20:59
Det är bara bråk hela tiden. Pappa är sur, jag blir irriterad, båda tycker att det är den andra som har gjort fel. Jag är så otroligt jävla kuktrött på att bråka HELA JÄVLA TIDEN. Jag vetifan hur det här kommer sluta, jag vet bara att jag är trött, irriterad och.. blah.
Varför måste det vara så otroligt jobbigt? Varför måste han göra så att jag skäms över att säga vad jag tycker och tänker? Får jag inte tycka och tänka?

01:17
Jag känner mig som en oönskad skitgrej, någon billig glasfigur som kastas i golvet. Jag hade klättrat en bit på den oerhört långa stegen upp mot ljuset, men pappa välter den, stampar på mina fingrar, så att jag trillar ner på botten igen.

I Lördags satt jag så smått och slöläste det bifogade till mitt csn-kort och såg att det måste aktiveras. "Lika bra att ha det gjort" tänkte jag och klickade runt, fixade och skulle sedan in på mailen och hitta aktiveringsmailet. Jag har blivit dåligt på att kolla min mail den senaste tiden och där fanns en del, men det som fångade min uppmärksamhet var ett med rubriken "Suck .." och såg sedan avsändaren. Pappa.
Mailet var väl ungefär det vanliga, jag har gjort si och så fel, saker har hänt si och så, istället för så och si. Jag är den stora dumma och pappa är ett offer.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva, för läser han det här så kommer han väl ändå att vända och vrida på det tills han hittar något som passar att gräla om. Något som han förstorar upp när jag inte ens har tänkt på det.

När jag hade läst klart mailet så fick Martin så och hålla om mig en lång stund. Han var alldeles skakig i benen men stod ändå kvar. Han gav mig Lucifer och kramade mig medan jag letade efter sorglig musik. (För jag vill kunna gråta, men det verkar som om min kropp har glömt hur man gör. Jag är trött på att spärra upp ögonen, stirra in i lampan, försöka få rök i ögonen för att de ska tåras. Jag önskar att jag kunde gråta.)
Jag hittade ingen musik att gråta till och kände mest för att rusa iväg in i badrummet och skära skära skära. Men jag gjort det inte (och det är jag inte stolt över, eftersom det är fel i min värld), jag satt helt enkelt kvar och vrålade ut min ilska för Johanna, som nog förstår det här allra bäst. Tack sötnos, för att du finns.

I Lördags vågade jag mig även ut för första gången på.. Jävligt länge. Jag vet inte hur länge jag sminkade mig, försökte täcka över ett dumt munsår, försökte andas lugnt för att inte skaka så att eyelinern blir crap. Det gick bra att åka in till stan, men jag höll mig nära Martin och var rätt för att någon skulle komma och slita tag i mig, eller något sånt. Först gick vi till restaurangen/baren/puben/whatever. Det luktade god mat men där fanns för mycket fulla människor, och jag klarar inte av det när jag själv är spiknykter och dessutom panikslagen. Så vi gick snabbt därifrån, över gatan till matsidan. Vi kikade lite på pizzerian vi ätit på innan men jag var inte särskilt sugen på pizza (förlåt Martin) så vi letade efter god mat på ett annat ställe. Vi hittade en meny med relativt lyxig mat och bestämde oss för den. Uppför en trappa till andra våningen, och vi tvärstannade, för restauangen vi hittat såg så oerhört .. snobbig ut. Men vi vågade äta där ändå och de hade världens godaste klyftpotatis. De hade precis öppnat också, och Martin lovade att vi ska gå dit till jul (jag är säker på att där är ännu finare på julen.) Och sen kom vi hem och jag läste det mindre trevliga mailet ifrån pappa.

04:50
Jag är fortfarande uppe. Sömnen verkar ha gömt sig någonstans, under sängen kanske, och jag sitter fast här, bland minnen och ett segt internet. Jag har blivit medlem på ett nytt ställe (oj, ovanligt?) men jag orkar inte säga vart. Ni märker det, om ni klickar runt, letar eller så.
(Jag ber om ursäkt för mina konstiga formuleringar och eventuella felstavningar, mitt huvud är tungt och snurrigt, men ändå inte sovigt. Bara drogat, virrigt. Jag är säker på att om jag försökte prata så skulle orden komma i fel ordning, om jag reste mig upp så skulle jag strax trilla igen.
Och om jag ger mig på att fixa knäckebröd så kommer blodtrycksfallet och kastar mig ner på golvet.)

Nu blev det en jävla lång parentes, men skitsamma. Imorgon/idag/whatever så ska jag träffa Johanna. Det känns som att det kommer bli väldigt segt, i och med att jag fortfarande är vaken. Jag hade dock tänkt göra mackor nu, och sedan lägga mig för att läsa Sagan om Isfolket.
Jag kommer inte att sova innan 06, knappt innan 07 heller. Förhoppningsvis har Johanna förståelse.

01:18
Jag håller så smått på att pilla ihop en hemsida, igen och som vanligt fastnar jag när det gäller att berätta om mig själv. Jag brukar alltid gå igenom högar med test för att hitta frågor som kan vara intressanta, men det ska ju inte vara intressant för mig, utan för de som läser.
Så nu undrar jag; vad finns det som ni undrar? Vad hade varit intressant att veta, vad borde jag undvika? Ös upp frågorna, hur konstiga de än är, det blir mycket roligare så.

Tackar