Har haft ett långt samtal med mamma. Eller, det var egentligen ganska uppdelat i och med att jag först satt på balkongen och rökte och sedan satt i mitt rum. Det handlade i stort sett om att jag försvinner längre ner i depressionen för varje dag och att hon inte längre vet hur hon ska hjälpa mig. Och jag förstår henne, för jag vet inte heller vad som hjälper mig, om jag ens kan få någon hjälp längre. Det känns som om allting är meningslöst skit, som om hjälpen borde ha kommit för längesen. det är försent nu, jag har förlorat förmågan att ta emot hjälp. jag försvinner bort flera gånger om dagen och är uppenbarligen inte kontaktbar. jag orkar inte med mina humörsvängningar, jag orkar inte med att känna att jag är bevakad, vad jag än gör. det hjälper inte om jag släpper lampan, för de har mörkerseende och ser mig ändå.

hur är behandlingshem? vi har möte på måndag och jag kanske hamnar på ett sånt

LÅT MIG VARA! jag orkar inte. låt mig vara.

förlåt för att jag inte svarar på era meddelanden och för att jag inte svarar på alla kommentarer. men jag har ingen ork, för det har hänt så jävla mycket skit på sista tiden, med felicia och sånt. jag försvinner någon annanstans allt oftare, och sitter tydligen och säger "come out, come out where ever you are" och "i can see you, i can hear you" och emellanåt så kommer jag tillbaka till er verklighet och slår mig själv i huvudet, dunkar det i bordet eller biter mig i händerna. eventuellt så dunkar jag handleden i bordet. sedan försvinner jag bort igen och mumla samma saker om och om igen, tills jag ännu en gång kommer tillbaka till verkligheten. och så håller det på, dag ut och dag in, och jag vet inte varför.

jag har inte varit i skolan på två veckor eller något sånt, och alla hotar med att jag kanske inte klarar mig och kommer in på gymnasiet då, men jag har ingen ork att bry mig. jag vill bara sitta i parken hela dagarna och vara med änglar. att låta dagarna gå och bara innehålla saker som att låna godis från hemköp, att sitta i stora gäng och prata, att skriva, att sjunga anarkiversionen av kungens man (maria går på vägen) och att prata med bea om allt och inget. jag vill inte åka hem varje dag, jag vill ha en egen lägenhet där jag kan komma och gå som jag vill.
men det går antagligen inte. jag hoppas att krille får sin lägenhet på andersberg, för då kan jag kanske bo där ett tag eller nått.
så att jag kommer ifrån allt annat.

fan felicia. jag vill att du ska vara här nu. du har haft en lösning på det här. med dig hade jag vågat rymma vart som helst.

== 11:07 =================

Skrivet av min pappa i hans dagbok på helgon:

"Suck…
Daterat: Fredagen den 18:e mars 2005 kl 13:46
Fan vad jag blir trött på allting…
Jag funderar på att lämna sta’n. Inte för att det hjälper så länge, men jag hinner kanske vila ut lite…
På jobbet är nästan bara skit. Min yngsta dotter är sjuk hela tiden, det är så man börjar fundera på hur länge till hon orkar kämpa…
Den äldsta har hamnat i nå´n tonårskris av nå´t slag. Hon skär sig, bränner sig, vägrar att äta, vill inte ta sina mediciner för dom inte hjälper, (klart som fan att dom inte gör om dom ligger kvar i asken…), hon själ ciggaretter o pengar fast vi har inte sagt nå´t om det ännu, hon vägrar att fatta att det finns folk som bryr sig o älskar henne. Vad man än gör o säger så blir det fel. Det jobbigaste är att jag ser mig själv i henne. Jag var exakt likadan i hennes ålder. Fast jag var ”lite” längre ner än hon.
Ska man jämföra så kan man väl säga att jag kröp i källaren i ett 100-våningshus o hon skuttar runt på 80:e våningen ungefär. O nu får jag genomlida det en gång till…. Det som en gång var mitt allt, (hon får dela den platsen med sin lillasyster), har nu börjat bli mitt helvete. Jag har kört fast. Jag räcker inte till längre. Jag vet inte vad jag ska göra mer. Kan man göra mer än att tala om o visa att man älskar henne???

Kanske hade det varit bäst om allt tog slut när jag en gång ville det…."

Jag hade förresten en hemsk mardröm om pappa i natt.
Vi var någonstans, inne i ett hus, och utanför så fanns det lejon och sånt, alla möjliga sorters djur, men mest lejon. Pappa tog någon slags pistol som sköt bollar i ungefär samma storlek som golfbollar och sa något i stil med "nu ska vi rensa bort odjuren" och sedan öppnade han grinden som var ut dit där lejonen var och sköt mot en av dem, en hona. han träffade henne och hon kom springande mot honom, men han stängde grinden. sedan öppnaden han den igen, när hon var borta, och sköt mot en annan hona. han träffade men inte tillräckligt för att hon skulle gå väck så han gick närmare. då började alla lejon springa emot honom och emot grinden och rusade ut och då var vi på något stort ställe som såg ut som ett köpcentrum med flera våningar. alla började springa uppåt för att gömma sig någonstans och helt plötsligt så hade det tydligen gått någon timme eller så, och alla letade efter sina anhöriga. jag hittade mina vänner men pappa var borta så jag gick runt och letade efter honom, sökte med blicken efter hans gula jacka, men hans fanns ingenstans, så jag var övertygad om att han var död.
sedan så var jag någon annanstans och gick runt och letade efter pappa och helt plötsligt så upptäckte jag att det var honom som jag gick runt och letade med.
det var hemskt, att leta efter honom och vara övertygad om att han var uppäten av lejonen eller nått.

