELST PÅ TV?
Scrubs - man
O.C. - känslig
One Tree Hill - öppen
Heroes - skamsen
Lost - påtänd
House - feg
Simpsons - ärrad
Aktuellt - mongolisk
Idol – masochistisk
Family Guy - senil
Andra Avenyn - borgerlig
Annat - köldskadad

7. HUMÖR JUST NU?
Glad – hur dåligt jag mått
Ledsen – hur trist du är
Uttråkad – att din Honda suger
Arg – att dina finnar är i sista stadiet
Deprimerad – att jag har bytt kön
Uppspelt – att det inte finns någon lösning för
Nervös – Mellanöstern
Orolig – att vi är kusiner
Apatisk – att Jultomten inte finns
Skamsen – att jag är allergisk mot din hamster
Kramsugen – att jag tänder på sopåkare
Överlycklig – att jag är en klon
Annat – att Äntligen Hemma är botten

8. VAD HAR TAPETEN I DITT SOVRUM FÖR FÄRG?
Vit – din ring
Gul – dina kärleksbrev
Röd – din Darth Vader-poster
Svart – din tama sten
Blå - soffdynorna
Grön – bilderna av Halmstad
Orange – dina löständer
Brun – din adressbok
Grå – våra matchande Snobben-haklappar
Lila – dina gamla lottokuponger
Rosa – de avklippta tånaglarna
Annan – dina lumpen-minnen

9. FÖRSTA BOKSTAVEN I DITT NAMN?
A/B – ditt foto
C/D - oljeaktierna
E/F – min oskuld
G/H – din granne Magnus
I/J – resultaten av blodprovet
K/L – ditt vänsteröra
M/N – ditt självmordsbrev
O/P – din mamma
Q/R – mitt förstånd
S/T – din fjärilssamling
U/V/W – ditt brottsregister
Å/Ä/Ö – ditt gymnasiebetyg

10. SISTA BOKSTAVEN I DITT EFTERNAMN?
A/B – alltid ska minnas
C/D – aldrig ska glömma
E/F – alltid ska försöka glömma
G/H – ska upplysa skatteverket om
I/J – alltid känt mig smutsig inför
K/L – aldrig öppet hånat
M/N – spelar in en film om
O/P – intervjuas av Aftonbladet om
Q/R – informerat psykiatern om
S/T – mår illa när jag tänker på
U/V/W – berättade i bikten om
X/Y/Z – klarar mig bättre utan
Å/Ä/Ö – aldrig tyckt om

11. VAD DRICKER DU HELST?
Vatten – vår vänskap
Öl - senilitet
Läsk – ett nytt liv som klon
Saft - eskimåreinkarnation
Mjölk - hyreshuset
Vin - kokainmissbruk
Cider – ett passionerat intresse för möss
Juice – Lasse Berghagen-imitationer
Mineralvatten – pinsamma utslag
Oboy – aubergine-fetishism
Whisky – att sabba andra världskriget
Annat – att hata Föllinge

12. VILKET LAND ÅKER DU HELST TILL PÅ SEMESTER?
Thailand – Varma hälsningar
USA – Med vänlig hälsning
England – I smärta
Spanien – Gå och dränk dig
Kina – Äcklade hälsningar
Tyskland – Med lättnad
Japan – Stick och brinn
Grekland – Din eviga fiende
Australien – Hälsa din groda Leonard
Egypten – Stick nu
Frankrike – Lycka till på permissionen
Annat - Hälsa din läskiga familj

Mitt brev blev:
Käre Martin.
Jag vet inte hur jag ska säga det här, men vår romans är slut, jag ska gå i kloster och jag avskyr dig.
Jag tror jag förstod detnär din dvärg bet mig med paret Bush, och jag såg dig ignorera, karva dina initialer i och slita tupén av min bästa vän och min far.
Jag är säker på att du är man, ärrad, senil och köldskadad nog att förstå att din Honda suger, att jag tänder på sopåkare och att Äntligen Hemma är botten.
Jag skickar tillbaka dina löständer och de avklippta tånaglarna, men jag behåller resultaten av blodprovet som ett minne.
Du ska veta att jag spelar in en film om ett nytt liv som klon.
Hälsa din läskiga familj, Jessica.

Det känns inte riktigt som om jag skulle ha uttryckt mig såhär, haha .