nu har det hänt. nu har det hänt.
felicia är död.

nu har jag snart slösat upp en hel jävla toarulle på att snyta mig. jag hatar att vara förkyld, det suger apa. + att jag har ont överallt. i ryggen, i benen, i huvudet, i näsan. överallt.

sitter och sjunger på den mycket bättre versionen av maria går på vägen.
haha, den är bara för grym.

Sången till Maria (Dia Psalma - Maria går på vägen)

Vers 1. Maria går på vägen, hon är en stark vegan
Hon vrålar och hon skriker
när hon passerar Scan.
Hon är på väg till riksdan för att sparka lite pung.
Och fanan svajar lilasvart, hon är vetell och ung.

Vers 2. Då möter hon en syster, med en väska full av sten.
Hon säger "jag är arg som fan, jag krossar allt jag kan."
Och du är allt för viktig för att inte hänga på.
Vi skapar revolutionen så skynda, låt oss gå.

Vers 3. De går till porrbutiken och kapar varje snopp,
ryktet sprids i världen, alla systrar slutar upp.
Kvinnorna barar skrattar, berusade av sin glöd.
Vi tar vår kraft och stöter till och porrindustrin är död.

Vers 4. Vi krossade systemet, och stod upp för vår rätt,
och minnet av Maria, det stod sig jävligt fett.
Ja, kvinnorna blev hjälptar och folket segrade,
och vi som sett hur allt gått till, vi skriker;
"Leve Anarkin!"

det blev ännu ett möte på bup, men det slutade annorlunda den här gången.
jag fick sova kvar på sluten över natten och det är bestämt att jag ska ringa dit varje dag kl 20.30 och säga hur dagen har varit och sådär.
det kommer jag antagligen glömma ganska snart.

jag vill till stan stan stan. och träffa bea, and the gang.

(psykvården suger apa)

== 13:59 =================

jag har börjat skriva på min självbiografi på riktigt nu, och det går ganska bra. skriver inte hela tiden, men jag har en massa tankar som måste ut, och det slutar med att jag skriver ner dem. jag kan bara hålla med berny: att skriva är den bästa terapin som finns.

jag vill till stockholm

jag fick ha akutmöte igår igen och kanske blir inlagd på antingen 25an eller 27an igen. eller så blir det beh. hem.
just nu skulle det isåfall blivit 27an för på 25an är det fullt, men vi får se vad min läkare säger på mötet idag (eller när det blir)
anette ringde innan med, och jag försökte förklara, men dom fattar inte.
idioter.

sitter i skolan, tog mig hit även om det bara är en halvtimme kvar. bättre än att driva runt i stan.

== 11:28 =================

Wilco - How To Fight Loneliness

How to fight loneliness
Smile all the time
Shine you teeth til meaningless
Sharpen them with lies

And whatevers going down
Will follow you around
Thats how you fight loneliness
You laugh at every joke
Drag your blanket blindly
Fill your heart with smoke
And the first thing that you want
Will be the last thing you ever need
Thats how you fight it

Just smile all the time
Just smile all the time
Just smile all the time
Just smile all the time

nu har jag gjort sista delen i nationella - matte. jag vet ärligt talat inte hur det gick, men jag svarade iallafall på några frågor. typ.

jag har ju som sagt börjat skriva min självbiografi, och funderar på om jag ska lägga ut den så att folk får läsa eller om jag ska behålla det för mig själv. dels så vill jag veta vad folk tycker om det (+ att då kanske vissa förstår hur jag mår), dels så vill jag behålla det för mig själv och bara låta mina närmaste läsa, så att folk kan läsa sen, om den blir utgiven som bok (annars publicerar jag såklart här)
hjälp?

== 10:26 =================

vi ska förresten kolla på hus idag, pappa, ing ing, moa och jag. i åled/sennan
någon som bor där, eller i närheten? solnågonting 27 var gatan iallafall

jag är rädd. rädd för mig själv och för vad jag kan göra mot mig själv. åkte till sjukhus/psyk två gånger på tre dagar. vad är det för fel på mig?
det känns som om någonting inom mig inte vill låta mig må bra, inte vill låta mig bli frisk. och jag vet inte vad jag ska göra.
jag vet inte ens vad jag kan göra, förutom att skära sönder mig.

kan inte någon komma hit och dricka jordgubbste med mig, och kedjeröka och bara prata prata prata om allting och ingenting. om livet och döden, om svart och vitt. om demoner.

kan någon komma hit och tala om att jag existerar?

== 11:02 =================

dom tvingar mig att sitta och räkna matte. idioter, jag har inte tid med matte när jag försöker våga ta nästa andetag. leave me alone

== 11:05 =================

jag är en svartrockarfitta

== 20:24 =================

är det bara för mig som det inte funkar att ta emot filmer på msn? bilder funkar, men inte filmer. jävla sugmsn.